Privata aktörer med militära uppdrag

Motion 2003/04:U317 av Lotta N Hedström (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en utredning av förekomsten av privata militära företag, PMF, i svenskt affärsliv och militärt samarbete.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om undertecknande av legosoldatskonventionen.

Bakgrund

Efter det kalla krigets slut är företag som erbjuder stater sina professionella militära tjänster ett växande fenomen. Privata militära företag (PMF) återfinns idag i många konfliktområden och företagen erbjuder en mängd militära uppdrag. Fenomenet med privata militära företag är intressant då det direkt sätter ifråga en stats våldsmonopol inom sitt territorium. Det är framför allt i svaga statsbildningar som har problem att klara dessa åtaganden med egna kapaciteter där man ser förekomsten av PMF. Det är också mycket intressant att se att en del länder använder dessa företag som policyredskap i sin utrikespolitik. Dessa privata militära företag kan samarbeta med varandra och tillsammans få ett alltför stort inflytande över svaga stater. I Storbritannien och USA diskuteras frågan regelbundet och det förs fram krav på lagstiftning. I Sverige är däremot frågan om PMF nästan ett helt okänt fenomen.

Brittiska UD definierar PMF på följande sätt: Icke-statliga företag som erbjuder stridsunderstöd, militär utbildning och rådgivning, tjänster vid krigsmaterielförsäljning, militära analyser och logistiskt stöd.

Barn av privatiseringsvågen

I 1990-talets USA var privatiseringsivern som störst. Inom alla områden var outsourcing och privatisering medicinen mot det mesta. Även inom försvarsmakten var privatiseringsvågen stark. Man skar ner på antalet soldater i uniform och satsade på ett mer tekniskt avancerat försvar, vilket också var en trend världen över.

I USA fick många militära experter avsked, men samtidigt öppnades en ny bransch dit många av de friställda omrekryterades. Från färre än tio stycken vid tidpunkten för Kuwaitkriget 1991 har de ökat till fler än 30 stycken idag. Samtidigt har uppdragen ökat dramatiskt. Bara i USA omsätter dessa företag ca 25 miljarder dollar – och siffran ökar för varje år.

PMF skiljer sig från besläktade säkerhetsföretag, då de också erbjuder rent militära tjänster. Det rör sig om allt från stridsunderstöd och uthyrning av elitförband till militär utbildning, rådgivningstjänster vid krigsmaterielförsäljning, militära analyser och logistiskt stöd. PMF är inte heller som traditionella legosoldatarméer. De ser precis ut som vanliga företag. De är korrekt registrerade med huvudkontor, bolagsstyrelse, VD och aktieägare. De presenterar sig på tjusiga hemsidor och marknadsför sig med glättade reklamblad. Genom sin affärsmässiga struktur har PMF fått en mer legitim ställning än forna legosoldater. Och ofta ingår de i koncerner med företag som har andra huvudsakliga verksamhetsområden. Många av de amerikanska PMF är baserade i norra Virginia, nära Pentagon.

På plats världen över, men utan amerikansk inblandning?

Stora företag som Northrop Grumman som tidigare utvecklade och tillverkade vapensystem anlitas nu av Pentagon för att utföra tjänster som tidigare bara soldater i USA:s armé gjorde.

I t.ex. Colombia har Pentagon hyrt in DynCorp, Northrop Grumman och Floridabaserade Airscan för att erbjuda underrättelseinformation, träna colombianska armén och flygspreja coca-odlingar med bekämpningsmedel. Amerikanska kongressen har beslutat att inga amerikanska styrkor får engagera sig i strid mot landets gerilla, FARC, men för de sex företag som är verksamma i Colombia finns inga sådana restriktioner.

Amerikanska State Department har också hyrt in DynCorp för att stå för säkerheten kring den afghanska presidenten Hamid Karzai. Dessa PMF återfinns också i Balkanstaterna och i Afrika.

I några av dessa uppdrag tjänstgör PMF vid fronterna och är även med i stridigheter, som t.ex. Vinnell Corporation i Saudiarabien som 1979 kallades ut från träningslägren till frontlinjen för att kväsa ett uppror i Mekka. Vinnell Corporation har i snart 30 år utbildat och tränat det saudiska nationalgardet (SANG), vars främsta uppgift är att skydda kungadömet från sin egen befolkning. Det verkar inte finnas några begränsningar vad man kan använda dessa företag till.

