Plan- och bygglagstiftningen m.m.

Motion 1990/91:Bo532 av Knut Billing m.fl. (m)

PBL

När riksdagen 1986 behandlade regeringens proposition
om ny Plan- och Bygglag (PBL) framförde moderata
samlingspartiet stark kritik mot huvuddragen i lagförslaget.
Den gällde de obligatoriska översiktsplanerna,
planinstitutet områdesbestämmelser, de tidsbegränsade
genomförandetiderna, den allt för starka styrning av
verksamheter som lagen ger utrymme åt och
ersättningsreglerna vid rådighetsinskränkningar.

I flera hänseenden har lagstiftningen inte hållit vad som
utlovades. Förenklingarna är få, och åtskilligt har blivit
krångligare. Handläggningstiderna för även enkla plan-
eller lovärenden har t.o.m. ökat. Osäkerheten ute i
kommunerna om hur PBL skall tillämpas gör att likartade
ärenden behandlas helt olika i olika kommuner.

Även om riksdagen har genomfört viss översyn av PBL
har dessa förändringar varit för få och för begränsade.

Fortfarande föreligger behov av att förändra PBL på
väsentliga punkter. Att riva upp lagen efter det att den varit
i kraft i snart fyra år är dock av praktiska skäl inte möjligt.

Översiktsplaner

En översiktlig planering av vilka möjliga och alternativa
användningar markområden kan få är till nytta i den
kommunala planeringen. Däremot bör inte
översiktsplanerna vara obligatoriska och redovisa endast ett
alternativ.

Översiktsplaner har inte någon bindande verkan.
Genom sitt innehåll kommer de dock i praktiken att vara
starkt styrande. Risken är uppenbar att markanvändning
och byggande utanför detaljplanelagt område helt kommer
att styras av översiktsplanerna vilkas detaljeringsgrad
dessutom kommer att öka med tiden.

Områdesbestämmelser

Enligt PBL kan områdesbestämmelser antas för att
säkerställa översiktsplanens syfte eller skydda riksintresse
enligt naturresurslagen. Med områdesbestämmelser kan
således bygglov vägras eller inskränkningar i
markinnehavarens rätt att nyttja sin mark göras. Med dessa
bestämmelser kan kommunen styra byggnation och
markutnyttjande utan att detaljplanering genomförs.
Genom områdesbestämmelser kan kommunen införa
bygglovplikt för byggen även inom områden som i övrigt är
befriade från dessa bestämmelser. Detta är oacceptabelt.

Områdesbestämmelser fyller ingen funktion och
dessutom är det felaktigt att med dess hjälp reglera
byggnation och markanvändning. Därför bör planinstitutet
områdesbestämmelser utmönstras ur bygglagstiftningen.

Bygglov utanför detaljplan

Enligt vår mening är det endast inom detaljplanens ram
som bygglov och annan lovgivning skall krävas. Av detta
följer att utanför detaljplanelagt område skall
markinnehavaren ha rätt att fritt uppföra byggnad, utföra
om- och tillbyggnad samt uppföra komplementbyggnad.
Kommunen skall endast kunna påverka byggnadens
utformning och placering. Sådant godkännande skall ej
kallas bygglov.

Byggrätt utan tidsgräns

I detaljplan anges på vilket sätt marken skall användas
och vilka rättigheter markägaren har under planens
giltighetstid. Inom detaljplan begränsas byggrätten, dvs.
markägarens rätt att bebygga sin mark, i tiden med stöd av
s.k. genomförandetid. Den kan i detaljplan fastställas till
mellan 5 och 15 år. Under genomförandetiden har
tomtägaren en oavvislig rätt att bebygga sin mark enligt de
villkor som anges i detaljplanen. Har inte markinnehavaren
utnyttjat sin rättighet under genomförandetiden kan den
förloras. Markägaren kan dock få bygglov även efter
genomförandetidens utgång om byggnadsnämnden så vill.

En rad händelser och skiftande förutsättningar kan leda
till att det för markägaren inte är möjligt att inom fastställd
tid -- genomförandetid -- fullfölja planerad byggnation.
Denna inskränkning i nyttjanderätten begränsar
äganderätten. Vi anser att en i detaljplan fastställd byggrätt
skall gälla utan tidsgräns.

