Parlamentarisk utredning om amalgamfrågan

Motion 1991/92:So475 av Siw Persson (fp)

I maj 1990 skrev Naturvårdsverket i sin rapport
''Kvicksilver -- problem, miljömål, åtgärder'': ''Det är
angeläget ur miljösynpunkt att användningen av amalgam
som fyllningsmaterial inom tandvården avvecklas.''

Kvicksilver från amalgam utgör ett problem för miljön
på flera sätt. Det återfinns i slam i de kommunala
reningsverken, där teknik att avskilja kvicksilver saknas.
Kvicksilver utgör ett stort problem i röken från landets
många krematorier. Sammanlagt ca 300 kg
kvicksilver släpps ut på detta sätt.

Naturvårdsverket skriver även: ''På lång sikt bör
produkter tillverkas utan användning av kvicksilver även
inom sektorer där detta är svårt eller mycket dyrt.''

Även Kemikalieinspektionen kommer i sin rapport
''Begränsningsuppdraget -- redovisning av ett
regeringsuppdrag'' till slutsatsen ''målet är att
användningen av kvicksilver på sikt ska upphöra''.

Av den svenska importen av kvicksilver går huvuddelen
till tre olika ändamål, där ett av dessa är tandamalgam.
Genom att ersätta amalgamet med andra tandvårdsmaterial
skulle en väsentlig del av kvicksilveranvändningen i landet
upphöra. Förutom till amalgam används kvicksilver
huvudsakligen till två andra ändamål. Kloralkaliindustrin
svarar för den största importen men ett par företag i
branschen har redan gått över till en produktionsmetod
utan kvicksilver. För övriga finns en fastställd
avvecklingsplan. När det gäller batterier och elapparater
som också innehåller kvicksilver finns en stor medvetenhet
om problemen och tillverkarna kommer ständigt med nya
produkter. Batterier som tidigare innehållit kvicksilver säljs
nu utan vare sig kvicksilver eller kadmium.

I Sverige har vi två myndigheter, som är satta att försvara
miljön och övervaka kemikalieanvändningen,
Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen. Deras
rapporter om att den totala belastningen av kemikalier på
människa och miljö drastiskt måste begränsas, måste vi ta
på största allvar.

När det gäller avvecklingen av kvicksilveranvändningen
är det en trovärdighetsfråga att allt kvicksilver behandlas på
samma sätt. Där får absolut inte finnas några ''heliga kor'',
som är ställda utanför den vanliga värderingen av giftiga
ämnen.

I längden kommer det t.ex. att bli svårt att förklara
varför medborgarna ska anstränga sig att samla in batterier
som innehåller 1% kvicksilver samtidigt som det är fullt
lagligt att sätta in amalgamplomber som innehåller 50%
kvicksilver.

Kvicksilver är en mycket giftig tungmetall som nästan
alla människor i västerlandet exponeras för dygnet runt
genom tandamalgam.

När amalgamet infördes i slutet av 1800-talet ansågs
detta som ett framsteg inom tandvården. Men det fanns
faktiskt redan då många som varnade för kvicksilvrets
giftighet.

Sedan nya material börjat användas har många
tandläkare både här och utomlands helt övergått till de vita
materialen. Detta visar att det redan finns hållbara
alternativ. En satsning på ytterligare utveckling av dessa
material är dock nödvändig. Farhågorna att vissa
alternativa material kan innehålla ämnen som innebär
hälsorisker måste naturligtvis tas på stort allvar men inga
nya material innehåller ämnen som lagras i kroppen och i
naturen på samma sätt som kvicksilver gör.

Under de senaste åren har en rad forskningsrapporter
presenterats både i Sverige och i andra länder. Dessa ger
sådana kunskaper att det är dags att förutsättningslöst
studera all denna nya kunskap.

Olika forskningsresultat visar nu att kvicksilver frigörs
från plomberna vid tuggning och vid intagande av varm eller
sur föda. Det lagras också i kroppen på ett sätt som tidigare
ansetts vara omöjligt. Den forskning som visar att kroppens
funktioner påverkas av kvicksilver från amalgam måste nu
följas upp noggrant liksom den forskning som tyder på att
bakterier i kroppen kan omvandla det metalliska
kvicksilvret från amalgam till det mycket farliga
metylkvicksilver. Särskilt oroande är de resultat som visar
att foster påverkas och att kvicksilver kunnat uppmätas i
hjärnan på döda spädbarn. Sådana varningstecken får
under inga omständigheter ignoreras.

Den traditionella metoden med helblodsmätning och
urinmätning säger mycket lite om vilka kvicksilvermängder
som finns lagrade i kroppens organ. Erfarenheterna tycks
dock visa att det finns en grupp patienter som fått bättre
hälsa och ökad livskvalitet sedan de bytt ut sina
amalgamplomber.

Fortfarande finns inte mätmetoder som är allmänt
tillgängliga. På forskningsstadiet finns emellertid flera
intressanta projekt. Man kan t.ex. mäta metallförekomsten
i enskilda blodkroppar vid institutionen för
strålningsvetenskap i Uppsala. Tillsammans med
Akademiska sjukhuset har man kunnat konstatera samband
mellan sjukdomssymptom och förekomst av kvicksilver i
röda och vita blodkroppar. Friska personer har däremot
inte uppvisat mätbara mängder kvicksilver i blodkropparna.
Vid Astra i Södertälje har man tagit fram en metod för att
mäta i blod huruvida människor är överkänsliga för
metaller. Denna metod tycks ge betydligt säkrare resultat
än den traditionella hudtesten.

Frågan om amalgamets framtid är till en del ett problem
för vetenskapen men ytterst är det de politiskt valda
församlingarna som måste ta ansvar för medborgarnas
hälsa.

En del kunskap saknas ännu. Men tiden börjar bli knapp
för den generation i historien som har mest amalgam i
tänderna, den svenska efterkrigsgenerationen. Nu är det
politikernas uppgift att ta ett övergripande ansvar för frågan
om vilka ev. risker medborgarna ska tillåtas utsättas för.
Utvecklingen har dessutom gått därhän att
medborgarna/konsumenterna i allt mindre utsträckning
frågar efter amalgam. Därför är det nödvändigt att ta
ställning till vad man ska använda i stället samt hur
tandläkarna ska utbildas för sitt arbete med alternativa
material.

Jag yrkar därför på att en parlamentarisk utredning
omgående bör tillsättas. Denna ska snabbt sammanfatta de
olika aspekter som finns på amalgamfrågan. I uppgifterna
för en sådan utredning bör ingå:Översikt över aktuell
forskningSammanställning av slutsatser från
myndigheter som Naturvårdsverket,
Kemikalieinspektionen och Socialstyrelsen
Sammanställning av amalgamanvändning och attityder till
amalgamet i andra länderGenomgång av
tandvårdsförsäkringens bestämmelser och förslag till
ändringar som krävs för arbeten med alternativa material
Genomgång av de alternativa material som finns och ev.
slutsatser om deras hållbarhet och hälsoeffekterFörslag
till vidareutbildning av redan yrkesverksamma tandläkare
och utbildning av nya vid tandläkarhögskolorna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillsättande av en parlamentarisk
utredning rörande amalgamfrågan.

Stockholm den 24 januari 1992

Siw Persson (fp)