Partibegreppet i vallagen

Motion 1988/89:K701 av Bengt Silfverstrand och Gunnar Nilsson (båda s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:K701

av Bengt Silfverstrand och Gunnar Nilsson (båda s)
Partibegreppet i vallagen

Mot.

1988/89

K701-704

I bestämmelserna om statsskickets grunder i 1 kap. RF finns bl.a. en
föreskrift som säger, att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett
representativt och parlamentariskt statsskick samt genom kommunal självstyrelse.
Det har förutsetts att partier är nödvändiga som förmedlare av
folkviljan. Däremot har lagstiftaren inte ansett sig behöva gå in på en
närmare reglering av de politiska organisationernas struktur och verksamhetsformer.
Undantaget utgörs av den valtekniska definitionen av parti
som upptagits i 3 kap. 7 § RF: Med parti avses varje sammanslutning eller
grupp av väljare, som uppträder i val under särskild partibeteckning. Det
bör tilläggas att under definitionen faller även lösare grupperingar; kriterierna
för juridisk person behöver inte vara uppfyllda. Det väsentliga är den
gemensamma viljan att framträda under en beteckning.

Detta innebär att en förutsättning för att man skall kunna tala om ett parti
är att en gruppering framträder med egna nomineringar och namnvalsedlar
som man under en valrörelse i ett bestämt val sprider bland väljarna.

Den partiella författningsreformen, innebärande bl.a. gemensam valdag
och en strävan efter ett mera tidsenligt sammanräkningsförfarande, medförde
att staten åtog sig att framställa enhetligt utformade valsedlar. De
etablerade partierna erhöll också en betydande upplaga av valsedlar
kostnadsfritt. Samtidigt gjordes, i syfte att bl.a tekniskt förenkla förfarandet,
lättnader i reglerna om valsedlars ogiltighet och om tolkning av valsedlar. En
sådan åtgärd var att slopa regeln om att en valsedel för att vara giltig skulle
uppta ett giltigt kandidatnamn. Därmed skapades en förutsättning för regeln
i 6 kap. 9 § ValL om en officiell service från statens sida i form av
tillhandahållande av s.k. partimarkerade valsedlar på postkontor och i andra
röstningslokaler. Detta skedde med hänsynstagande till väljare som inte
hade direkt tillgång till traditionella namnvalsedlar men ändå ville deltaga i
valet och stödja sitt partis officiella lista. Möjligheten att helt för hand
förfärdiga en egen valsedel kvarstod.

Regeln om tillhandahållande av partimarkerade valsedlar introducerades
alltså i den provisoriska lagstiftning inför 1970 års val som fick tillgripas sedan
tankarna på ett system med hålkortsvalsedlar skrinlagts. Från början
omfattade den partier som var representerade i riksdagen. Sedan utvidgades
regeln till att omfatta parti som vid det senaste riksdagsvalet fått mer än 2,5%
av rösterna i hela landet. Därefter sänktes erforderlig röstandel till en
procent och slutligen ändrades regeln till att avse de två senaste riksdagsvalen.
1

1 Riksdagen 1988189.3 sami. NrK701-704

Dessa förändringar i förening med en ökande tendens hos olika partier och Mot. 1988/89

väljargrupper att uppträda på skilda sätt i de tre valen har lett till att det i vissa K701

fall från valmyndigheternas sida har tillhandahållits partimarkerade valsedlar
som varit oönskade av partiet ifråga. Detta har samtidigt resulterat i en
sortering på partibeteckning vid den slutliga sammanräkningen, vilken tett
sig främmande för den partipolitiska rörelse som framträtt i valet och ansett
sig kunna ställa anspråk på att få sig tilldelat de röster som bestått i
partimarkerade valsedlar med - en i större eller mindre grad - avvikande
partibeteckning jämfört med den som partiet självt framträtt under i
valrörelsen.

Detta förhållande är djupt otillfredsställande och bör snarast leda till en
ändring av vallagen. En översyn av 6 kap. 9 § ValL föreslås därför ske i god
tid före nästa allmänna val.

Enligt uppgift har det förekommit att väljare i kommunalval har begagnat
partimarkerade valsedlar för miljöpartiet de gröna i fall där partiet inte alls
ställt upp till val. I avsaknad av något handskrivet namn på person, som
skulle ha kunnat besätta en fullmäktigeplats, har detta lett till att länsstyrelsen
tilldelat partiet ifråga mandatet men fått låta platsen i praktiken stå
obesatt.

Det kan verkligen ifrågasättas om det alls framträtt något parti i RF:s
mening, vilket kunnat tilldelas något mandat. En rimligare lösning än att låta
stolen stå tom förefaller rent principiellt vara att låta platsen eller platserna
gå vidare bland övriga partier. Det kan i detta sammanhang nämnas att det i
tidigare riksdagsval - med helt slutna valkretsar - fanns en regel som innebar
att en plats som inte kunde besättas på grund av kandidatbrist skulle tillfalla
det av övriga partier som enligt jämförelsetalen stod närmast till att ta
mandadet ifråga.

Vi föreslår att en liknande regel återinföres i vallagen.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vallagen i enlighet
med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 11 januari 1989

Bengt Silfverstrand (s) Gunnar Nilsson (s)

2