Professur i internationell mödrahälsovård

Motion 1990/91:Ub515 av Anita Persson (s)

Sverige är ett föregångsland när det gäller förebyggande
mödra- och barnhälsovård. Detta gäller även det viktiga
området familjeplanering, där Sverige sedan många år är en
av de största bidragsgivarna till de internationella
organisationer som arbetar med denna viktiga fråga.

För internationell barnhälsovård finns sedan ca 10 år
tillbaka en professur vid Uppsala universitet. Däremot
saknas det inom det viktiga området internationell
mödrahälsovård en institutionell bas i Sverige, varför det är
svårt att bedriva en tillfredsställande konsultverksamhet,
forskning och undervisning här.

SIDA, frivilligorganisationer och andra biståndsgivare
har regelbundet behov av konsulter för att utvärdera och
förbättra mödravårdsbiståndet samt för att förmedla post-
graduate-utbildning i olika länder. Behovet av svenskt
obstetriskt kunnande när det gäller biståndsverksamheten,
utbildningen och forskningen är stort.

U-landskvinnornas hälsosituation, vilken på ett så
avgörande sätt är knuten till barnens överlevnad, ägnas
förvånansvärt lite uppmärksamhet trots att barn och
kvinnor i reproduktiv ålder utgör ca 70 %
av alla människor i tredje världen. Kvinnorna står
närmast sina barn och fungerar i mycket som en dold armé
av primärhälsovårdsarbetare vars amning, omsorger,
hygien, förståelse och motivation är avgörande för
hälsosituationen för barnen. Kvinnornas egen hälsa blir då
av avgörande betydelse.

Man beräknar att närmare 70 %
av tredje världens kvinnor aldrig får kontakt med
mödravård, förlossningsvård eller över huvud taget
hälsovård i samband med graviditet och barnsängstid.
Släktingar, traditionella medicinmän och andra lekmän
utsätter ofta dessa kvinnor för livshotande ingrepp i brist på
rimlig hälsovård under hygieniska betingelser.

Cirka en halv miljon kvinnor dör varje år i u-länderna i
graviditets- och förlossningskomplikationer, vilka varit
möjliga att förebygga i nära nog samtliga fall. Detta
motsvarar en jumbojetkatastrof med 250
förlossningskvinnor ombord var fjärde timme dygnet runt
och året om. Barn till kvinnor som omkommit i graviditets-
eller förlossningskomplikationer löper ca 95 %
risk att dö innan de uppnått fem års ålder. De
överlevande barnen går en mycket svår tid till mötes.

Till detta skall komma spridningen av HIV/aids som är
mycket omfattande i u-länderna. T.ex. har 40 % av alla
nyfödda i Uganda HIV-smitta förutom andra STD-
infektioner.

Först under de senaste åren har en i-landsopinion som
tagit fasta på dessa fakta börjat växa fram och sålunda belyst
vår dåliga beredskap och vår bristande kunskap om
realiteterna för u-landskvinnorna. Medan barnen länge
varit i fokus för biståndet har u-landskvinnorna mest varit
målgrupp för barnbegränsande åtgärder.

Nu träder bilden av u-landskvinnornas undermåliga
hälsa klarare fram. Familjeplanering är en viktig del i en
mera omfattande mödrahälsovård. Med mödrahälsovård i
detta sammanhang skall förstås hälsovård för den gravida
kvinnan, kvinnan under förlossning, den ammande kvinnan
och kvinnan med små barn.

I Sverige finns ingen sammanhållen sakkunskap på detta
område, men några svenska läkare har genom personliga
forskningsinsatser i u-land gjort området känt och väckt
intresse för internationell mödrahälsovård. En
förutsättning för ett växande svenskt engagemang på detta
område är att betingelser i Sverige skapas för att trygga
denna resursbas. Detta skulle kunna ske genom att en
institution byggs upp för att stimulera forskning och
kunskapstillväxt på området.

Att det lönar sig att satsa på mödrahälsovård visar sig
genom att Sverige för 100 år sedan hade samma höga
dödlighet vid förlossningar som Bangladesh har idag.

1986 publicerade WHO och UNICEF ett gemensamt
manifest betitlat ''Maternal care for the reduction of
perinatal and neonatal mortality''. I denna framhålls att en
ökad och förbättrad mödravård är en förutsättning för en
förbättrad situation för det nyfödda barnet.

Våren 1986 tillsattes en kommitté av SIDA:s hälsobyrå
för att utreda mödrahälsa och mödrahälsovård i u-länderna.
En rapport avgavs till SIDA och publicerades i maj 1987,
kallad ''Maternal Health Care and Developing Countries''.

Det har under den svenska utredningens gång påpekats
vad Sverige skulle kunna göra för att förbättra mödravården
och minska mödradödligheten bland u-landskvinnorna.
Bland annat föreslogs att en resursperson, en expert på just
mödrahälsovårdsfrågor, skulle placeras på en lämplig
institution i Sverige för att därifrån forska och komma med
idéer och förslag om hur denna ökade kunskap skulle kunna
omsättas i rent praktiska biståndsinsatser från svensk sida.
Utredningen betonade också vikten av att tillsammans med
de olika u-ländernas hälsovårdsministerier diskutera den
allvarliga situationen för kvinnorna. Ett slags
samarbetsprogram måste komma till stånd där i-land och u-
land tillsammans hjälps åt för att försöka komma till rätta
med problemet.

Av det hittills anförda framgår att problemkomplexet
inom reproduktiv hälsa är ett mycket stort område som
behöver bearbetas och utforskas för att man på bästa sätt
skall kunna ge ett rationellt fungerande bistånd med
inriktning på u-landskvinnans situation, särskilt hennes
hälsotillstånd och överlevnadsbetingelser.

Genom att bygga upp en särskild bas i Sverige skulle vi
kunna göra stora insatser för mödrahälsovården i u-
länderna.

En forsknings- och undervisningstjänst på
professorsnivå bör inrättas i syfte att möjliggöra en samlad
svensk satsning på u-landsinriktad forskning och
forskarutbildning inom mödrahälsovården.

Genom denna tjänst och en uppbyggnad av en särskild
bas skulle detta underlätta rekryteringen av personal och
forskare från landstingssjukvården.

För att få ut mesta kunskapen är det angeläget att
ämnesområdet knyts till en svensk klinisk institution för
obstetrik och gynekologi och att klinisk verksamhet blir en
del av professuren. Ett skäl till detta är att de utländska u-
landsforskare som i framtiden skall kunna ge
forskarutbildning i sitt hemland, med stöd från företrädare
för ämnesområdet i Sverige, nästan alltid är kliniskt
verksamma läkare.

Syftet med en sådan tjänst i Sverige är således att
utveckla och värdera metoder för att förbättra kvinnors
hälsa i u-land med särskild tonvikt lagd på kvinnors hälsa i
samband med graviditet, förlossning och amningsperiod.

Finansieringen av denna professur skulle lämpligen
kunna ske genom resurser från bland annat SIDA och
SAREC samt från fristående fonder och humanitära
organisationer. Vid kontakter med dessa organ har de ställt
sig mycket positiva till denna lösning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättande av en professur i
internationell mödrahälsovård.

Stockholm den 16 januari 1991

Anita Persson (s)

Ingrid Andersson (s)

Sylvia Pettersson (s)

Ingegerd Sahlström (s)