Överprissättning i taxinäringen

Motion 2008/09:T444 av Emma Henriksson (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om åtgärder för att komma till rätta med överprissättningen i taxinäringen.

Överprissättning i taxinäringen

Inom taxinäringen råder liksom i övriga grenar av tjänstenäringen fri prissättning. I få andra näringar finns dock samma möjlighet som i denna att dra nytta av ovana kunders bristande kunskap om prissättningen. De stora etablerade bolagen håller sig med en väl definierad prissättning som är tydlig för kunden. Detta gäller även för många av de mindre åkarna.

Dessvärre finns i branschen ett antal aktörer som utnyttjar den fria prissättningen till att medvetet lura kunder, framförallt i Stockholmsområdet. Ofta försöker dessa åkare dessutom att framstå som tillhörande något av de större bolagen, genom likheter i namn och skyltarnas utformning. De som blir lurade är oftast turister som har begränsade möjligheter att känna till vilka bolag som finns och hur dessa kan särskiljas. Överprissättningen kan vara upp till flera hundra procent jämfört med normalt prisintervall. Såväl metoden att ange mycket höga fasta priser på vissa sträckor som metoden att använda ett högt taxameterpris används vid överprissättningen. Till exempel förekommer prissättning där det skyltas ett normalpris sträckan Arlanda–Stockholm men där det finstilt anges ett mångdubbelt högre pris omvända vägen från Stockholms innerstad till Arlanda. Alternativt anges att den sträckningen är det taxameterpriset som gäller, vilket kan innebära en nota som slutar närmare 3 000 kr, det vill säga cirka fyra till sex gånger så mycket jämfört med de större bolagens prissättning för samma sträcka.

Denna hutlösa prissättning är med gällande lagstiftning svår att komma åt. Eftersom de som utsätts ofta är turister som har begränsade möjligheter att bestrida prissättningen är det även svårt att veta i vilken omfattning detta förekommer. Uppenbart är dock att det inte bara är enskilda isolerade händelser utan att det i vissa delar av näringen har blivit en etablerad metod. Sveriges rykte bland internationella turister och näringslivsrepresentanter tar allvarlig skada av företeelsen.

Det är min mening att det snarast bör utredas i vilken mån företeelsen kan undanröjas inom ramen för befintlig lagstiftning och vid behov vidta ytterligare åtgärder. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.

Stockholm den 30 september 2008

Emma Henriksson (kd)