Personuppgiftslagen

Motion 2000/01:K283 av Per Unckel m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen under det svenska ordförandeskapet i
Europeiska unionen bör ta initiativ till en revidering av EG-direktivet
95/46/EG.
Bakgrund

Skyddet för den personliga integriteten har alltid varit en viktig fråga för
Moderata samlingspartiet. Enligt Europakonventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna samt genom olika EG-rättsliga principer, vilka
numera gäller som svensk lag, har Sverige åtagit sig att uppfylla
stadganden om att individen skall tillförsäkras vissa grundläggande
rättigheter som inte får inskränkas genom nationell lagstiftning.

Genom den nya personuppgiftslagen som trädde i kraft den 24 oktober
1998 införlivades Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24
oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. I direktivet slås
fast att den personliga integriteten är en sådan grundläggande rättighet som ett
medlemsland inte längre kan bortse ifrån. Detta betyder att skyddet för den
personliga integriteten måste garanteras en viss nivå även i nationell
lagstiftning. Lagstiftningen har emellertid visat sig ha avgörande brister,
vilka
i stor utsträckning härrör från direktivet.

I lagstiftningen, vilken bygger på direktivet och Datalagskommitténs
förslag, valdes en s.k. hanteringsmodell, vilken innebär att man reglerar själva
hanteringen av personuppgifter. Enligt denna modell skall en hantering av
personuppgifter för att vara tillåten i princip förutsätta samtycke från den
uppgifterna rör. Detta gäller oavsett om hanteringen utgör ett missbruk av
uppgifterna eller inte.

Varken direktivet eller personuppgiftslagen beaktar emellertid den snabba
tekniska utveckling som skett och hela tiden pågår. Allt fler medborgare har
tillgång till dator och möjlighet att kommunicera i olika nätverk och därmed
också behandla allt fler personuppgifter. Att ha en lagstiftning som bygger på
en hantering av denna ständigt ökande mängd personuppgifter i stället för att
reglera ett missbruk är otillfredsställande. Hanteringsmodellen bygger således
på en föråldrad struktur som inte tar hänsyn till utvecklingen i samhället.

Kritiserad lagstiftning

Personuppgiftslagen, liksom direktivet den bygger på, har blivit hårt
kritiserad för att inte ta hänsyn till den tekniska utvecklingen.

Moderata samlingspartiet har hela tiden påpekat att man valde fel
lagstiftningsmodell när man valde en modell som tar sikte på själva
hanteringen av personuppgifter i stället för en modell där man reglerar
missbruk av personuppgifter. Missbruksmodellen hade inneburit ett större
skydd för yttrandefriheten och den personliga integriteten.
Hanteringsmodellen kunde möjligtvis anses befogad så länge endast ett
relativt begränsat antal personer kunde komma i kontakt med personuppgifter
i datasystem. I dag när verkligheten är en helt annan måste lagstiftningen och
det direktiv den bygger på ses över.

Nödvändigt med förändring

Den tekniska utvecklingen går snabbare än vad som varit möjligt att
förutse för de flesta. Den oro som i dag finns bland människor för att
uppgifter om dem skall missbrukas härrör inte i första hand från en oro
för själva datahanteringen av uppgifterna utan snarare från en rädsla att
den nya tekniken skall missbrukas då allt fler har tillgång till datorer och
nätverk etc. genom vilka man kan komma i kontakt med personuppgifter.

Moderata samlingspartiet har hela tiden varit av den uppfattningen att det
är missbruket av personuppgifter och inte hanteringen av dessa som skall
beivras. Mycket av felaktigheterna i nu gällande lagstiftning härrör från
direktivet som personuppgiftslagen bygger på. I artikel 33 i direktivet anges
bl.a. att kommissionen första gången senast tre år efter den tidpunkt som
anges i artikel 32.1, d.v.s. senast tre år efter direktivets antagande, skall
avge
en rapport till rådet och Europaparlamentet om genomförandet av direktivet.
Rapporten skall offentliggöras och skall om nödvändigt vara försedd med
lämpliga ändringsförslag. Direktivet antogs den 24 oktober 1995, vilket
innebär att kommissionen borde ha tagit initiativ till en översyn av det redan
under 1998. Det är därför hög tid att direktivet utvärderas under år 2001.

I propositionen till personuppgiftslagen anförde regeringen att den avsåg
att på lämpligt sätt utnyttja Sveriges inflytande i EU för att verka för en
förändring i direktivet från en vittomfattande hanteringsmodell till en
reglering som är anpassad till det faktum att samhället är allt mer datoriserat.
Ett enigt konstitutionsutskott framhöll i sitt betänkande att (1998/99:KU15)
EG-direktivet är omodernt och att det är av stor vikt att regeringen inom EU
med kraft verkar för att det sker en revidering av direktivet. Enligt Moderata
samlingspartiet bör Sverige mot bakgrund av detta, under det svenska
ordförandeskapet i EU under första halvåret 2001, ta nödvändiga initiativ för
en revidering av direktivet. Förändringsarbetet bör utgå ifrån att det är
missbruk av personuppgifter som skall beivras.

Stockholm den 2 oktober 2000

Per Unckel (m)

Inger René (m)

Nils Fredrik Aurelius (m)

Per-Samuel Nisser (m)

Christel Anderberg (m)

Carl-Erik Skårman (m)

Ola Karlsson (m)

Anders Björck (m)