Patientjournallagen

Motion 1988/89:So511 av Rosa Östh och Agne Hansson (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: So511

av Rosa Östh och Agne Hansson (båda c)
Patientjournallagen

Patientjournallagen trädde i kraft den 1 januari 1986.1 lagen som gäller för
all hälso- och sjukvård anges hur patientjournaler skall föras, vad de skall
innehålla och hur de skall hanteras. Lagen innehåller också bestämmelser
om vilka som är skyldiga att föra journal, bl. a. alla yrkesgrupper för vilka
gäller föreskrifter om legitimation.

En patientjournal skall innehålla de uppgifter som behövs för en god och
säker vård av patienten. Meningen är att journalen skall fungera som ett
viktigt arbetsinstrument för hälso- och sjukvårdspersonalen när det gäller
planering, genomförande och uppföljning av vården. För att journalen
skall tjäna sitt syfte krävs att den innehåller tillräcklig, väsentlig och
korrekt information. Vidare krävs givetvis att den finns tillgänglig när den
behövs som informationskälla, inte minst i akuta situationer.

Propositionen i ärendet innehöll inte något krav på signering av den
uppgiftslämnande läkaren. Ett sådant krav infördes emellertid genom ett
tillägg av socialutskottet.

Mot signeringstvånget har riktats skarp kritik, eftersom det har inneburit
stora praktiska svårigheter i all synnerhet på de större sjukhusens
akutmottagningar. Den extra tidsåtgången, framhålls det, tar värdefull tid
från patientkontaktema och dessutom har joumaltillgängligheten allvarligt
minskat. Det säger sig självt att synnerligen allvarliga situationer kan
uppstå, t. ex. om en svårt sjuk person, kanske t.o. m. i medvetslöst tillstånd,
kommer till ett sjukhus för behandling och inte hans journal står att
finna.

I samband med utskottsbehandlingen av tidigare motioner i ärendet har
socialutskottet anfört att signeringskravet tillkommit för att öka patientsäkerheten
och att man inom sjukvården måste göra allvarliga försök att
komma tillrätta med de praktiska problemen. År efter år har samma
argument för att avslå motionerna använts, trots att problemen snarare
ökat än minskat och trots att också socialstyrelsen understrukit att en
lagändring borde kunna göras.

Med all sannolikhet torde det vara så idag att man inom stora delar av
sjukvården insett att man inte klarar av att följa lagen i det här avseendet.
För att inte utsätta patienterna för onödig fara som signeringstvånget
faktiskt kan innebära, istället förökad säkerhet, har man i det tysta valt att
sätta sig över lagen. Enligt vår uppfattning kan ett sådant förhållande inte
accepteras.

Mot. 1988/89
So511

Hemställan

Med stöd av vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om signeringskravet i patientjournallagen.

Stockholm den 25 januari 1989

Rosa Östh (c) Agne Hansson (c)

Det bör understrykas att den behandlande läkaren, alldeles oavsett
signeringstvånget, alltid har ansvaret för vården av patienten.

Det är nu angeläget att socialstyrelsen ges i uppdrag att företa en utredning
om vad patientjournallagens signeringskrav inneburit för sjukvården,
samt om detta krav kan avskaffas eller ändras.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989