Polisens arbetssituation

Motion 2002/03:Ju269 av Rossana Valeria D. m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regler för handledning för poliser skall införas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att enhetliga regler för skyddsutrustning och träning i vapenhantering skall införas för polisen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fortbildningen inom polismyndigheterna skall innehålla moment av etik, moral och mental träning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att frågan om att införa en central inköpsfunktion för polisen skall utredas.

Motivering

I ett demokratiskt samhälle krävs en demokratisk polismakt. Polisen är den myndighet som i fredstid har monopol på våldsanvändning. Ibland är polisen tvingad att använda denna befogenhet och ibland är det till och med en skyldighet. Detta är en av anledningarna till att det är viktigt att ha en poliskår som har förankring i samhället och som människor känner förtroende för.

En förutsättning för att detta ska fungera är givetvis att det finns insyn i och demokratisk kontroll av polisens verksamhet. Detta gäller inte minst när poliser misstänks för brott. En polis som misstänks ska också ha samma möjlighet som andra medborgare att även i allmänhetens ögon bli frikänd. Detta kräver en förändrad struktur när det gäller polisens internutredningar. En utredning är nu tillsatt för att se över denna fråga, och det är ett steg i rätt riktning.

Handledning som en del av det dagliga polisarbetet

Polisyrket kräver flexibilitet och innebär såväl fysiska som mentala ansträngningar som ibland kan vara extrema. Polisen är också en av de yrkeskårer där stressrelaterade sjukdomar och antalet arbetsplatsolyckor ökar mest. Detta gäller såväl bland kvinnliga som manliga anställda. Detta till trots diskuteras sällan den enskilde polisens arbetssituation i stort.

Polisernas arbetssituation har blivit tyngre dels på grund av det grövre våldet i samhället, dels på grund av den ökande interna arbetsbördan. Polisen måste i sin dagliga gärning fatta snabba beslut, ofta i pressade situationer där ett felaktigt beslut kan innebära risker för såväl allmänheten som för polisen själv. En utbränd polis riskerar att inte korrekt kunna bedöma situationer, och därmed ökar risken för ett upptrappat våldsanvändande med skador som följd. En polis som inte känner sig trygg i sin yrkesroll är inte en bra polis.

I extrema situationer som till exempel den uppmärksammade polisinsatsen vid toppmötet i Göteborg finns vanligtvis möjligheter för polisen att diskutera och analysera händelserna. Vänsterpartiet anser dock att polisen, liksom andra yrkesgrupper som ofta kommer i kontakt med människor i utsatta situationer, skall ha möjlighet att bearbeta den dagliga arbetssituationen. Att handledning inte är en del av det dagliga polisarbetet försvårar polisens arbetssituation, och detta måste snarast åtgärdas. Detta skall ges regeringen till känna.

Skyddsutrustning och våldshantering

Poliser hamnar ibland i situationer som kräver särskild skyddsutrustning. Vid stora demonstrationer och idrottsevenemang bär polisen särskild skyddsutrustning. Utrustningen är inte alltid så funktionell som man skulle önska och är sällan individuellt anpassad. Det är regel att utrustningen som köps in är anpassad i första hand till män, och den ökande andelen kvinnor i poliskåren lämnas med sämre förutsättningar. Det senare gäller såväl kravallutrustning som arbetskläder i övrigt. Ytterligare en anmärkningsvärd situation är att de olika polismyndigheterna runt om i landet ger sina anställda olika förutsättningar. Vänsterpartiet anser att skyddsutrustning och arbetskläder i övrigt måste vara individuellt anpassade, ge lika skydd för kvinnor och män och oavsett vilken polismyndighet i landet som är arbetsgivare.

