Översyn av lagen om allmänna barnbidrag

Motion 2004/05:Sf204 av Hillevi Engström (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ensamstående pappor får del av barnbidrag i den omfattning som motsvarar pappans del av barnets umgänge.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagen om allmänna barnbidrag måste göras könsneutral.

Motivering

I mer än 50 år, sedan barnbidraget infördes 1947, har stödet gått till mamman. På 1940-talet var det säkert väldigt radikalt. På den tiden var det mannen som stod för det avlönade arbetet utanför hemmet. Han hade ansvar för ekonomin och kunde till och med göra avdrag i sin självdeklaration för försörjningsbördan. Kvinnan arbetade oavlönat i hemmet. Då var det radikalt att kvinnan fick bidraget från staten. Men att inte vilja ändra detta i dag är obegripligt. Dagens regler är en tydlig omvänd diskriminering av män. Sannolikheten för att denna ordning skulle fått fortsätta om förhållandena hade varit de omvända finns inte. Regeringen har under flera års tid förhalat denna, för papporna, mycket viktiga fråga. Trots regeringens tal om jämställdhet och vikten av att papporna tar sitt ansvar görs ingenting konkret. Redan år 1990 kom en utförlig och ingående utredning från Riksförsäkringsverket om detta där man förespråkade förändringar i gällande regler. I den 15 år gamla utredningen finns även ingående analyser av vad förändringarna skulle innebära.

För barn som är bosatta i Sverige skall av allmänna medel, såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran, lämnas allmänt barnbidrag med 11.400 kronor om året. Rätten att uppbära barnbidrag har i normalfallet modern enligt § 4. Det framgår av lagen om allmänna barnbidrag från 1947. I en familj där både mamman och pappan sammanbor med barnet uppstår i normalfallet inga problem med att bidraget utbetalas till mamman. Man får förutsätta att familjen kan hantera detta på ett klokt sätt.

Värre är det när föräldrarna separerar, vilket sker i mer än hälften av alla familjer, ett förhållande som lagstiftaren på 40-talet knappast kunde föreställa sig. De flesta föräldrar har delad vårdnad efter en separation och i många fall ett växelvis boende. Det är uppskattningsvis 85.000 barn och föräldrar som i dag är berörda av och beroende av ändringar i lagstiftningen.

Det är viktigt för barnet att ha en god kontakt med båda föräldrarna. Lyckligtvis, för både barn och föräldrar, blir pappor mer närvarande, i stället för att inta en varannan helg-förälder-roll. Det som inträffar, i den situation som beskrivs, är att barnbidraget även fortsättningsvis kommer att utbetalas till mamman trots att barnet vistas hos båda föräldrarna! Det förhållandet att en pappa inte har laglig rätt till hälften av barnbidraget leder till att han inte får del av ett allmänt bidrag vars syfte är underlätta barnets uppfostran och uppehälle. Även om denna fråga för flera får en positiv lösning, finns det exempel på situationer där pappan går miste om hela barnbidraget. För en pappa med fyra barn, som bor växelvis, betyder avsaknaden av laglig rätt till barnbidrag att han går miste om hälften av närmare 60.000 kronor (inkl. flerbarnstillägg). Det är en form av diskriminering som inte kan vara lagstiftarens intention. Målsättningen är att ge föräldrar av båda könen rättvisa förutsättningar att utöva ett aktivt föräldraskap. I föräldraskapet ryms som en naturlig del kostnader för uppehälle, aktiviteter, kläder och annat som ett barn behöver få hos båda föräldrarna. Det är viktigt att lagen om allmänna bidrag moderniseras och anpassas till familjens situation på 2000-talet och inte till den kärnfamiljsidyll som rådde för flertalet på 1940-talet.

Stockholm den 20 september 2004

Hillevi Engström (m)