Polisen i Kalmar län
Motion 2000/01:Ju233 av Agne Hansson (c)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- Fristående motion
- Tilldelat
- Justitieutskottet
Händelser
- Inlämning
- 2000-10-05
- Granskning
- 2000-10-11
- Hänvisning
- 2000-10-11
- Bordläggning
- 2000-10-11
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förstärkning av Polisen i Kalmar län. Stärkta polisresurser i Kalmar län
Polisens resurser i Kalmar län måste förstärkas. Den centralisering och nedrustning som skett de senaste åren kan inte accepteras. Det är en skandal hur den enskildes rättssäkerhet eftersätts.
Ett talande exempel på den mycket allvarliga situationen för rättssäkerheten kan beskrivas med det bankrån som inträffade i lilla Överum ungefär 45 km utanför centralorten Västervik den 25 september i år. Fyra rånare var inblandade i rånet som genomfördes vid halvtretiden på eftermiddagen. Tre män maskerade med rånarluvor kom in på banken medan en man satt och väntade i en bil utanför banklokalen. Inne i banken avlossades ett skott med automatvapen förutom att rånarna sköt sig in genom ytterdörrens lås. I lokalen befann sig tre bankanställda och två kunder. Ingen skadades turligt nog fysiskt av skotten. Två av dem chockades dock svårt och fick uppsöka läkare efter händelsen.
De tre gärningsmännen stannade i lokalen mellan 20 och 25 minuter. De väntade ut ett tidlås på ett bankvalv och kunde sedan lägga beslag på en summa pengar och försvinna från platsen i den väntande bilen. Bilen påträffades senare nära gränsen till Östergötland ca 60 km från Överum. Rånarna är fortfarande, vid skrivande stund, på fri fot.
Var fanns då polisen, kan man fråga sig. De gjorde vad de kunde men var alldeles för långt borta och för dåligt utrustade. De var framme i Överum 55 minuter efter det att de hade fått larmet. Då var rånarna sedan länge försvunna och hade hunnit byta bil och fortsätta sin flyktväg.
Detta är helt oacceptabelt. Det är lätt att förstå att rånarna söker sig till sådana platser där de i lugn och ro kan arbeta ostört nästan i timmar innan någon polis dyker upp. Verkligheten talar också sitt tydliga språk. Överum ligger i ett glesbygdsområde där ett otal rån har inträffat de senaste två åren. Det allvarligaste och mest uppmärksammade av dem hittills är det rån som inträffade i samband med polismorden i Malexander.
Innan resurserna drogs ner i Överum och polisen centraliserades fanns det vägg i vägg med banklokalen i samma hus en polisstation bemannad med två poliser dagtid. Det säger sig självt att en sådan ordning inverkar preventivt på bankrån samtidigt som rättssäkerheten för medborgarna i Överum var bättre. I dag är den närmast obefintlig.
Oacceptabel avlövning
Till avlövningen av polisresurser i småorterna och på glesbygden hör att rånen har blivit svårare att genomföra i centralorter och tätt befolkade områden eftersom möjligheterna att komma över kontanter minskat där. Det tenderar att leda till att allt fler småorter utsätts för post- och bankrån. Det är angeläget att statsmakterna inte kapitulerar inför denna utveckling, utan tvärtom skärper skyddet för de mindre post- och bankkontoren.
Den nedrustning och centralisering av polisen som skett leder till att medborgarnas förtroende för rättsväsendet undergrävs. Den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet hotas. Många känner sig rättslösa och fyllda av vanmakt. Det slutar med uppgivenhet; brott anmäls inte, det känns meningslöst, inget händer, brottet kommer ändå inte att klaras upp. Bankrånet är ett tydligt talande exempel. När något händer på en avlägsen plats i länet skall vakthavande befäl larmas. De befinner sig 20 mil bort i centralorten Kalmar. Är inte telefonledningen upptagen kan beskedet bli att närmaste polispatrull befinner sig 10 mil bort från olycksplatsen. De är inte tillräckligt utrustade utan måste först åka till polisstationeringsorten och hämta korrekt utrustning. Gör de inte det innebär den dåliga utrustningsgraden att de riskerar sina liv mer än vanligt i sitt arbete. Det är lätt att förstå uppgivenheten. Otryggheten breder ut sig. Ett sådant rättssamhälle kan vi inte ha. Den enskilde måste kunna känna sig trygg i sitt hem, på gator och torg och i sin bygd.
I ett demokratiskt samhälle är det avgörande att medborgarna känner tilltro till och förtroende för rättsväsendet. Respekten för rättsväsendet och hur väl rättsväsendet "fungerar" är i den meningen omvänt beroende av medborgarnas förtroende. Regering och riksdag kan inte passivt acceptera en accelererande utveckling där enskildas rättstrygghet och rättssäkerhet står på spel. Resurserna till polis och rättsvårdande myndigheter i länen måste förstärkas kraftigt.
Blåljus överallt
Vi behöver blåljus såväl i centralorterna som på mindre orter och på landsbygden i hela Kalmar län. Inget område kan lämnas utanför rättssystemet. Rättsväsendet kostar närmare 22 miljarder kronor under ett år vilket, enligt Riksdagens revisorer, motsvarar 60 miljoner kronor per dag. Årligen betalar varje person i Kalmar län 2 500 kronor och varje hushåll 5 700 kronor för den verksamhet som bedrivs inom rättsväsendet. Det är rimligt att kräva att skattebetalarna och därmed samhällsmedborgarna och länsinvånarna får valuta för pengarna i form av trygghet tillbaka för sig själva, för sina närmaste och för sin omgivning.
Polisresurserna är för dåligt tilltagna i landet. Minst 200 miljoner utöver regeringens förslag bör tilldelas polisen. Polisresurserna är också ojämnt fördelade över landet. Betydande resursbrist finns i Kalmar län. Polisväsendet måste vara flexibelt och snabbt kunna möta en ny situation på lokal nivå. Statsmakterna har att kontinuerligt följa denna utveckling och vid behov ingripa för att tillse att polisorganisationen fungerar optimalt.
För att detta skall vara möjligt är det en förutsättning att det finns tillgång till polis under dygnets alla timmar i varje kommun i Kalmar län. För att möta ett glesbygdsläns specifika förutsättningar, som Kalmar läns med långa avstånd, är det av vikt att det vid fördelningen av polisresurser inom landet också tas hänsyn till glesbygdens speciella problem så att anslagen räknas upp med en särskild glesbygdsfaktor.
Polisens arbetsuppgifter bör renodlas på så sätt att polisen kan ägna sig åt det den är bra på, att sköta de polisiära uppgifterna, medan civilanställda ska ägna sig åt det de är bra på, d v s att sköta den dagliga praktiska och admini- strativa delen av polisens arbete. Det innebär att civilanställda i högre utsträckning bör anställas inom polisen i Kalmar län.
Stockholm den 4 oktober 2000
Agne Hansson (c)
Yrkanden (2)
- 1Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförts om en förstärkning av polisen i Kalmar län.
- Behandlas i
- 1Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förstärkning av Polisen i Kalmar län.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- =utskottet
Intressenter
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.