Översyn av miljöbalken

Motion 2004/05:MJ425 av Anna Grönlund Krantz (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av fullföljt förändringsarbete av miljöbalken.

Motivering

År 1998 fattade riksdagen beslut om att införa miljöbalken (1998:808). Den började huvudsakligen gälla från den 1 januari 1999. Syftet med miljöbalken var att samla miljöfrågorna i en lagstiftning och på så sätt lyfta fram miljöarbetet. Den förväntade nivån på företags och organisationers miljöarbete skulle höjas.

Miljöbalkens avsikter var bra men balkens regler visade sig snart vara svårhanterliga för dem som kom i kontakt med dem, för såväl företagare som tillsynsmyndigheter. Under 2003 genomfördes därför vissa förändringar av miljöbalken, i enlighet med proposition 2002/03:54. Det var välbehövligt eftersom balken i vissa delar var ett hastverk som behövde ses över. Miljölagstiftningen och miljösanktionsavgiftssystemet hade visat sig vara en papperstiger. Den bar med sig orimliga konsekvenser för enskilda företagare. Istället för att vara ett kraftfullt instrument i kampen för en bättre miljö har miljöbalken många gånger kommit att bli orsak till omfattande administrativa bekymmer både för tillsynsmyndigheter och för företag och organisationer. De positiva miljömässiga effekterna är i många fall små eller försumbara. Men i propositionen fanns endast ett fåtal förändringar av miljöbalken, förändringar som inte tillräckligt styrde upp miljöbalken. Riksdagens mål om att tydligt minska på företagens administrativa bördor är bland annat enligt en utredning av Näringslivets Regelnämnd långt borta (NNR Regelindikator 2004).

Detaljregleringarna i miljöbalken är i vissa fall inte förenliga med vad gemene man uppfattar som sunt förnuft. Lagar och regler som saknar verklighetsförankring tappar på sikt legitimitet och försämrar förtroendet för rättssystemet. Miljöbalkens nuvarande utformning motverkar därför sitt eget syfte, att verka för en bättre miljö. Antalet regler och paragrafer måste bantas ned för att bli överskådliga och balken måste förankras i verkligheten så att miljöbrottsutredningar blir viktigare än pappersexercis. Naturvårdsverket har i sin statistik till exempel visat att det ojämförligen vanligaste miljöbrottet är en utebliven blankett.

De tillsynsmyndigheter som ska bevaka miljöbrott ägnar sig idag i allt för hög utsträckning åt att administrera blanketter istället för att beivra miljöbrott, och företagare måste anlita konsulter för att klara av att följa miljöbalkens bestämmelser. Miljöbalkens hänsyn till mindre företag är liten. Det saknas också rimliga proportioner mellan överträdelse och sanktioner. Sanktionsavgifterna borde ta hänsyn till företagens storlek, graden av miljöfara samt uppsåt.

Det finns idag också en rättsosäkerhet i att kommuner tillämpar lagen på olika sätt. Det innebär bland annat att vissa företag får konkurrensfördelar genom att vara belägna i kommuner där de kommunala tjänstemännen hanterar miljöbalken på ett annat sätt än i grannkommunen. Vissa kommuner tar själva initiativ till kontakter med och information till företag som berörs av miljölagstiftningen. Dessa kommuner tar också kontakt med aktuella företag i god tid innan miljörapporter ska inlämnas. Sådan service tjänar både kommunen och företaget på.

Förändringsarbetet av miljöbalken måste fortsätta med sikte på att förenkla tillämpningen av miljöbalken och minska regelbördan för företag som kommer i kontakt med miljöbalken. Miljöbalken måste uppfylla krav påöverblickbarhet. Antalet regler bör minskas och balken förändras så att de viktigaste uppgifterna prioriteras. En förnuftig utveckling av miljöbalken är en utveckling mot färre och enklare regler.

Stockholm den 27 september 2004

Anna Grönlund Krantz (fp)