Polisen

Motion 2003/04:Ju355 av Alice Åström m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att se över myndigheternas policy när det gäller chefsrekrytering m.m.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att språktest vid intagning till Polishögskolan skall tas bort.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att enhetliga regler skall införas för polisens skyddsutrustning och vapenträning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en central inköpsfunktion skall skapas.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den ekonomiska styrningen inom polisen måste förbättras.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall uppdra åt Rikspolisstyrelsen att ta fram förslag om obligatorisk handledning för polisen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förslag om Rikspolisstyrelsen skall ges i uppdag att ta fram vidareutbildning.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förslag om obligatorisk anmälan till PAN, Personalansvarsnämnden, skall införas.

Inledning

De senaste årens polisdebatt har präglats av krav på mer resurser. Detta har varit en nödvändig diskussion eftersom behovet av såväl utbildning och nyanställningar som uppdatering av utrustning har varit stort. Tillskotten har också varit historiskt stora och utbildningen av nya poliser går på högfart. Sedan år 1999 har närmare 1 600 polisaspiranter utexaminerats och för tillfället är cirka 1 900 under utbildning. Detta till trots hävdas fortfarande att polisbristen är skriande.

Samtidigt som resurserna ökat har polisens arbetsuppgifter förändrats, dels när det gäller vilka arbetsuppgifter som överhuvudtaget ligger inom polisens område, dels när det gäller svårighetsgraden på uppgifter. EU-inträdet och de öppna gränserna har försvårat arbetet i takt med att illegala föremål, inte minst narkotika och vapen, strömmat in i landet. Handeln med människor för sexuella ändamål är också ett ökande problem.

Den förändring som medborgarna sett mest av är den debatt som velat hävda att det inte finns några poliser i någon del av landet och om det ändå till äventyrs skulle finnas en eller två så är de inte bara inkompetenta i sitt arbete utan också sjukskrivna, för gamla, i dålig form och utbrända. Vänsterpartiet håller inte med om denna analys men anser att det finns många delar av polisens verksamhet som måste förändras och förbättras.

Rekrytering och utbildning

Polishögskolan har de senaste åren genomgått en drastisk förändring. Två nya skolor har öppnat, utbildningen har utvecklats och en integrering med annan högskoleverksamhet har inletts. Alla förändringar är positiva men det återstår mycket att göra. Fortfarande finns anledning att ifrågasätta delar av utbildningens innehåll.

Ett av poliskårens mål måste vara att spegla landets befolkning i så stor utsträckning som möjligt. Detta innebär att antalet kvinnor som antas till polishögskolan måste öka. En viktig del av detta arbete är att göra yrket som sådant attraktivt för kvinnor. Kraven för intagning till skolan måste anpassas till den verklighet som poliserna förväntas arbeta i. Många kvinnor inom polisen vittnar i dag om svårigheter när det gäller möjligheter till avancemang inom myndigheten. Att utvecklas i sitt arbete genom chefsuppdrag och vidareutbildningar är viktiga för att skapa en attraktiv arbetsplats.

Regeringen bör ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att göra en översyn av myndigheternas policy när det gäller chefsrekryteringar och möjligheter till vidareutbildningar så att dessa inte missgynnar kvinnor. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

När det gäller personer med annan etnisk bakgrund än svensk är situationen katastrofal. Det antal personer ur denna kategori som söker sig till polishögskolan är litet och de som kommer in ännu färre. Den diskriminering som sker genom det så kallade språktestet torde vara en förklaring till varför många som skulle vilja söka inte gör det. Vi kan inte se någon anledning till att detta test skall finnas kvar. Då kravet för att söka redan är godkänd gymnasiesvenska finns ingen anledning att ett sådant test ytterligare skall gallra bland de sökande. Språktest genomförs inte till någon annan högskoleutbildning, vare sig juridisk utbildning eller annan. Kraven på stråktest skall avskaffas vid intagningen till polishögskolan. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

