Preskriptionstiden för bankmedel

Motion 1990/91:L908 av Magnus Persson (s)

1972 satte en man in 17 000
kr. på en bankbok i SE-banken. Eftersom han sedan
inte behövde pengarna till ett planerat husköp lät han
pengarna stå kvar. När han i dagarna ville ta ut pengarna,
som med ränta hade vuxit till ca 40 000
kr., fick han av banken beskedet att han ej längre
ägde pengarna eftersom kontot ej hade rörts på över tio år.

Det är allmänt bekant att bankerna, genom nya avgifter,
ständiga avgiftshöjningar och krångliga regler försöker
pungslå sina privatkunder. Däremot är de ofta generösa
med att hjälpa bl.a. företag.

Preskriptionsregeln som SE-banken nu utnyttjat är inte
rimlig. Det är vanligt att små barn som gåva får bankböcker
med pengar att ta ut först när de blivit äldre, att äldre
människor under längre perioder inte rör pengarna på sina
bankböcker eller att gamla bankböcker upphittas vid
bouppteckningar osv.

Reglerna måste därför ändras så att bankerna inte har
rätt till kundernas medel. Kan inte banken bevisa att
pengarna verkligen tagits ut genom att visa upp kvitto på
uttaget, borde den vara skyldig att lämna tillbaka inlånade
belopp med ränta.

En förändring av nuvarande preskriptionsregel bör
därför ske. Den nuvarande tioårsregeln bör förändras till en
form av ''livstidsregel'' för bankinnehavaren.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändrad preskriptionsregel för
banktillgodohavande.

Stockholm den 24 januari 1991

Magnus Persson (s)