Polisers vapenbruk vid omhändertagande

Motion 2009/10:Ju303 av Ameer Sachet (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över rutinerna för polisens agerande och beväpning i samband med omhändertagande.

Motivering

En psykiskt sjuk man dödades av polisen i samband med ett omhändertagande i Trelleborg i början av 2009. Fallet har vissa likheter med ett omhändertagande med dödlig utgång i Lindesberg 2005. En ungdom i psykisk obalans sköts då ihjäl eftersom han angrep polispatrullen.

Det är synnerligen olyckligt att polis dödar ej kriminellt belastade personer i samband med omhändertaganden. I Lindesbergsfallet hade anhöriga själva begärt hjälp av polisen utan tanke på att utgången skulle kunna bli så katastrofal. Anhöriga, grannar och andra som ringer polisen därför att de inte själva vågar hantera någon i psykisk obalans utgår ifrån att polisen i sämsta fall ska brotta ned och eventuellt avväpna vederbörande. Att polisen ska skjuta ihjäl den man ringt om i självförsvar tror jag få räknar med.

Givetvis måste polisen kunna värna sig men de två händelserna skapar en osäkerhet kring om allmänheten ska våga kontakta polisen i sådana här fall. En rad andra frågor reses också – bland annat om polisens kompetens att hantera den här typen av situationer och människor med psykiska problem. Det förekommer också att polis hämtar äldre för transport till psykakuten om personalen anser gamlingen hotfull. Polisens agerande och beväpning i samband med handräckningar och omhändertaganden som inte berör kriminellt belastade bör diskuteras. Polisen behöver alternativa vapen som används i dag av flera europeiska länder och i USA. I dag finns det i princip ingenting mellan pistol och pepparsprej i Sverige.

Stockholm den 29 september 2009

Ameer Sachet (s)