När det gäller våldshantering så är kunskap om vapenhantering oundgänglig för den svenska polisen. Oroande uppgifter har visat att antalet poliser som blir av med sina vapenlicenser på grund av för lite träning ökar. Även här skiljer sig förutsättningarna åt mellan olika polismyndigheter. Inom vissa myndigheter ges alla poliser möjlighet till kostnadsfri träning medan det inom andra myndigheter är upp till den enskilde polisen att bekosta träningen. I ytterligare andra myndigheter görs skillnad på om polisen är anställd som närpolis, piketpolis eller någon annan kategori. Oftast är det då kostnadsfritt för piketpolisen att övningsskjuta medan det för närpolisen kan handla om stora kostnader. Detta är enligt Vänsterpartiet en märklig ordning. Givetvis måste alla poliser ges samma möjlighet till kontinuerlig och kostnadsfri träning i vapenhantering. Enhetliga regler för vapenträning skall således införas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Användning av resurser

Polisen har de senaste åren fått stora resurstillskott. Detta till trots är den ekonomiska situationen ansträngd. Resurserna måste tas bättre till vara. Poliser inom de olika myndigheterna vittnar om bristande samordning så att t.ex. närpolis och kriminalpolis använder olika utrustning så som ficklampor och liknande trots att de delar samma lokaler. Enskilda enheter skaffar datasystem som inte är kompatibla med andra myndigheter eller ens inom den egna myndigheten vilket är ett stort resursslöseri.

Inte heller finns det samordning vad gäller skyddsutrustning vilket innebär olika standard för olika poliser. Detta gör inköpen dyrare och effektiviteten sämre. Vi anser att en gemensam inköpsfunktion för alla myndigheter skulle förenkla och bättre utnyttja polisens resurser. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

När det gäller civilanställd personal är dessa en mycket viktig del av polisens arbete. Dels finns det civilanställda som genomgått utbildning för att delta i brottsutredningar, dels är det viktigt att det administrativa stödet till polisen fungerar för att medborgarperspektivet skall tas tillvara i polisverksamheten. De civilanställda skall således inte användas som en konjunkturtermostat. Arbetsledningen är av yttersta vikt för att resurserna fullt ut skall komma till användning. De lokala polisstyrelserna har en mycket viktig uppgift när det gäller myndigheternas ekonomi och verksamhetsplanering. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Antalet poliser har ökat – men var är dom?

Polisen är en av de viktigaste aktörerna i det brottsförebyggande arbetet. Polisen utgör en brottsförebyggande kraft bl.a. genom att utreda brott men framför allt genom att vara synlig i gatumiljöer och i samhället i övrigt.

De senaste årens resurstillskott har inneburit att fler poliser har utbildats och att fler har anställs inom myndigheterna. Detta till trots synes polisbristen aldrig ha varit så stor som nu. Enligt en genomgång har dock antalet anställda ökat i alla myndigheter utom några få. Det är en märklig situation att den ökande budgetramen inte leder till fler synliga poliser på gator och torg. Två fotpatrullerande poliser kanske är mer effektiva ur brottsförebyggande perspektiv än två radiobilar med två poliser i varje. Kanske finns också anledning att se över antalet chefsbefattningar i förhållande till antalet poliser inom de olika myndigheterna.

En viktig fråga när det gäller polisen är också fördelningen av resurser över landet. En diskussion som förs är att minska antalet myndigheter och på så sätt öka effektiviteten i resursutnyttjandet. Vänsterpartiet anser att vi alltid måste se på polisen som en nationell resurs, oavsett antalet myndigheter. Att finna medel för detta måste vara en prioriterad uppgift.

Vänsterpartiet har under flera år drivit frågan om att personer som lever i glesbygden måste ha samma rätt till trygghet som de som bor i mer tätbefolkade områden. Flera utredningar har gjorts men någon lösning har ännu inte presenterats. Inom samarbetet mellan Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet finns en målsättning att lösa denna fråga under mandatperioden varför vi inte lägger något förslag i denna motion.

