Översvämningarna i södra Norrland och Dalarna

Motion 2000/01:N327 av Sven Bergström m.fl. (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att återföra vattenkraftspengar till de områden som producerar
vattenkraft.

2. Riksdagen begär att regeringen ger Miljöbalkskommittén (M 1999:03) i
uppdrag att se över vattendomarna.1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bygga upp regionala beredskapsdepåer med utrustning och
materiel av ny svensk teknik.2
4.
1 Yrkande 2 hänvisat till MJU.

2 Yrkande 3 hänvisat till FöU.

Motivering

Sommaren 2000 kommer att gå till historien som en av de värsta
beträffande nederbörden. Stora delar av landet kände av de stora
regnmängderna, men värst drabbade blev södra Norrland och Dalarna.
Stora översvämningar blev följden av regnandet - enbart i Torpshammar,
i Medelpad, kom det över 300 mm på några dygn.

Översvämningar som en följd av vårflod och höstregn är ju dessvärre
vanligt förekommande. Och trots att enskilda människor, företag, kommuner
och deras räddningstjänster efter tidigare översvämningar vidtagit åtgärder för
att förhindra nya översvämningsolyckor så vet vi att allvarliga situationer
kommer att uppstå igen.

Även denna gång har de höga vattenflödena på många håll lett till mycket
allvarliga skador. Och de stora kostnader som uppstått täcks ofta inte av
vanliga försäkringar.

Utöver den personliga katastrof som drabbat många människor som fått
sina hem ödelagda eller allvarligt vattenskadade, drabbar översvämningarna
berörda kommuner med stora och oförutsedda kostnader. Och det är i många
fall mindre inlandskommuner som redan har en ansträngd ekonomi, sviktande
befolkningsunderlag och en svag arbetsmarknad.

Ovanåkers kommun i Hälsingland är ett exempel. I samband med den
senaste stora översvämningen 1985 drabbades Ovanåker av kostnader på 42
miljoner kronor, men fick ersättning av staten med bara nio miljoner.
Extrakostnaderna den gången ledde till en kännbar kommunal skattehöjning.

I Ånge kommun i Medelpad uppstod skador för mångmiljonbelopp vid
sommarens översvämning. Många vägar och flera broar förstördes. Vikbron,
som är Sveriges längsta och äldsta träbro, fick mycket svåra skador. Ånge
kommun har bara 11 400 invånare och för en så liten kommun blir det
naturligtvis extra tungt att klara av de oförutsedda kostnaderna.

I Dalarna var Carl Larsson-gården hotad, men undgick skador p g a att
man lyckades dämma bort vattnet från huset

Det kan inte vara rimligt att enskilda små kommuner tvingas ta de
ekonomiska smällar som uppstår i samband med "naturkatastrofer" av detta
slag. I synnerhet som flertalet av de berörda kommunerna, som en följd av
tidigare översvämningar, satsat mångmiljonbelopp på att förbättra skyddet
mot höga vattenflöden.

Regeringens hittillsvarande njugghet blir än mer anmärkningsvärd när man
betänker hur kallsinnigt man behandlat de krav som rests genom åren på att
återföra en del av vattenkraftsvinsterna till de områden som genererar kraften.
Det är områden som nu i flera fall drabbats hårt av översvämningarna.

Som läget är idag får dessa områden inte ett enda öre tillbaka av de
miljardvinster som vattenkraften ger. Och nu drabbas samma områden av
mångmiljardkostnader för de skador som de översvämmade vattendragen fört
med sig som en följd av det myckna regnandet. Det är enligt vår mening dags
att åter resa kravet på att återföra någon del av vattenkraftsvinsterna till de
vattenkraftsproducerande regionerna. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Möjligen är det inte bara det eviga regnandet som bär hela skulden till
översvämningarna. Allt fler sakkunniga pekar nu på att kraftföretagens
vattenreglering, och deras underlåtenhet att i tid öppna dammluckorna, har
förvärrat översvämningarna.

Vi menar därför att det är hög tid för regering och ansvariga myndigheter
att se över de vattendomar, ofta 40-50 år gamla och tillkomna i en tid utan de
krav på miljöhänsyn som idag är självklara, som fortfarande styr
vattenregleringen. Vattenregleringsföretagen är endast ersättningsskyldiga i
de fall de brutit mot vattendomarna. Vi anser därför att regeringen bör ge
Miljöbalkskommittén som arbetar med uppföljning och reformbehov (M
1999:03) i uppdrag att göra en översyn av vattendomarna. Detta bör ges
regeringen tillkänna.

Som en viktig lärdom av de mycket allvarliga översvämningar som nu
drabbat dessa områden tycker vi också att det finns skäl att aktualisera frågan
om en allmänt bättre beredskap längs de stora älvar och andra vattendrag som
med ojämna mellanrum drabbas av översvämningar.

Detta är ett ansvar som bör delas av berörda kommuner, länsstyrelser och
Räddningsverket centralt. Och det behöver inte nödvändigtvis vara
massupplag av de effektiva men klumpiga, arbetskrävande och tidsödande
sandsäckar som idag används på de flesta håll.

Idag finns på marknaden ny svensk teknik som möjliggör mycket
snabbare, billigare och enklare insatser mot hotande översvämningar jämfört
med de traditionella sandsäckarna. Denna moderna utrustning som
framgångsrikt prövats också på kontinenten borde kunna lagras på strategiska
ställen längs de älvdalar och andra vattendrag som vi dessvärre vet kommer
att drabbas också i framtiden. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Förutom kommuner och enskilda personer drabbades skogsföretagen hårt.
SCA:s kostnader för att reparera vägar efter översvämningsskadorna kommer
att kosta 5-10 miljoner enligt deras beräkningar. Dessutom drabbades de av
leveransproblem till fabrikerna p g a att skogsbilvägarna var oframkomliga.
Detta påverkade i sin tur sågverken och det var ytterst nära att Sveriges
största sågverk, Tunadal i Medelpad, skulle bli tvungen att stänga för att de
inte fick fram råvarorna.

Många av de skador som uppkommit kan vi idag inte överblicka. I många
små åar har nämligen strömfåran ändrat riktning och följderna av detta lär vi
se först i framtiden.

Stockholm den 3 oktober 2000

Sven Bergström (c)

Birgitta Sellén (c)

Kenneth Johansson (c)