Polygama äktenskap i Sverige

Motion 2001/02:L347 av Carina Hägg och Agneta Brendt (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att åklagare blir skyldig att föra talan om äktenskapsskillnad vid tve- eller månggifte, då någon av makarna är bosatt i Sverige.

Motivering

När det gäller polygama äktenskap så har dessa en historisk bakgrund i flera länder. Denna sedvänja kan också i viss mån ha en praktisk komponent utifrån andra livsbetingelser. Det kan dock konstateras att en kulturellt och religiöst betingad tradition, såsom månggifte, är något främmande i jämförelse med våra svenska sedvänjor. Det är viktigt att i vår lagstiftning vara tydlig på denna punkt. Det är inte möjligt att ha olika jämställdhetssyn beroende på etnisk bakgrund.

Enligt 7 kap. 1 § brottsbalken (BrB) är månggifte – polygami – straffbelagt i Sverige. Av lagrummet följer att straff för tvegifte inträder för den som är gift och ingår nytt äktenskap eller den som är ogift och ingår äktenskap med den som är gift. Straffet för dylika handlingar är böter eller fängelse i högst två år. Enligt nämnda lagrum kan även den som är partner i ett registrerat partnerskap och som ingår äktenskap dömas till motsvarande straff för olovligt ingående av äktenskap.

Beträffande frågan om preskription för tvegifte kan konstateras att Hovrätten för Västra Sverige i ett avgörande från 1994 inte ansåg att tvegifte var ett s.k. perdurerande brott, dvs. att brottet skall anses pågå så länge det nya äktenskapet alltjämt varar (RH 1994:74). Detta innebär att en femårig preskriptionstid gäller för tvegifte räknat från den dag då det nya äktenskapet är ingånget.

Noteras bör att flyktingar som i hemlandet har ingått ett giltigt polygamiskt äktenskap inte kan åtalas i Sverige. Detta är i enlighet med huvudregeln i svensk straffrätt om krav på dubbel straffbarhet för att en gärning skall vara åtalbar här.

Enligt den interna svenska äktenskapsrätten kan polygama äktenskap ingångna i landet upplösas efter talan av åklagare. Vad gäller då i de fall när en svensk domstol eller myndighet har att ta ställning till ett i utlandet giltigt polygamiskt äktenskap? Här kan konstateras att formenliga polygama äktenskap – i vart fall inledningsvis – är giltiga i Sverige. Enligt uppgift registreras dessa följaktligen också i folkbokföringsregistret. Emellertid kan dessa polygama äktenskap efter talan i domstol förklaras ogiltiga.

Av lagen (1904:26) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (IÄL) följer att mål rörande polygama äktenskap får upptas av svensk domstol under endera av följande tre förutsättningar:

• Båda makarna är svenska medborgare.

• Käranden har hemvist sedan minst ett år i landet.

• Svaranden har hemvist här.

I vilka fall skall åklagaren föra talan om äktenskapsskillnad? Inledningsvis kan konstateras att åklagaren inte är skyldig att föra talan om äktenskapsskillnad vid tvegifte. I förarbetena sägs dock att åklagaren endast i undantagsfall bör avstå från att föra talan (prop. 1973:32 s. 144). Av 3 kap. 4 § IÄL följer emellertid att om båda makarna är utländska medborgare och ingen av dem har hemvist i Sverige sedan minst ett år, får inte mot makes bestridande dömas till äktenskapsskillnad. Vidare följer av nämnda lagrum att det inte får dömas till äktenskapsskillnad, om båda makarna är utländska medborgare och ena maken åberopar att grund för äktenskapets upplösning saknas enligt lagen i det land där han är medborgare, om det med hänsyn till samma make eller gemensamma barns intressen föreligger särskilda skäl däremot.

När det gäller frågan om några uppenbara problem kan drabba kvinnor och barn i polygama äktenskap är det svårt att ha någon bestämd uppfattning. Det kan dock konstateras att en kulturellt och religiöst betingad tradition såsom månggifte är något som är främmande i jämförelse med våra svenska sedvänjor. Vidare är kunskapen i Sverige sannolikt liten om månggifte som fenomen. Detta sammantaget skulle möjligen kunna påverka beteendet hos myndighetsföreträdare och vanliga medborgare. Viktigt att notera är dock att det inte är känt hur det faktiska bemötandet för dem som lever i polygama äktenskap ter sig. Till detta kan läggas att det inte kan hållas för osannolikt att det finns luckor i såväl socialförsäkringssystemet som familjerätten när det gäller enskilda som lever i polygamiska äktenskap i Sverige.

Det är angeläget att vi ser polygama äktenskap ur ett svenskt perspektiv – detta för att vi ska kunna lägga en jämställdhetsaspekt på det hela. Om man räknar med att varaktigt bo i vårt land måste våra lagar följas. Därför bör åklagare vara skyldiga att föra talan om äktenskapsskillnad vid tve- och månggifte.

Stockholm den 2 oktober 2001
Carina Hägg (s)	Agneta Brendt (s)