Polisens arbetsmiljö

Polisen är fortfarande en av de yrkeskategorier som drabbas av flest antal arbetsrelaterade skador. Detta gäller både kvinnor och män. Polisen är också en yrkeskår som i sin dagliga gärning har att möta människor i kris. Stressrelaterade skador och sjukdomar är vanliga liksom rena olyckor. En del av dessa skador borde kunna förebyggas genom aktivt arbetsmiljöarbete.

I många andra yrkeskårer där arbetet går ut på att dagligen möta människor i kris vore det i dag otänkbart att inte tillhandahålla handledning. Inom polisen är det dock fortfarande så att den vanligaste formen av handledning är s.k. krishandledning som kan erbjudas efter större händelser. Att ständigt möta människor i kris och att ständigt utsättas för mycket stressande arbetssituationer kräver dock fler insatser. För att förbättra polisens arbetsmiljö anser Vänsterpartiet att handledning skall vara en obligatorisk del av polisens verksamhet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Att polisen möts av allmänhetens förtroende är viktigt dels ur verksamhetsperspektiv men också ur arbetsmiljöperspektiv. Förtroendet för polisen har alltid varit högt i Sverige men på senare tid har det dock sjunkit. Det finns flera skäl till att så sker. Att polisen inte är representativ för befolkningen är ett skäl och därför måste polisen förbättra sin rekryteringspolicy enligt ovan nämnda förslag.

I den nya polisutbildningen är etik- och moralfrågor en bärande del av utbildningen, en annan del är mental träning. I delar av poliskåren synes det finnas problem med att handskas med denna typ av frågor. Erfarenheter från de senaste åren tyder på att delar av den äldre poliskåren har särskilda problem att handskas med vissa grupper. Exempel på sådana grupper är unga kvinnor som demonstrerat mot porrbutiker och liknande. Personer med invandrarbakgrund vittnar också om ett ovärdigt beteende riktat mot dem av poliser i olika situationer, vilket resulterat i att många är både rädda och besvikna. Genomgående vittnas om exempel på språkbruk som inte hör hemma hos den demokratiska polis som vi vill se.

Bland människor finns bilden av en anda inom polisen som i mångt och mycket bygger på en norm där polisen kan använda uttryck som i andra sammanhang inte skulle accepteras. Denna norm byggs upp och existerar i det vardagliga samtalet och kårandan drabbar även poliskåren själv. Det är därför viktigt att även den del av poliskåren som inte tagit del av den nya utbildningen får del av dessa kunskaper. Kunskaperna måste också öka om olika grupper som polisen kommer i kontakt med. Detta gäller inte minst våldsutsatta kvinnor. Det är viktigt att kunskaperna om de mekanismer som ligger bakom mäns våld mot kvinnor ökar. Dessutom måste den interna utbildningen i fråga om etik, moral och mental träning öka. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

För att allmänhetens förtroende för polisen skall upprätthållas är det också viktigt att poliser som misstänks för brott såväl inom som utom tjänsten utreds på ett sätt som inte kan ifrågasättas. Regeringen bereder för närvarande ett förslag till ny organisation när det gäller de interna utredningarna, varför vi inte lägger förslag i den frågan nu. I fråga om poliser som redan dömts för brott anser Vänsterpartiet däremot att det redan nu skall införas förändringar. I dag är det inte obligatoriskt att anmäla poliser som begått brott till personalansvarsnämnden. Vänsterpartiet anser att det, för att öka förtroendet för polisen, skall vara obligatoriskt med en prövning hos PAN i sådana fall. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 29 september 2003
Alice Åström (v)
Rossana Dinamarca (v)	Mats Einarsson (v)
Siv Holma (v)	Rolf Olsson (v)
Peter Pedersen (v)	Per Rosengren (v)
Tasso Stafilidis (v)