Dispens

Den förändring i PBL som riksdagen beslöt om hösten
1989 beträffande mindre avvikelse var otillräcklig. I den
gamla bygglagstiftningen tillämpades dispenser i stor
utsträckning, vilket kunde leda till tämligen omfattande
avvikelser från den ursprungliga planen. I PBL är
dispensmöjligheten borttagen. Det utrymme som mindre
avvikelse medger är ofta otillräckligt för att på ett smidigt
sätt kunna ta hänsyn till de förändrade förutsättningar som
kan uppstå inom ett planområde.

Vi anser att möjlighet till dispens från plan i vissa fall bör
införas. Särskilda villkor måste då uppfyllas. Dispensen
måste överensstämma med planens syfte och dessutom
måste sakägarna godkänna avvikelsen.

Sakägarbegreppet

Den vidgning av sakägarkretsen som infördes i den nya
PBL har försvagat de direkt berördas -- ägarnas -- ställning.
Det är viktigt att klarlägga rollfördelningen i en
planprocess. Med ägandet följer ett ansvarstagande, t.ex.
ekonomiskt och miljömässigt, liksom i vissa fall i
förhållande till hyresgästerna. De åtaganden, restriktioner
och begränsningar i nyttjandet som planbestämmelserna
kan medföra berör nästan uteslutande ägaren. Det är därför
rimligt att sakägarkretsen begränsas till de direkt berörda
fastighetsägarna.

De önskemål och synpunkter som hyresgäster eller
närboende vill framföra får fångas upp av fastighetsägaren
eller på annat sätt genom kommunens försorg, exempelvis
vid informationsträffar, samråd el.dyl.

Vi föreslår att en översyn av PBL görs beträffande
sakägarbegreppet i enlighet med vad som här anförts.

Detaljhandel

Kommunen kan i detaljplan på ett
konkurrensbegränsande sätt reglera markanvändningen
genom att exempelvis styra detaljhandelns lokalisering,
liksom dess varusortiment. Dessa regleringar gör att
konsumenternas fria val, och butiksägarnas bedömningar
om vad som kan säljas, ersätts med kommunpolitiska
beslut. Politiker träder in i konsumenternas ställe.

När politisk styrning får påverka marknadsinriktade
branscher visar detta inte bara på politisk klåfingrighet, det
utgör också ett hot mot den fria marknaden.
Konsumenternas service försämras i sådana lägen.

Vi anser att kommunen i detaljplan inte skall kunna
styra detaljhandelns lokalisering och varusortiment.
Självfallet skall dock bygglov krävas på sedvanligt sätt för
byggnadsåtgärder.

Gamla stads- och byggnadsplaner

I PBL stadgas att för stads- och byggnadsplaner, som
fastställts efter utgången av 1978, skall genomförandetiden
vara fem år räknat från ikraftträdandet. PBL trädde i kraft
1 juli 1987.

Detta innebär att genomförandetiden för dessa gamla
planer går ut 30 juni 1992. Det kan inte uteslutas att många
av dessa byggplaner innehåller byggrätter som inte
utnyttjats, men att innehavarna av dessa byggrätter i många
fall kan vara ovetande om att deras byggrätt snart är till
ända.

Det kan inte förutsättas att kommunen förlänger
genomförandetiden. Tomtägaren löper en uppenbar risk att
förlora sin rätt att bebygga sin mark på grund av bristande
kännedom om den nya lagstiftningen.

Kommunerna har här ansvaret för att alla
byggrättsinnehavare, som har oexploaterade tomter i
planer som fastsställts efter utgången av 1978, blir
informerade om att byggrätten kan upphöra 30 juni 1992,
samt att man kan begära förlängd genomförandetid.
Särskilda informationsinsatser behöver därför göras.
Kommunerna skall åläggas att informera berörda
markägare minst sex månader i förväg.

Ersättningsregler

I de fall en kommun inskränker en fastighetsägares
nyttjande av sin egendom, s.k. rådighetsinskränkning, skall
målsättningen enligt vår uppfattning vara att ge full
ekonomisk ersättning för den uppkomna skadan.

PBL:s regler om att en fastighetsägare skall få tåla en
ekonomisk skada upp till 10% av berörd del av fastighetens
värde innan ersättning utgår strider enligt vår uppfattning
mot äganderättens grundregler.

PBL:s regler om ersättning vid rådighetsinskränkningar
måste ändras så att full ersättning utgår.

Jordbrukets ekonomibyggnader

Strukturförändringarna inom jordbruket innebär bl.a.
att vissa ekonomibyggnader inte behöver utnyttjas hela året
eller till avsett ändamål. Samtidigt är behovet av tillfälliga
lagerlokaler stort inom handel och industri. Kan dessa
byggnader komma till ökad användning är det till fördel för
båda parter.

