Översyn av strandskyddet

Motion 2007/08:MJ311 av Ulf Berg (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att se över strandskyddet.

Motivering

Strandskyddet är en viktig fråga för Dalarna och alla andra orter ute på landsbygden. Det är svårt att samma strandskyddsbestämmelser skall gälla såväl i storstad som i glesbygd.

Många kommuner oavsett färg på den politiska majoriteten har gjort gemensam sak med skogsindustrin i en budkavle för att försöka få till stånd en ändring i det strikta regelverket för strandskydd.

I Avesta finns exempel på hur det ena ärendet gått igenom och fått dispens, medan ett annat har fått nej efter överklagan från Naturvårdsverket. I det sistnämnda fallet får man passa på några korta dagar vid snösmältningen de år det finns snö för att se något vatten över huvud taget. Det här känns naturligtvis helt oacceptabelt för de flesta. I Arjeplog finns 8 000 sjöar och 3 000 invånare och det blir således gott om orörd mark kvar till strandskydd. De som är bäst skickade att besluta i dessa frågor är kommunerna som i dialog med sina invånare kan avgöra reglerna i kommunen. Överklagningar skall avgöras av länsstyrelserna, vilket leder till att Naturvårdsverkets roll upphör med den nya ordningen. Sedan skall betonas att kommunerna i sina översiktsplaner skall visa var strandskyddet skall bevaras så det rörliga friluftslivet får sina naturliga områden. Idag är det omöjligt att bygga nära vatten fast det varken finns människor på marken eller de som nyttjar stranden från vattnet. Sådana regler uppfattas med rätta som överförmynderi från lagstiftarnas sida. Människor måste ges en möjlighet att leva och bo i natursköna miljöer. Här nedan finns budkavlen till riksdagen från 15 kommunalråd i Dalarna i sin helhet.

Vägval för Sveriges glesbygd! Bas för konkurrenskraftig skogsnäring eller rekreationsområde för storstadsbor?

Glesbygdens arbetstillfällen är ursprungligen skapade ur närheten till råvarorna framförallt malmen och skogen. Med tiden har förutsättningarna förändrats. Idag är det närheten till marknad och kompetens som styr företagens etablering snarare än närheten till råvara. Men det finns en bransch där råvarunärheten fortfarande är en stark konkurrensfördel och det är skogsindustrin och framför allt sågverksindustrin.

Skogsnäringen står idag för 61 % av det totala svenska handelsnettot, och sågverken för större delen, 70 %, av rotnettot för skogsägarna. Sågverken är till övervägande del belägna i glesbygd. För att upprätthålla och utveckla kompetens och internationell konkurrenskraft i skogsnäringen är det viktigt att den svenska glesbygden kan hållas levande och erbjuda ett attraktivt och väl fungerande boende för unga välutbildade personer.

Viktiga förutsättningar:

Möjlighet till inkomst från konkurrenskraftiga företag.

Möjlighet för unga familjer att satsa på ett attraktivt boende utan orimlig ekonomisk risk.

Fungerande infrastruktur och kommunikationer

Grundservice som skola och sjukvård ska fungera minst lika bra som i storstäderna.

Strandskyddsregelverket är utformat för att skydda stränder så att det rörliga friluftslivet ska ha tillgång till orörda stränder och att djurlivets utveckling inte ska störas. Strandskyddet är dock inte bara en miljöfråga utan har en vidare betydelse för möjligheten att behålla den för företagen nödvändiga kompetensen i glesbygden. Anledningen till att välutbildade ungdomar väljer att stanna i glesbygden är i allmänhet deras preferens för naturliv och hembygdskänsla. I en bygd med minskande befolkning sjunker fastighetsvärdena och är för närvarande ofta hälften av nybyggnadsvärdet. Detta gör att det är en stor ekonomisk risk för en nyetablerad familj att bygga en ny bostad om denna inte kan förläggas till en attraktiv tomt.

Vi som lever och verkar i dessa bygder är mer än de flesta medvetna om värdet av att vårda, bevara och utveckla våra tillgångar. Hela skogsnäringen lever på just denna långsiktighet. Strandskyddet är en viktig del i detta och ska försvaras. Men utgångspunkten i all lagstiftning är, eller borde vara, en rimlig avvägning mellan olika intressen och den bör heller inte vara utformad så att den för att lösa ett akut problem som bara finns i en geografiskt begränsad del av landet, lägger en död hand över resten

I de mindre tätbefolkade delarna av landet är inte bristen på stränder tillgängliga för friluftsliv och djurliv ett huvudproblem, utan det är den sedan lång tid pågående avfolkningen som är det stora hotet. Detta drabbar även industrin som har svårigheter att rekrytera rätt kompetens. En mycket måttfull anpassning av regelverket och ett större lokalt inflytande skulle utan att hota de långsiktiga värdena kunna innebära en absolut nödvändig förbättring av överlevnadsmöjligheterna för regioner utanför storstäderna. Detta i sin tur ger både bättre livsvillkor i storstäderna, men också bättre möjligheter att i en levande landsbygd kunna idka det rörliga friluftsliv som alla har behov av.

Vår klara och entydiga uppfattning är att regelsystemet måste ändras. Denna typ av hantering ska skötas närmare dem de berör. Givetvis ska samma hänsyn till både naturvårdshänsyn och allmänhetens tillgång till naturområden ligga till grund men en större hänsyn och anpassning skall ske till ortens förutsättningar.

Sammanfattning

Utveckla en livskraftig glesbygd är den övergripande målsättningen. En viktig del i detta arbete är att anpassa strandskyddsbestämmelserna.

För detta krävs ett mer decentraliserat anpassat beslutsfattande som ger möjlighet till nybyggnation i attraktiva strandnära områden vilket på sikt underlättar rekrytering till företag i glesbygden.

Några förslag till lösningar

1. Justering av lagtext så att kommunernas möjligheter vidgas t.ex. genom att få rätt att via översikts- eller detaljplaner reglera skyddsvärda områden samt områden möjliga att undanta från strandskyddet.

2. Kommunen fattar beslut om dispenser från strandskyddet. Dessa ska kunna överklagas, men länsstyrelsen föreslås bli sista instans.

3. Naturvårdsverkets möjligheter att överklaga begränsas till områden av riksintresse.

Om regeringen menar allvar med att hela Sverige skall leva och ger oss förutsättningar för detta så tar vi kommuner och det lokala näringslivet ansvar för att skapa tillväxt i våra delar av landet. Det krävs åtgärder nu!

Stockholm den 2 oktober 2007

Ulf Berg (m)