Översyn av 8 kap. 5 § andra stycket utlännningslagen (väckt enligt 3 kap. 15 § RO med anledning av händelse av större vikt)

Motion 2001/02:Sf21 av Ulla Hoffmann m.fl. (v, m, kd, c, fp, mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att lägga fram förslag till ändrad lydelse av 8 kap. 5 § andra stycket utlänningslagen

Grund för motionsrätt

Riksdagsordningen 3 kap. 15 §. Genom avslöjande i TV-programmet Uppdrag granskning den 8 januari 2002 har det framkommit att utlänningslagen 8 kap. 5 § andra stycket systematiskt missbrukas av svenska myndigheter för att verkställa avvisningar till Ghana av personer som saknar varje anknytning till detta land. Detta utgör en händelse av större vikt som ej kunnat förutses.

Bakgrund

8 kap. 5 § andra stycket utlänningslagen fick nu gällande lydelse genom antagandet av 1989 års utlänningslag:

Kan verkställigheten inte genomföras på det sätt som anges i första stycket eller finns det andra särskilda skäl, får utlänningen i stället sändas till något annat land.

I specialmotiveringen (prop. 1988/89:86 s. 196) sägs att reglerna gjorts mer flexibla än motsvarande bestämmelser i 1980 års utlänningslag.

Inträffad händelse

Nu har det genom inslaget i Sveriges Television (Uppdrag granskning, TV 1, den 8 januari 2002) framkommit att svenska myndigheter med stöd av det aktuella lagrummet systematiskt verkställer problematiska avvisningar till Ghana trots att de avvisade saknar varje anknytning till landet. När polisen anser sig ha verkställighetsproblem sänds utlänningen till Ghana. Där betalas, genom förmedling av den svenske konsuln, omkring 1 800 dollar per ärende till de ghananska immigrationsmyndigheterna för att dessa skall ta emot medborgare från andra afrikanska länder. I de fall som man har lyckats kartlägga har ca 140 000 kronor av svenska skattemedel betalats till immigrationsmyndigheterna i Ghana. Beloppen är oredovisade.

Den svenske konsuln i Accra, Amarkai Amarteifio, berättade i TV-programmet att han bedriver readressering av avvisade utlänningar. Han förhör dem och skickar dem vidare till Nigeria, Sierra Leone, Gambia eller Guinea. Bengt Östergren vid polisen i Malmö förklarade i samma program att konsuln gick som om han ägde flygplatsen i Accra. Han tog sig förbi alla myndigheter, tull, polis och säkerhetstjänst. Det var aldrig några problem. På något vis lyckades konsuln gång på gång övertala passkontrollanterna på flygplatsen att strunta i reglerna och ta emot icke-ghananer.

Det finns personer som utsatts för dessa verkställigheter vilka under lång tid hållits fängslade i Ghana bl.a. i ett f.d. slavfort. Åtminstone en person har försvunnit.

Svenska poliser har uppgivit att det är allmänt känt inom poliskåren att man kan köra flyktingar till Ghana om man är osäker på varifrån de kommer eller om man har svårt att få myndigheterna i deras hemländer att ta emot dem.

Det står klart att svenska myndigheter anser sig ha funnit en möjlighet att tolka det aktuella lagrummet i utlänningslagen på ett sätt som är djupt etiskt stötande och som kränker grundläggande mänskliga värden. Det är därför nödvändigt att regeringen omgående tar initiativ till en sådan ändring av utlänningslagen så att denna hantering stoppas.

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 30 januari 2002
Ulla Hoffmann (v)
Sven-Erik Sjöstrand (v)	Per Bill (m)
Lars Lindblad (m)	Magda Ayoub (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)	Birgitta Carlsson (c)
Kenneth Johansson (c)	Bo Könberg (fp)
Johan Pehrson (fp)	Per Lager (mp)
Kerstin-Maria Stalin (mp)