Personlig assistans för funktionshindrade

Motion 1989/90:A248 av Lars Svensson och Lena Boström (båda s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A248

av Lars Svensson och Lena Boström (båda s)
Personlig assistans för funktionshindrade

Allt fler svårt funktionshindrade kommer i dag ut på arbetsmarknaden. Genom
datortekniken kan deras arbetsförmåga tas tillvara, men det ställer krav
på stödinsatser som är mer omfattande än vad arbetsbiträdesinstrumentet är
avsett för. Det är framför allt behov av mer personlig assistans än vad som
kan förväntas ges av den redan befintliga personalen på arbetsplatsen. Det
är behov av assistans där man också måste beakta den personliga integriteten
och således inte kan överlåtas till vem som helst. Det finns oftast behov av
såväl den personliga assistansen som biträde i arbetsfunktionen.

När det gäller möjligheterna till personlig assistans i arbetslivet är det i dag
mycket oklart vem som skall tillhandahålla och betala för denna assistans.
Några enstaka kommuner anser sig ha detta ansvar enligt socialtjänstlagen.
Andra ser det inte vara kommunens ansvar utan hänvisar till arbetsmarknadsverket.

Den pågående utvecklingen inom omsorgsverksamheten har gjort att allt
fler personer med utvecklingsstörning kommer ut på arbetsmarknaden.
Dessa personer har oftast en god arbetsförmåga om de rätta betingelserna
finns, dvs. rätta arbetsuppgifter och bra handledning. Handikappets art gör
att den utvecklingsstörde många gånger har ett stort behov av personligt stöd
och mer omfattande arbetsledning än vad andra arbetstagare behöver. För
denna grupp är det mänskliga stödet att jämställa med vad de tekniska hjälpmedlen
är för den fysiskt funktionshindrade.

Arbetsbiträde är ett bra arbetsmarknadspolitisk instrument för att bereda
handikappade arbete. Det har gjort det möjligt för många att få och behålla
ett arbete. Det är också en mycket bra stödåtgärd för handikappade ungdomar
vid deras arbetslivsorientering under skoltiden. Men i konstruktionen
av arbetsbiträdesinstrumentet finns en del inbyggda hinder. Genom att lönebidrag
och arbetsbiträdesersättning aldrig kan överstiga 100 % av lönen uppstår
hinder för att placera gravt handikappade som behöver särskilt stora
hjälpinsatser av personlig art. När det gäller lönebidragsanställning hos statliga
myndigheter och motsvarande kan ingen ersättning för arbetsbiträde
utgå. I praktiken innebär detta att det inte är funktionsnedsättningens omfattning
och behovet av stöd som avgör om och med hur mycket ersättning
för arbetsbiträde skall utgå, utan arbetsgivarekategorin.

Behovet av förändring av reglerna för arbetsbiträde liksom klargörande av

socialtjänstens skyldighet att ge svårt funktionshindrade personlig assistans i Mot. 1989/90

arbetslivet har uppmärksammats i såväl försöksverksamheter som i den nu A248

pågående handikapputredningen, men har ännu inte lett till förändringar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsbiträde och personlig assistans för funktionshindrade.

Stockholm den 25 januari 1990

Lars Svensson (s) Lena Boström (s)

10