Persontransportstöd för egenföretagares tjänsteresor

Motion 1988/89:T902 av Martin Olsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: T902

av Martin Olsson (c)

Persontransportstöd för egenföretagares
tjänsteresor

Fr. o. m. 1986 infördes på förslag av den regionalpolitiska utredningen ett
persontransportstöd (prop. 1984/85:115, TU 20) för att minska de norrländska
företagens kostnader för personkontakter med södra och mellersta
Sverige. Motiven för införande av stödet var dels att resekostnaderna i
många fall är mycket betungande för de norrländska företagen, dels att det
ansågs vara ur regionalpolitisk synpunkt viktigt att dessa företags kontaktnät
och marknadsföring byggs ut.

Persontransportstöd lämnas till företag med anställd personal inom
industri- och transportsektorn. Bidragsgrundande är anställd personals
tjänsteresor som företas med flyg eller tåg till eller från Stockholm eller
plats bortom Stockholm.

Stödet utgår med 40 procent av resekostnaden för företag i Norrbottens
län utom för företag som är belägna i Boden, Luleå, Piteå och Älvsbyns
kommuner för vilka bidragsprocenten är 35. För företag i Västerbottens
län är bidragsprocenten 30 och för företag i Jämtlands län samt för Örnsköldsvik,
Sollefteå och Kramfors kommuner i Västernorrlands län 20.

I en annan i dag väckt motion har jag begärt att persontransportstöd
med 20 procent skall utgå även till företag belägna i Ånge kommun.

Regeln om att stödet utgår till anställd personal utesluter att bidrag ges
för egenföretagares egna resor. Härigenom är det alltså en skillnad mellan
företag som drivs i aktiebolagsform, där alla räknas som anställda, och
företag som drivs som enskild firma.

Det är anmärkningsvärt att regionalpolitiska stödformer utformas så att
egenföretagarna missgynnas jämfört med dem som driver företag i aktiebolagsform.
Såväl rättviseskäl som hänsyn till de minsta företagens betydelse
för sysselsättning och utveckling i norra Sverige talar enligt min
mening för att reglerna bör ändras så att stöd utgår oberoende av företagsform.
Eftersom stödet tillkommit för att underlätta en utbyggnad av de
norrländska företagens kontaktnät och marknadsföring i södra och mellersta
Sverige, finns det inga skäl till att reglerna för stödet skall vara
sådana att det är dyrare för en enskild företagare att själv arbeta med
marknadsföringsfrågorna än om han låter någon eventuell anställd utföra
dessa viktiga arbetsuppgifter. Det kan tilläggas att för många småföretag
kan just marknadsföringen vara av avgörande betydelse för dess verksamhet
och särskilt för dess möjligheter att expandera.

Krav på att persontransportstöd skall utgå även till egenföretagares egna
tjänsteresor väcktes av centern i samband med att propostionen framlades

1985 och frågan behandlades även vid fjolårets riksmöte (TU 1987/88:14) Mot. 1988/89
då centern och folkpartiet reserverade sig för ett sådant system. T902

Mot bakgrund av vikten att underlätta för alla företag oberoende av
företagsform i norra Sverige att bygga ut sin marknadsföring i södra och
mellersta Sverige bör riksdagen, enligt min mening, göra ett uttalande om
ändring av reglerna om persontransportstöd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen söm sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utvidgning av persontransportstödet till att
även omfatta egenföretagares egna tjänsteresor.

Stockholm den 10 januari 1989
Martin Olsson (c)

4