Pilgrimsfalken

Motion 1988/89:Jo881 av Anders Castberger och Åsa Domeij (fp, mp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Jo881

av Anders Castberger och Åsa Domeij (fp, mp)
Pilgrimsfalken

Pilgrimsfalken (falco peregrinus) tillhör falksläktet (falconidae) och underfamiljen
äkta falkar (falconinae). Pilgrimsfalken är något mindre än jaktfalken,
c:a 50 cm. Den häckar på klippavsatser och lever av fåglar, t.ex. änder,
rapphöns och andra fåglar, ofta större än pilgrimsfalken själv. Bytet fångas i
störtflykt, där hastigheten kan uppgå till 250 km/tim. Pilgrimsfalken som art
finns i hela världen utom i Australien. Den för Sverige aktuella arten har i
Europa haft en utbredning inskränkt till norr om Pyrenéerna och Alperna.

I början av 1900-talet omtalas pilgrimsfalken i Sverige som häckande
allmänt från Skåne till Lappland. Den ankom till vårt land i mars/april och
flyttade i oktober. Numera är pilgrimsfalken starkt hotad, och finns bara kvar
som några fåtal häckande par i hela landet, främst i norra Sveriges inland och
i Västergötland/Bohuslän. De största hoten mot pilgrimsfalken är miljögifter
och äggplundring - uttryck för människans brist på respekt för naturen.

Det miljögift som utgör allvarligaste hotet är PCB. Enligt vår mening bör
detta gift totalförbjudas. Flera av de sällsynta häckande paren uppvisar
biocidskador. PCB leder bl.a. till förtunning av äggskalen, varför den
naturliga förökningen inte kan fortgå. Pilgrimsfalken ligger oavsiktligt
sönder äggen.

I syfte att försöka rädda pilgrimsfalken som stam innan giftangreppen
hunnit stoppas, genomförs ett avelsprogram och ett skyddsprogram benämnt
Operation Fågelvakt. Båda projekten är ideella och bygger på en stor
arbetsinsats och på frivilliga gåvor från olika enskilda intresserade människor.

Avelsprogrammet drivs i huvudsak vid en avelsstation på Hisingen utanför
Göteborg, och Operation Fågelvakt stöds av ett flertal ornitologiska
föreningar i landet. I programmet ingår boskydd för vilda pilgrimsfalkar,
information till allmänhet, professionell inventering och det egentliga
avelsprogrammet som innefattar vetenskaplig insamling av ägg, behandling i
äggkläckningsmaskin, uppfödning av ungar och utplantering. Stammen är
dock så liten att risk hela tiden finns för inavel och för att stammen trots allt
skall hinna dö ut. Programmen med en minimal budget om ca en halv miljon
kronor årligen, stöds av bl.a. världsnaturfonden. Till detta kommer enstaka
kommunala anslag, samt möjlighet att ansöka om medel via statsbudgeten
över miljö- och energidepartementets anslag B9 Vård av hotade djurarter,
via naturvårdsverket.

Verket har begärt ca 5 milj. kr. till detta anslag. Regeringen föreslår enbart
3 milj. kr. Härur skall också medel hämtas för det angelägna projektet att
rädda den vitryggiga hackspetten.

Länsstyrelsernas miljövårdsenheter saknar helt medel att anslå för denna Mot. 1988/89
verksamhet. Således vilar idén med Älvsborgsfonden, tillkommen genom J088I
initiativ av världsnaturfonden och länsstyrelsen i Älvsborgs län, helt på
frivilliga insatser. Älvsborgsfonden skulle verksamt kunna bidra till räddningsaktionen
för pilgrimsfalken med dess tidigare talrika häckningsplatser
på bl.a. Halleberg. Emellertid kan tidsutdräkten förväntas bli sådan, att
avelsprogram och andra räddningsprojekt för pilgrimsfalken inte enbart kan
förlita sig på sådana frivilliga insamlingar.

Att rädda pilgrimsfalken i Sverige är ett ansvar vi måste ta på oss. Det är
också ett led i förverkligandet av tanken om människans förvaltning av
naturen så att den kan lämnas vidare till kommande generationer. Både
folkpartiet och miljöpartiet de gröna har i respektive partimotioner hemställt
om en ökning av anslaget under miljö- och energidepartementet B9. Vård av
hotade arter, m.m. Naturvårdsverket har föreslaget 5 180 000 kr. Vi hävdar
att denna anslagsökning är en nödvändighet för att säkerställa räddningsprojekt,
och att arbetet med pilgrimsfalken därför bör stödjas och därmed kunna
prioriteras. Det är också angeläget att riksdagen uttalar sitt stöd för arbetet
med att rädda pilgrimsfalken.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om gifthot mot pilgrimsfalken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om stöd för arbetet med att rädda pilgrimsfalken,

3. att riksdagen under miljö- och energidepartementets anslag B9.

Vård av hotade arter, m.m. för budgetåret 1989/90 anslår minst
sammanlagt 5 180 000 kr.

Stockholm den 25 januari 1989

Anders Castberger (fp) Åsa Domeij (mp)

9