PMF återfinns i konflikthärdar världen över, och i stort sett på vilka sidor som helst, så länge uppdragsgivaren har tillräckligt med pengar. De finns på de flesta kontinenter, i länder som Bosnien, Colombia, Irak, Kongo, Kuwait, Liberia, Nigeria, Nya Guinea, Saudiarabien, Sri Lanka, Sierra Leone och Sudan.

Svenska soldater i FN-tjänst riskerar att i framtiden råka ut för konflikter där PMF underblåser konflikten.

Verka men inte synas

En ny möjlighet att verka men inte synas har således öppnat sig för, i främsta rummet, amerikanska intressen. Att PMF skulle spela en viktig roll i t.ex. amerikansk utrikespolitik vittnas det om i en nyskriven artikel i The American Prospect (1/5 2003), där det hävdas att USA:s krig i Irak inte skulle ha kunnat ske om det inte varit för ett avancerat nätverk av privata militära företag som den amerikanska militären har blivit beroende av. Över 20.000 anställda i dessa PMF fanns på plats i Kuwait, Qatar och Saudiarabien för att hjälpa till med förberedelserna inför och under kriget. Det finns i Donald Rumsfelds Defense Department en tro på att den privata sektorn kan sköta saker mer effektivt, säger Brookings Institutes Peter W. Singer, som skrivit boken Corporate Warriors. På bara 12 år har utvecklingen gått snabbt: 1991 var 100 amerikaner i regionen anställda av PMF. I dagens Irak är så mycket som en av 10 anställda av ett privat militärt företag.

De flesta amerikanska PMF arbetar i första hand på uppdrag av amerikanska regeringen, till skillnad från sina europeiska motsvarigheter som ofta arbetar direkt för främmande regeringar, oftast i inbördeskonflikter.

Trösklar sänks

En del analytiker är rädda för att det ökande användandet av PMF sänker de psykologiska och sociala kostnadströsklarna av att ta till våld, vilket riskerar att leda till fler krig. Om du inte behöver offra dina egna soldater, kan det bli lättare för generalerna att fatta beslut om att använda våld, säger PMF-experten Deborah D. Avant vid George Washington Universitys Elliot School of International Affairs. Hanteringen inbjuder till depersonifiering och distansering från vad det verkligen är frågan om: professionellt våld och dödande, men på annans uppdrag och utan personligt engagemang.

Konsten att kringgå restriktioner

När det gäller frågan om vapenexport är PMF viktiga spelare. Tidigare i år kom en rapport om att Rysslands vapenexport är i medvind, landet sålde vapen för över 40 miljarder kronor förra året och man har nyligen träffat en principöverenskommelse med Malaysia om att leverera jaktflyg. Alltfler länder väljer att köpa vapensystem från Ryssland. I Ryssland finns det hundratals PMF, men informationen om dessa företag är knapphändig. Till exempel i krigets Etiopien fann man ryska piloter som aktivt deltog i stridigheter och att på marken stod ryska ex-militärer för underhållet och driften av flygvapnet. När man säljer avancerade vapensystem så som flygvapen till fattiga länder är det vanligt att de köper planen och hyr in militär expertis för att se till att planen kan flyga.

Betalningen och vinsten

Det finns många exempel på hur PMF härjar fritt i krigsdrabbade afrikanska stater och att man får betalt i form av delägarskap i t ex diamantgruvor. Brotten mot mänskliga rättigheter är kanske som störst i Afrika, och där finns också PMF från Storbritannien, USA, Ryssland, Frankrike, Israel och Sydafrika.

Exempel ges också på att amerikanska PMF utbildade båda sidor i Balkankonflikten. För amerikanska PMF kan man även säga att de skickas in i länder och utbildar på amerikanska vapen, för att sedan vinna stora vapenkontrakt.

Det är sannolikt att PMF används som policyredskap i länders utrikespolitik. Andra PMF garanterar skydd och säkerhet till humanitära biståndsgrupper, alltifrån FN-personal till multinationella företag.

Det finns även de som föreslår att PMF skulle kunna hyras in av FN för fredsbevarande uppgifter.

