Patienter med dentala problem

Motion 1992/93:Sf212 av Siw Persson (fp)

Riksdagen har beslutat att de som insjuknat av
kvicksilver från sina amalgamfyllningar ska slippa långa och
tidsödande utredningar. Det pågår utredning i
socialdepartementet om tandersättningsmaterial där
amalgamproblematiken ingår.

Kvicksilver i amalgam samt andra giftiga och
okontrollerade ämnen, som kan förorsaka patienter svåra
sjukdomstillstånd, har hittills inneburit att patienterna
ställts utanför det ordinarie skyddet i sjukförsäkringen
genom att deras ärende förts över till försäkringskassan för
s.k. förhandsprövning.

Försäkringskassans förtroendetandläkare, som enligt
socialstyrelsen saknar medicinsk kompetens, har avgjort
om patienten ska kunna få avgiftsbefrielse eller
tandvårdstaxenedsättning. Detta innebär ett allvarligt
avsteg från rätten till vård på lika villkor. Den vanliga
grundregeln måste gälla även de patienter som blivit sjuka
av dentala material. Deras rehabilitering är helt beroende
av att de kommer under läkarvård och får rätt medicinsk
stöttning och utredning samtidigt som patienterna under
läkarkontroll och genom en tandläkares försorg blir av med
de material som patienten blivit sjuk av. Dessa tandläkare
måste ha kunskaper och specialutrustning för att skydda
patienterna från onödig kvicksilverbelastning vid
bortborrning av fyllningarna. Tandläkarna måste också ha
stor lyhördhet för patienternas reaktioner, vilket kräver
nära samarbete med behandlande läkare.

De kostnader som patienter idag i regel själva får stå för
innebär att de ej får del av det högkostnadsskydd som
patienter med andra sjukdomar är tillförsäkrade. Detta
innebär att läkare med specialkunskaper enligt
Uppsalamodellen (den s.k. Amalgamenheten) ej ges
förutsättningar att rehabilitera dessa patienter inom
hälsooch sjukvårdens ramar.

Samhället har idag stora kostnader för dessa patienter i
form av ökad ohälsa, sjukvård, långtidssjukskrivningar,
sjukpensioneringar och därmed ett stort
produktionsbortfall. Försäkringskassan i Stockholm har
gjort en utredning som visar att sanering av dessa patienter
betalar sig inom ett till två år. Det har också av läkare som
är kunniga inom detta område gjorts beräkningar som visar
att den totala kostnaden för dessa patienters sjukdom ligger
på en årlig samhällskostnad på mellan 30 och 40 miljarder
kr. Kostnaden för tandvården måste beaktas i förhållande
till hur man bemöter andra patientkategorier, som behöver
kirurgiska eller andra medicinska insatser.

Den nuvarande situationen innebär att just dessa
patienter saknar det rättsskydd i socialförsäkringen och
sjukförsäkringen som annars anses som självklart.
Patienterna måste få möjlighet att behandlas av läkare med
specialistkompetens typ Uppsalamodellen. Läkaren ska ha
det totala ansvaret för patientens rehabilitering, dvs. de
remitterar patienten till tandläkare och andra nödvändiga
insatser inom hälso- och sjukvårdens ramar.

Med ovanstående uppläggning behövs inte längre de s.k.
specialistteamen med tandläkare plus psykologer i
landstingens regi. Ej heller behövs den både dyra och
omfattande förhandsprövningen på försäkringskassan. Då
tandläkare enligt socialstyrelsen saknar medicinsk och
toxikologisk kompetens är det också av denna anledning
viktigt att tandläkarnas märkliga och mäktiga ställning som
överprövare av läkares diagnoser på försäkringskassan
försvinner, när det gäller dessa patienter.

Ersättningen till förtroendetandläkare kostar åtskilliga
miljoner varje år. Ett antal tjänster inom försäkringskassan
i form av handläggare för förhandsprövningsärenden
försvinner också, vilket spar ett antal miljoner.
Odontologer som sakkunniga vid rättslig prövning kommer
inte heller att behövas och även det kommer att innebära
avsevärda besparingar.

Jag yrkar på att patienter med diagnostiserade
sjukdomssymtom som av läkare antas bero på dentala
material ska omfattas av hälso- och sjukvårdens
bestämmelser även för tandsanering inom
högkostnadsskyddet.

För att klara detta är det viktigt att läkare med
specialistkompetens, utbildning enligt Uppsalamodellen,
får ta det totala ansvaret för patienternas rehabilitering.

Därmed kan den statliga ersättningen till de s.k.
specialistteamen med tandläkare och psykologer, som finns
i landstingens regi, slopas. Slopas både kan och bör
förhandsprövningen i försäkringskassan.

Förtroendetandläkarna måste avskaffas. Avskaffa
systemet med tandläkare som gör prövning inom olika
rättsliga instanser. På detta sätt frigörs de medel som behövs
till de utökade kostnader, som blir genom mitt förslag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att nuvarande ordning med
särskild utredning av diagnoser med anknytning till
amalgamrelaterade sjukdomar bör upphöra.

Stockholm den 15 januari 1993

Siw Persson (fp)