För en tillfällig annan användning än de ursprungliga
krävs enligt PBL inget bygglov. Däremot krävs bygglov för
''väsentligen ändrad användning''. För jordbrukets
ekonomibyggnader är det oklart vad som i dessa
hänseenden gäller, exempelvis för byggnad som
säsongsmässigt används för annat ändamål.

Vi anser det rimligt att anse även återkommande
säsongsmässig användning av ekonomibyggnad som
tillfällig. En ändring i PBL med denna innebörd bör ske.

Strandskydd

Vårt land är rikt på sjöar, stränder och vattendrag.
Sammanlagt är strandsträckan mycket lång. För att visa vad
det rör sig om kan nämnas att en ungefärlig beräkning av
den sammanlagda kust- och strandsträckan i Blekinge län
är 3.900 kilometer lång, eller 3.900.000 meter, motsvarande
sträckan Blekinge--Kanarieöarna. Varje blekingehushåll
kan disponera ca 60 meter strand i det egna länet. Om varje
familj i Blekinge byggde ett permanent- eller fritidshus med
strandläge, och tomtgränsen mot vattnet var 40 meter,
skulle det ändå finnas kvar 1.300 kilometer för
allmänhetens rekreationsbehov m.m.

De flesta andra län har också långa strandsträckor --
Mälarens kuststräcka är exempelvis 1 100 km lång -- varför
siffrorna för Blekinges del inte är unika.

Endast inom begränsade områden uppstår konflikt
mellan strandskydd och exploateringsönskemål. Sådan
konflikt föreligger endast i de delar av vårt land som är
särskilt attraktiva för fritids- eller permanentbebyggelse.
För den helt övervägande delen av stränderna finns endast
ett lågt eller inget tryck i fråga om bebyggelse.

Trots detta stadgas i naturvårdslagens
strandskyddsbestämmelser att generellt strandskydd gäller
i Sverige intill 100 meter från strand. Där får bebyggelse inte
ske.

Enligt Moderata Samlingspartiets uppfattning är det fel
att ha en generell bestämmelse för hela landet, som inte tar
hänsyn till faktiska förhållanden. Redan av detta skäl bör
strandskyddslagen revideras.

En förändring av strandskyddslagen, så att den inte skall
gälla generellt, kommer att leda till att exploateringstrycket
på mark inom attraktiva områden avsevärt skulle minska.

Att helt upphäva strandskyddslagen låter sig dock inte
göras, eftersom vissa strandavsnitt behöver skyddas från
exploatering. Kommunen skall därför i detaljplan kunna
reglera strandskyddet.

Inom icke detaljplanelagt område skall bygglov icke
kunna vägras även om det gäller strandnära lägen.

Vi är övertygade om att på detta sätt ändrade regler
skulle resultera i en positiv utveckling för många i dag
stagnerade glesbygdssamhällen och bidra till ett bevarande
av det öppna landskapet och en levande landsbygd.

Ett annat resultat av dessa förslag kan bli att
strandområden som i dag är svårtillgängliga eller omöjliga
för allmänheten att utnyttja kommer att kunna användas för
rekreation och fritidsaktiviteter.

Fritidshus

För många är fritidshusboende ett attraktivt fritids- och
semesteralternativ. Detta boende ger möjligheter till
rekreation och vederkvickelse. Fritidshus är dessutom
utgångspunkten för en stor del av friluftslivet.
Fritidshusboende bidrar vidare till att bevara en levande
landsbygd.

I vårt vidsträckta land räcker marken till för att
tillgodose efterfrågan på fritidshus, och en sådan
bebyggelse kan släppas fram problemfritt i mycket stora
delar av landet. Vi har i Sverige utomordentligt god tillgång
på stränder. Det är därför -- även om vissa restriktioner
gäller -- fullt möjligt att tillgodose medborgarnas önskemål
om strandnära fritidshus. Endast en liten del av den
strandnära marken skulle ändå behöva ianspråktagas.
Återhållsamhet bör dock iakttagas med att tillåta ytterligare
fritidshusbebyggelse i vissa känsliga områden, liksom i
områden som redan i dag är hårt exploaterade. Värdet av
orörd natur bör även hävdas när det gäller områden med
särpräglad karaktär.