Den tanken har t ex förts fram i Storbritannien. Men som FN:s generalsekreterare Kofi Annan tidigare uttryckt sig i frågan: Världen är troligen inte beredd att privatisera freden.

Frågan om PMF har lämnats mer eller mindre till självreglering och till företagens egna ansvar. Den otillfredsställande internationella lagstiftningen för sådana företag kan få allvarliga konsekvenser för internationell fred och säkerhet. Profitmotivet på slagfälten skapar en rad viktiga frågor – för demokratin, etiken, för mänskliga rättigheter och den nationella säkerheten.

Bristande kontrollmöjligheter

Genom att använda sig av PMF kan Pentagon undvika kontroll. Enligt amerikansk lag kan Pentagon anlita dem, och är kontraktet värt mindre än 50 miljoner dollar behöver det inte godkännas av kongressen. Genom att dela upp kontrakten i flera mindre och till olika PMF undviker man på det viset demokratisk kontroll och insyn. Pentagon har erkänt att de inte har någon aning om hur många PMF-anställda man faktiskt har. Kongressen har ingen kontroll över eller inblick i vad de privata militära företagen har för sig i t.ex. Colombia, säger Sanho Tree, Sydamerikaexpert på Institute for Policy Studies. Det är precis så här som Pentagon vill ha det, för nu kan de skicka ner fler soldater till Colombia än vad som är tillåtet, säger han sammanfattningsvis.

Av den rapport som brittiska regeringen publicerade i februari år 2002, Private Military Companies: Options for Regulation, framgår hur bristfällig lagstiftningen är även i de flesta länder i Europa, USA, Australien och Sydostasien. Ofta behandlas legosoldaterna som individer och inte som affärsmässiga enheter. Därmed lyckas dagens PMF också undkomma nationell lagstiftning. I fall där de kontrakteras av främmande regeringar undviks ofta benämningen legosoldater genom specifika klausuler i det avtal som tecknas mellan regeringen och företaget i fråga. Om företaget kan betraktas som tillräckligt väl integrerat i det nationella försvaret anses ett avtal med dem inte bryta mot FN:s stadgar. Det kan handla om en så enkel sak som en officiell benämning.

Hittills har ansträngningarna att försöka få kontroll över legosoldatverksamheten och privata militära företag och säkerhetsföretag varit sporadisk och ad hoc. De flesta länder ser behovet att begränsa dessa företags förehavanden, men få har tagit fram relevanta lagar för att understödja den internationella överenskommelse som finns.

Legosoldatskonventionen

FN antog 1989 en konvention mot rekrytering, användning, finansiering och träning av legosoldater. Tyvärr har konventionen ännu inte trätt i kraft då endast ett fåtal länder anslutit sig till den, varav ingen av de större västerländska staterna. Sverige har hittills valt att stå utanför. Detta beror i första hand på att konventionen anses baserad på en alltför komplicerad definition av legosoldater (hämtad från Genèvekonventionen), och därmed inte är tillämpbar. Sverige säger sig visserligen sympatisera med konventionens syfte, men anser att det är svårt att dra gränsen mellan legosoldater som hyrs ut mot betalning och soldater som frivilligt väljer att delta på någon sida i en konflikt. Sverige bör ratificera legosoldatskonventionen för att ha medel att möta en eventuell svensk öppning av en sådan marknad och självklart driva ifrågasättandet av PMF-fenomenet i relevanta internationella forum.

Användandet av PMF bygger i grunden på en övertro på militära lösningar

Det är viktigt att vi skaffar oss kunskap inte bara om hur dessa privata militära företag fungerar, utan även tar till vara vad konfliktforskare och fredsinstitut gjort för rön om våldets konsekvenser och mekanismer. Det entydiga och rationella svaret är att våldsanvändning föder mer våld och att de förebyggande arbetet och de smarta fredliga åtgärderna har störst genomgripande verkan.

Jag föreslår därför regeringen att en utredning tas fram dels för kartläggning av hur dessa företag används som policyredskap av vissa stater och i Sveriges utrikes relationer, dels för att paras med en analys av hur de berättigar och legitimerar en kontraproduktiv och våldsbaserad rationalitet i internationell konfliktlösning.

Stockholm den 5 oktober 2003

Lotta N Hedström (mp)