Översyn av plan- och bygglagen

Motion 1989/90:Bo517 av Jan Strömdahl (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Bo517

av Jan Strömdahl (vpk)

Översyn av plan- och bygglagen

Plan- och bygglagen har varit i kraft i två och ett halvt år. I stort sett har den
visat sig fungera som ett instrument för en demokratisk markanvändningsplanering.
Men vissa justeringar är angelägna och jag tar här upp fem områden:

1. Resterande förslag till förenklingar från praktikerna och
boverket/lantmäteriverket

Dessa förslag redovisades i maj 1989. Efter remissbehandling med huvudsakligen
positivt utfall arbetades ungefär hälften av förslagen in i prop.
1989/90:37 med rubriken "Ingripanden mot olovlig kontorisering, m.m.
Vad som skall hända med resten av förslagen framgår inte av någon prop.
Jag föreslår att regeringen återkommer under året med förslag bl.a. angående
tiden för överklagande av länsstyrelsebeslut samt strandskydd.

2. Utvidgade möjligheter att använda områdesbestämmelser för att
genomföra NRL:s regler och översiktsplanens innehåll

Förslaget är motiverat i annan motion till årets riksdag av Jan Strömdahl och
Annika Åhnberg (vpk) om NRL. Det innebär ändringar av PBL, 1 kap, 3 §
och 5 kap, 16 §, där det framgår att områdesbestämmelser bara får användas
för begränsade (bebyggelse)områden.

3. Strykning av det generella kravet på parkeringsutrymme på tomtmark

I motion 1988/89 Bo 504 framfördes detta förslag som innebär att kommunen
skall kunna välja miljömässigt bättre lösningar som bygger på en kollektiv
trafikförsörjning t.ex. i de hårt belastade stadskärnorna. Förslaget tillbakavisades
med hänvisning till P-köpsutredningen. Denna har nu remissbehandlats
och lagts till handlingarna.

4. Detaljplanekrav för byggande av allmänna vägar

En allsidig prövning och sammanvägning av miljökrav och transportbehov
kräver att vägplaneringen helt integreras i den kommunala markanvändningsplaneringen.
Som det är nu bedrivs vägplaneringen vid sidan av, där

samma sektormyndighet(vägförvaltningen) har ansvar för planering som för
byggande. Förslaget innebär en justering av PBL, 5 kap. 1 § och strykningar
i väglagen.

5. Ingen ersättning för vägrad rivning och inte heller för
skyddsbestämmelser vad gäller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse

Enligt gällande ersättningsbestämmelser i PBL, 14 kap. 8 § har fastighetsägare
rätt till ersättning från kommunen om de vägras rivningslov eller om
rivningsförbud har införts i plan. Likaså finns denna ersättningsrätt om
skyddsbestämmelser har meddelats i detaljplan eller områdesbestämmelser.

Grunden för ersättning enligt PBL är att den som åsamkas skada skall få
kompensation. Att inte få riva eller misshandla t.ex. kulturhistoriskt värdefulla
hus kan dock inte betraktas som skadligt. Däremot uppfattas dessa ersättningsbestämmelser
som besvärande av kommunerna och de kulturvårdande
myndigheterna. Jag föreslår att PBL, 14 kap. 8 § ändras så att kommunen
har möjlighet att i demokratisk ordning vägra rivning och införa
skyddsbestämmelser utan att riskera ersättningsanspråk.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana ändringar i
plan- och bygglagen (PBL) m.m. som föreslagits av boverket/lantmäteriverket,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i 1 kap.
3 § och 5 kap. 16 § PBL, så att områdesbestämmelser får ett vidare
tillämpningsområde,

3. att riksdagen beslutar stryka det generella kravet på parkeringsutrymme
på tomtmark som återfinns i 3 kap. 15-16 §§ PBL,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i 5 kap.

1 § PBL, innebärande ett detaljplanekrav för byggande av allmänna
vägar,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i 14 kap. 8
§ PBL, så att skyddsbestämmelser och vägrad rivning inte ger rätt tili
ersättning.

Stockholm den 24 januari 1990

Jan Strömdahl (vpk)

Mot. 1989/90
Bo517

7