Patenttiden för läkemedel

Motion 1988/89:L803 av Lars Ahlmark (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: L803

av Lars Ahlmark (m)
Patenttiden för läkemedel

Syftet med ett patent är att den som lagt ned idérikedom, möda och pengar
på att utveckla ett förfarande eller en produkt också skall ha skäliga
möjligheter att få utbyte av satsningen innan nyheten blir fritt brukbar för
alla. Eljest skulle intresset av att genom dyrbar forskning och utveckling ta
fram nya produkter kraftigt försvagas.

Så är t. ex. framtagande av nya läkemedel en viktig men mycket kostnadskrävande
process. Inom branschen räknar man med investeringar på
hundratals miljoner kronor för att utveckla ett helt nytt läkemedel. Villkoren
på marknaden avgör om investeringar av denna storleksordning skall
kunna komma till stånd. En avgörande faktor är då patentlagstiftningen.

Patentskyddet för läkemedel löper i Sverige under 20 år från den dag
patent sökts. Den effektiva patenttiden är dock betydligt kortare. Det
beror på att sedan de bärande första patenten sökts återstår en utvecklingstid
av kanske fem till tio år och en registreringstid av ytterligare minst två
år. I Sverige torde den genomsnittliga effektiva patenttiden vara under tio
år. Detta försvagar givetvis kraftigt patentskyddets syfte: att skapa förutsättningar
för forsknings- och utvecklingsinsatser.

EPL UK

00 EPL FOn

I

1970

1975

1980

1985

Ar vid marknadsinlrrxiuktionJregUtrenng.

Jämftirelse ar effektiv pnientlid Ceffecliuc patent life~. EPL) fSr nya substanser sorn introducerats i England (UK), USA och
Västtyskland iFDR). (Lis och Walker. Pharmaceutical Journal. 1988.)

Även i andra länder har man noterat hur den effektiva patenttiden Mot. 1988/89
successivt minskat med åtföljande negativa konsekvenser. Diagrammet L803
visar att sex till åtta år numera är en vanlig effektiv patenttid för läkemedel
på skilda håll i världen.

Läkemedel intar en särställning jämfört med andra produkter och i flera
länder har man tagit konsekvenserna av detta. I USA är det möjligt att
efter ansökan få en förlängd patenttid, varvid hänsyn tas till såväl tid för
kliniska prövningar som till myndigheternas granskning av läkemedlet.

Diskussioner om liknande åtgärder förs även inom EG och i t. ex. Japan.

En patenttid på 20 år har bedömts vara väl avvägd på andra områden
med nära sammanfallande formell resp. reell patenttid. En reell - effektiv
- patenttid på ca 20 år även för läkemedel borde redan av det skälet vara
eftersträvansvärd. Än viktigare är att en kort effektiv patenttid missgynnar
den forskningsinriktade industrin och gynnar den enbart kopierande. Detta
skadar på sikt hela branschen med negativa konsekvenser som följd för
läkemedelsområdet i dess helhet.

Vårt lands läkemedelsindustri vilar nästan helt på en forskningsbaserad
produktion. Förutsättningarna för en framtida utveckling som konkurrenskraftig
exportindustri är goda. Det kräver dock att likartade förhållanden
kommer att råda här som i de starkaste konkurrentländerna. Därvid
är en förlängd effektiv patenttid för läkemedel en central fråga. En lämplig
väg att gå är att låta tidpunkten för registreringsbeslutet varefter läkemedlet
får marknadsföras - gälla som bas för patenttiden 20 år.

Internationellt likartade regler på patentområdet är givetvis önskvärda.

I första hand bör Sverige vara aktivt pådrivande i den riktning som här
angivits. Nås ej snabba internationella överenskommelser bör Sverige gå
före med en nationell lagstiftning av motsvarande innebörd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för en förlängning av patenttiden för
läkemedel.

Stockholm den 23 januari 1989

Lars Ahlmark (m)

5