Palestinafrågan

Motion 1990/91:U625 av Ingela Mårtensson och Kjell-Arne Welin (fp)

Den palestinska frågan har stått på FN:s dagordning
sedan 1947 och väntar fortfarande på sin lösning. Under
tiden bor generation efter generation i flyktingläger.
Dagligen kränks den palestinska befolkningens mänskliga
rättigheter i Gaza och på Västbanken. Samtidigt
intensifieras intifadan och hatet mellan judar och palestinier
ökar. Risken finns att fundamentalistiska strömningar på
båda sidor får starkare fäste.

Denna olyckliga utveckling måste brytas. Så länge
palestinafrågan inte får någon lösning kommer det aldrig att
bli fred i Mellersta Östern.

Det är högst angeläget att ockupationen upphör, vilket
också en stor del av den israeliska befolkningen kräver.
Fredsförhandlingar måste komma till stånd. På båda sidor
finns ett starkt önskemål härom även om den nuvarande
israeliska regeringen inte för en politik i denna riktning.

Sverige har som neutralt land tidigare kunnat spela en
aktiv medlarroll i Mellersta Östern. Den svenska
regeringen har också agerat för en dialog mellan parterna i
palestinakonflikten. Det är viktigt att Sverige intensifierar
det diplomatiska arbetet för att få till stånd en fredlig
lösning. Ett sätt att åstadkomma detta skulle kunna vara att
aktivt verka för en internationell fredskonferens.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om diplomatiska insatser för att få
till stånd en internationell fredskonferens i Mellersta
Östern.

Stockholm den 23 januari 1991

Ingela Mårtensson (fp)

Kjell-Arne Welin (fp)