Profileringsmodeller i arbetsmarknadspolitiken

Motion 2010/11:A208 av Elisabeth Svantesson och Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utveckla och använda profileringsmodeller i arbetsmarknadspolitiken i syfte att göra politiken mer effektiv.

Motivering

Att bedriva en effektiv arbetsmarknadspolitik är nödvändigt för att arbetsmarknadens funktionssätt ska fungera. Regeringen har i arbetsmarknadspolitiken lagt stora resurser på de individer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Detta är bra och viktigt för att alla som har arbetsförmåga ska komma i arbete. Det är också viktigt att förebygga långtidsarbetslöshet genom att i ett tidigt skede kunna bedöma vilka personer som riskerar att hamna i ett långvarigt utanförskap. De behöver rätt insatser redan från början för att förkorta arbetslöshetsperioden.

Det krävs därför ett individperspektiv i arbetsmarknadspolitiken för att kunna identifiera vilka individer som löper särskilt stor risk att bli långtidsarbetslösa, och därefter individanpassa olika arbetsmarknadspolitiska insatser. Lika viktigt är det att i ett tidigt skede identifiera vilka personer som inte behöver särskilda insatser utan istället kan klara sin period mellan två arbeten på egen hand. I denna strävan – att bli mer effektiv och träffsäker – är så kallad profilering ett viktigt hjälpmedel. Det är en arbetsmetod som bör genomsyra arbetsmarknadspolitiken.

Profilering är en metod som används med goda resultat i bl.a. Australien. Med hjälp av registeruppgifter och en evidensbaserad intervju tilldelas personen en sannolikhet att bli långtidsarbetslös med hänsyn taget till personens ålder, utbildning, födelseland, tidigare arbetslöshet etc. Utifrån denna kan sedan resurser fördelas så att rätt person får rätt insats i rätt tid, eller ingen insats alls.

Vi bör ytterligare utveckla metoden för profilering och låta detta synsätt genomsyra hela arbetsmarknadspolitiken. Det kommer att leda till bättre träffsäkerhet och ett bättre användande av de gemensamma resurserna. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 20 oktober 2010
Elisabeth Svantesson (M)	Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)