Pälsdjursnäringens ekonomi

Motion 1990/91:Fi216 av Karl-Gösta Svenson och Hans Dau (m)

Den svenska pälsdjursnäringen har sedan 1988 brottats
med en mycket dålig lönsamhet. Det är en internationell
överproduktion samt extremt milda vintrar som har bidragit
till försämringen inom branschen.

Uppfödningen i Sverige omfattar cirka 300 000
avelshonor av mink och 13 000 av räv. I stort sett hela
produktionen säljs på export. Under år 1990 exporterades
cirka 1,5 miljoner minkskinn och 60 000 rävskinn till ett
sammanlagt värde av 200 miljoner kronor.

Under ett år konsumerar svenska pälsdjur cirka 100 000
ton biprodukter från slakterier, fiskeindustrin etc. Som
exempel kan nämnas att av fisket i Listerområdet i Blekinge
används 60 procent som foder till minknäringen.
Listerlandet i Blekinge svarar nämligen för ungefär 35
procent av Sveriges totala uppfödning av mink.

I ett läge då det på internationell basis förekommit en
kraftig överproduktion drabbas också den svenska näringen
av osund konkurrens i form av statliga stöd i våra nordiska
grannländer. I Finland har statligt stöd under åren 1990--
1992 beviljats med sammanlagt 232 miljoner kronor. I
Norge har foderproduktionsstöd beviljats med 11,9
miljoner kronor. I Danmark förekommer export- och
lönestöd.

Den dåliga lönsamheten har fått till följd att
världsproduktionen av skinn minskat. I år räknar näringen
med att produktionen endast skall uppgå till 26 miljoner
minkskinn, vilket motsvarar vad marknaden efterfrågar.
Det innebär en minskning sedan början av 1980-talet med
cirka 16 miljoner skinn.

Eftersom produktionen är på väg att anpassas till den
efterfrågan som föreligger finns det förutsättningar för en
bättre lönsamhet i branschen. I början av år 1992 förväntas
en prisuppgång.

Det är nödvändigt att under en övergångsperiod försöka
åstadkomma sådana förutsättningar för pälsnäringen i vårt
land att densamma kan överleva fram till en ljusning i
lönsamheten kan skönjas.

Med anledning av den kris som branschen befinner sig i
bör effekterna kunna lindras genom att de medel som finns
avsatta i investeringsfond eller allmän investeringsreserv får
ianspråktagas utan särskilt tillägg i inkomstutjämnande
syfte.

Med beaktande av de konkurrensfördelar som
pälsdjursnäringen har i våra nordiska grannländer är det
rimligt att staten ikläder sig ett visst ansvar för att skapa
möjlighet för enskilda uppfödare att överleva den akuta
lönsamhetskrisen.

Statliga direktstöd i form av export- eller andra former
av stöd till näringen strider enligt vår uppfattning gentemot
Sveriges åtagande i GATT. Det bör emellertid skapas
utrymme för enskilda uppfödare att under en övergångstid
få komma i åtnjutande av ett statligt ränte- och
amorteringsfritt villkorslån.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att de medel som verksamhet
inom pälsdjursnäringen avsatt på allmän investeringsfond
får med retroaktiv verkan från 1991 års taxering ianspråktas
utan särskilt tillägg för inkomstutjämnande syfte,

2. att riksdagen beslutar att de medel som verksamhet
inom pälsdjursnäringen avsatt på allmän investeringsreserv
får även efter den 31 december 1990 ianspråktas utan
särskilt tillägg för inkomstutjämnande syfte,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om villkorslån.1]

Stockholm den 23 januari 1991

Karl-Gösta Svenson (m)

Hans Dau (m)

1 1990/91:Jo233