Politiska fångar i Moldavien

Motion 2001/02:U265 av Margareta Viklund (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i såväl FN, EU som vid kontakter med representanter från Östeuropa och i andra sammanhang verkar för att parlamentarikerna och medlemmarna i den så kallade Ilascu-gruppen, Andrei Ivantoc, Alexandru Lesco och Tudor Petrev-Popa släpps fria från fängelset i Transnistrien/Moldavien.

Motivering

OSSE, EU, Sverige och andra länder har liksom politiska partier och enskilda parlamentariker arbetat hårt för att få parlamentarikern Ilie Ilascu och de tre övriga parlamentariker, som ingår i den så kallade Ilascu-gruppen, frisläppta från fängelset i Moldavien eller att de åtminstone skulle få en fri och rättvis rättegång. Ilascu-gruppens medlemmar har suttit fängslade sedan 1992 i väntan på att deras dödsdomar skulle verkställas. Under den långa fängelsetiden har de mycket sporadiskt fått ta emot besök av sina familjer.

Ilascu-gruppens situation var bland annat uppe i en MR-kommitté vid OSSE-mötet i juli 2000. Frågan hade initierats av de svenska kristdemokraterna och resulterade i att en så gott som enhällig resolution om Ilascu-gruppens situation antogs av OSSE:s parlamentariska församling. Beslutet innebar bland annat att OSSE skulle verka för att ett OSSE-land tillsammans med Moldavien skulle ge Ilascu-gruppen en fri och rättvis rättegång grundad på mänskliga rättigheter. Under våren 2001 behandlade riksdagen även en kristdemokratisk motion med liknande innebörd.

Efter ihärdigt arbete och många olika kontakter släpptes glädjande nog Ilie Ilascu den 5 maj 2001 ut ur fängelset i Moldaviens pro-ryska region Transniestrien. Det var efter personliga samtal mellan den moldaviske presidenten Vladimir Voronin och Transniestriens ledare Igor Smirnov som Ilie Ilascu släpptes fri. Men Ilascu-gruppens tre andra medlemmar, Andrei Ivantoc, Alexandru Lesco och Tudor Petrov-Popa, sitter fortfarande kvar i fängelset utan att ha fått en fri och rättvis rättegång. Från mänsklig rättighetssynpunkt är det en självklarhet att ingen skall behöva vara fängslad utan att veta vad orsaken till brottet är. Alla skall ha rätt och möjlighet till en rättvis rättegång och inte av någon enda anledning berövas den rätten.

Mycket talar för att Ilascu-gruppen i början av 90-talet utsattes för en kupp för att oskadliggöras. Men uppfattningarna om gruppen går isär. Då ingen i Ilascu-gruppen givits möjlighet till en fri och rättvis rättegång måste, liksom Ilie Ilascu, de övriga i gruppen släppas fria.

Det är en stor framgång för arbetet med mänskliga rättigheter att Ilie Ilascu är frigiven. Men eftersom hela gruppen ännu inte är fri, måste Ilascu-gruppens situation fortfarande uppmärksammas. Regeringen måste därför i arbetet för mänskliga rättigheter i såväl FN, EU som andra sammanhang, exempelvis vid kontakter med representanter från Östeuropa, belysa Ilascu-gruppens situation och de brott mot mänskliga rättigheter som begåtts och fortfarande begås mot gruppens medlemmar. I det arbetet ingår att hela gruppen, dvs. Andrei Ivantoc, Alexandru Lesco och Tudor Petrov-Popa, måste släppas fria. Brottet mot den gruppen kan ses som ett generellt brott mot mänskliga rättigheter.

Stockholm den 6 september 2001

Margareta Viklund (kd)