När det gäller våldshantering så är kunskap om vapenhantering oundgänglig för den svenska polisen. Oroande uppgifter har visat att antalet poliser som blir av med sina vapenlicenser på grund av för lite träning ökar. Även här skiljer sig förutsättningarna åt mellan olika polismyndigheter. Inom vissa myndigheter ges alla poliser möjlighet till kostnadsfri träning medan det inom andra myndigheter är upp till den enskilde polisen att bekosta träningen. I ytterligare andra myndigheter görs skillnad på om polisen är anställd som närpolis, piketpolis eller någon annan kategori. Oftast är det då kostnadsfritt för piketpolisen att övningsskjuta medan det för närpolisen kan handla om stora kostnader. Detta är enligt Vänsterpartiet en märklig ordning. Givetvis måste alla poliser ges samma möjlighet till kontinuerlig och kostnadsfri träning i vapenhantering. Enhetliga regler för skyddsutrustning och vapenträning skall således införas. Detta skall ges regeringen till känna.

Etik och språkbruk

I den nya polisutbildningen är etik- och moralfrågor en bärande del av utbildningen som egna ämnen. En annan bärande del av den nya polisutbildningen är mental träning. Dessa bägge inslag syftar till att utbilda en bättre rustad polis. Det räcker dock inte att dessa frågor fått egen schemalagd tid, de måste också bli en integrerad del i hela utbildningen.

Det synes vara ett problem bland delar av den äldre poliskåren att handskas med dessa frågor. Erfarenheter från de senare åren tyder på att delar av poliskåren har särskilda problem att handskas med vissa grupper. Exempel på detta är unga tjejer som demonstrerat mot porrbutiker och liknande eller vänsteraktivister som genomfört olika typer av aktioner. Genomgående vittnas om exempel på språkbruk som inte hör hemma hos de demokratiska poliser vi vill se.

Många människor har en föreställning om en kåranda inom polisen som i mångt och mycket bygger på en norm där polisen kan använda uttryck som i andra sammanhang inte skulle accepteras. Denna norm byggs upp i det vardagliga samtalet, och kårandan drabbar även poliskåren själv. Det är därför viktigt att även den del av poliskåren som inte tagit del av den nya polisutbildningen också får del av de kunskaper som krävs för en modern polis. Det måste vara otvetydigt att nedsättande uttryck inte används, vare sig internt eller externt. Kunskaperna måste också öka om olika grupper som polisen kommer i kontakt med. Således måste fortbildningen i fråga om etik, moral och mental träning öka. Detta skall ges regeringen till känna.

Central inköpsfunktion

En del av polisens reformering har varit skapandet av självständiga länspolisdistrikt. Dessa har ansvar för ekonomi och därmed inköp av utrustning av olika slag. En effekt av detta har blivit att de olika polisdistrikten ger sina anställda tillgång till kvalitetsmässigt varierande skyddsutrustning, vilket beskrivits ovan. Ytterligare ett problem är när det gäller exempelvis inköp av olika typer av kommunikationsutrustning. Det har visat sig, vid situationer där samarbete mellan olika polisdistrikt varit nödvändigt, att utrustningar från olika distrikt inte varit kompatibla. Det finns till och med exempel på att olika sektioner inom en enskild polismyndighet kan ha olika standard på utrustning och att den därmed inte kan utnyttjas effektivt.

När det gäller inköp av till exempel trygghetsutrustning för hotade kvinnor har denna fråga också varit föremål för diskussion. Det är ytterst otillfredsställande att skyddet för hotade personer skall skilja sig åt beroende på var man bor. Att flera inköpta larmutrustningar också visat sig inte fungera är givetvis oacceptabelt.

Vänsterpartiet anser att frågan om att skapa en central samordnande inköpsfunktion för polismyndigheterna för att tillförsäkra alla myndigheter samma standard på utrustning, hotade kvinnor samma rätt till fungerande larmpaket och inte minst ett mer effektivt resursutnyttjande snarast måste utredas. Detta skall ges regeringen till känna.

Stockholm den 16 oktober 2002
Rossana Valeria D (v)
Berit Jóhannesson (v)	Lars Ohly (v)
Alice Åström (v)	Sermin Özürküt (v)