Översyn av aktiebolagslagen

Motion 1990/91:L210 av Hans Göran Franck m.fl. (s)

En kommitté har tillsatts för en översyn av
aktiebolagslagen. Bland direktiven har vi inte återfunnit
uppdrag att utreda några av de mest påtagliga svagheterna
i aktiebolagslagen för att på mer effektivt sätt kunna beivra
ekonomisk brottslighet. Skäl att utvidga direktiven
föreligger därför. De förslag som nu framförts är enligt vår
mening så angelägna att de bör behandlas med förtur.

Sedan en tid tillbaka har företrädare för
konkursförvaltningar och kontrollmyndigheterna samt
enskilda poliser och åklagare i ansvarig ställning riktat kritik
mot möjligheterna att bekämpa den ekonomiska
brottsligheten. Främst är det en resursbrist i
storstadsområdena som är oroväckande. Detta gäller även
bekämpande av skattebrott.

Trots att det finns namngivna misstänkta i de fall som rör
gäldenärsbrott och skattebrott utreds t.ex. i
Stockholmsregionen bara ett mindre antal brottmål -- under
10 %.

Som särskilt allvarligt i sammanhanget är det stora
antalet konkurser som inträffat föregående år -- ca 11 000.

Tanken bakom lagstiftningen har varit att företag som
går dåligt skall rekonstrueras eller avvecklas innan kapitalet
förbrukats. Detta har kommit till uttryck i
aktiebolagslagens 13 kapitel som ålägger bolaget att när
hälften av aktiekapitalet kan vara förbrukat vidtaga vissa
åtgärder -- upprättande av särskild balansräkning,
likvidation eller rekonstruktion. Bolaget har emellertid åtta
månader på sig för att åstadkomma adekvata åtgärder. I en
hel del fall missbrukas detta och ger rum för en slutlig
utplundring av bolag till förfång för enskilda och staten.
Förlusterna enbart rörande utplundrade skalbolag ligger för
statens del på belopp omkring tre miljarder.

I Stockholmsregionen har 1990 inträffat 3 060
konkurser. Enligt forskning presenterad av BRÅ kan det
misstänkas brott i 75 % av alla konkurser. Så många fall
anmäls inte av förvaltarna men en rimlig bedömning är att
ca 1 500 konkurser aktualiseras hos åklagarna. Av dessa
kommer troligen inte fler än 150 att kunna utredas och ge
anledning till beslut eller domar.

I några kända fall där utplundring sker -- t.ex. rörande
skalbolagen -- avgår den gamla styrelsen och någon ny
tillträder aldrig eller träder i funktion bara kort tid. Detta
får oacceptabla följder när bolag skall sökas i konkurs.
Ingen styrelse finns -- tiden går -- bolaget sökes i likvidation
och när saken blir aktuell i domstol utses en högst tillfällig
styrelse, vilket får rätten att avvisa likvidationsansökan.
När denna nya styrelse söks i konkursärendet har den redan
hunnit avträda, varför ett nytt likvidationsärende blir
aktuellt osv.

Även om resurser fanns försvåras möjligheterna att
komma till rätta med rättsstridiga förfaranden genom de
möjligheter nuvarande lagstiftning ger att undgå personligt
ansvar och att försvåra delgivning då ställföreträdare
saknas.

Inkommer inte årsredovisning och revisionsberättelse
inom rätt tid ger lagstiftningen inte möjlighet att reagera
förrän två år förflutit. Detta är inte tillfredsställande.

Av någon anledning förekommer att bolagens revisorer
inte anmärker på överträdelser mot aktiebolagslagens
regler om skydd för bolagens kapital och sättet att hantera
bolag under obeståndsperioden. Som exempel kan här
nämnas Gusums Bruk och Fermenta-affärerna.

För att underlätta hanteringen och därmed även spara
resurser föreslår vi införandet av 1.
en särskild regel om personligt ansvar som inträder
om inte årsredovisningshandlingar och revisionsberättelser
ingivits till Patent- och registreringsverket (PRV) inom viss
kortare tid,

2. en möjlighet för PRV att utse god man/likvidator så
snart bolaget saknar behörig ställföreträdare (ett bolag skall
alltid ha ställföreträdare, i efterhand kan rättelse ske),

3. en regel som ger konkursförvaltare talerätt då
personligt betalningsansvar uppkommer enligt ovan eller
enligt reglerna i 13 kapitlet
aktiebolagslagen,

4. skärpta regler rörande jäv för revisorer. Dessa bör
dessutom utses på sådan sätt att jävsituationer undanröjs.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvidgade direktiv för
aktiebolagsutredningen.

Stockholm den 23 januari 1991

Hans Göran Franck (s)

Anita Johansson (s)

Barbro Evermo Palmerlund (s)

Oskar Lindkvist (s)

Björn Ericson (s)