I vissa attraktiva områden, framför allt på västkusten,
har efterfrågan på fritidshus lett till att priserna på husen
stigit kraftigt. Många permanentbostäder omvandlas till
fritidshus. Den höga prisnivån gör att den bofasta
befolkningen har svårt att prismässigt konkurrera med
andra köpare. Det är från boendemiljösynpunkt en tråkig
utveckling när en stor del av husen i ett samhälle står
obebodda stor del av året.

Denna utveckling har socialdemokraterna ett stort
ansvar för. Genom lagstiftning och regleringar har
möjligheterna att bygga nya fritidshus kringskurits.
Strandskyddslagen och PBL hindrar byggnation.

På detta sätt begränsas tillgången på tillgängliga hus. Det
är bara befintliga hus som står till förfogande för dem som
vill skaffa sig ett fritidshus. När efterfrågan vida överstiger
tillgången stiger givetvis priserna.

Vi anser att de förändringar och lättnader i PBL och i
strandskyddslagen, som vi ovan föreslagit, på ett radikalt
sätt skulle öppna möjligheterna för nybyggnad av fritidshus
i stora delar av vårt land. Den döda hand som legat över
stora områden skulle försvinna. Ökar tillgången på billiga
tomter i strandnära lägen i glesbygd kommer också
prisnivån på befintliga hus i attraktiva kustområden att
sjunka.

En annan möjlighet som bör tas till vara är att låta den
bofasta befolkningen få statliga bostadslån vid köp av
permanentbostäder enligt nuvarande
räntelånebestämmelser. Då skulle dessa människor på ett
helt annat sätt kunna konkurrera med andra köpare.
Dessutom bör kommunerna i större utsträckning ta fram
nya detaljplaner för småhusbebyggelse.

Riksdagen har hösten 1990 beslutat medge bildande av
större fastigheter på landsbygden. Denna utökade frihet
synes närmast ta sikte på fastighetsbildning för
permanentboende.

Även fritidsfastigheter bör omfatta denna möjlighet.
Odling av frukt och grönsaker, och viss djurhållning -- vilka
bl.a. är motiven för att bilda större tomter -- kan utan
självfallet ske även på fritidsfastigheter.

Ökade möjligheter till att stycka av fritidsfastigheter för
fritidsändamål skulle gynna jordbruket. Intäkterna från
försäljning av en eller flera fritidsfastigheter skulle för
många lantbrukare utgöra ett välkommet bidrag till
verksamheten. Ett större antal fritidsfastigheter på
landsbygden skulle också bidra till att bevara en levande
landsbygd och det öppna landskapet.

Det är felaktigt om denna värdefulla boendeform
begränsades och reserverades för endast
permanentboende. Vi anser att den bör utökas och gälla
även fritidsfastigheter.

Det bör ankomma på vederbörande utskott att utforma
erforderliga lagtexter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen
(1987:10) så att översiktsplanerna blir frivilliga,

2. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen
(1987:10) så att planinstitutet områdesbestämmelse
avskaffas,

3. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen
(1987:10) så att bygglov endast skall krävas inom detaljplan
i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen
(1987:10) så att en i detaljplan fastställd byggrätt skall gälla
utan tidsgräns,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av plan- och bygglagen (1987:10) på sådant sätt att
möjlighet till dispens införs i enlighet med vad som anförts
i motionen,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av plan- och bygglagen (1987:10) beträffande
sakägarbegreppet i enlighet med vad som anförts i
motionen,

7. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen
(1987:10) så att markanvändning beträffande
detaljhandelsstruktur m.m. inte kan regleras genom
detaljplaner,

8. att riksdagen besluta ändra plan- och bygglagen
(1987:10) beträffande kommunernas
informationsskyldighet gentemot byggrättsinnehavare till
gamla stads- och byggnadsplaner i enlighet med vad som
anförts i motionen,

9. att riksdagen beslutar ändra plan- och bygglagen
(1987:10) så att full ersättning till markägaren utgår vid
intrång eller rådighetsinskränkning,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
av plan- och bygglagen (1987:10) vad gäller återkommande
säsongsmässig användning av ekonomibyggnader i enlighet
med vad som anförts i motionen,

11. att riksdagen beslutar ändra strandskyddsreglerna i
enlighet med vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjlighet för den bofasta
befolkningen i attraktiva kustområden att erhålla statliga
bostadslån vid köp av permanentbostäder,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bildandet av större fastigheter
för fritidsändamål.

Stockholm den 25 januari 1991

Knut Billing (m)

Bertil Danielsson (m)

Jan Sandberg (m)

Margareta Gard (m)

Erik Holmkvist (m)

Sten Andersson (m)

i Malmö