Promillegränserna vid trafiknykterhetsbrott, m. m.

Motion 1988/89:Ju625 av Anders Castberger m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Ju625

av Anders Castberger m.fl. (fp)

Promillegränserna vid trafiknykterhetsbrott, m. m.

Frågan om trafiksäkerhetsproblem för kombinationen alkohol och trafik
väcktes tidigt i de nordiska länderna. Det resulterade i en lagstiftning som
under åren skärpts. För Sveriges del kom promillebestämmelserna redan
1941. Så småningom, 1957, sänktes gränsen för rattonykterhet till 0,5 promille.
Polisen fick också möjlighet att ta rutinmässigt alkoholutandningsprov
för att slumpmässigt kunna utföra kontroll av efterlevnaden. Sverige
har legat i täten internationellt när det gäller denna trafiksäkerhetsfråga.
Situationen f.n. är att ca 20 000 kända trafiknykterhetsbrott begås per år. 1
själva verket torde brotten vara betydligt fler.

Att alkohol leder till klara försämringar i omdöme, reaktionsförmåga
och uppmärksamhet är känt. Vid en nivå långt under den tillåtna 0,5 promille
påverkas människan på sådant sätt att hon inte på betryggande sätt
kan utföra vad trafiken kräver. Ett flertal undersökningar har visat på en
påtaglig riskökning redan vid nedåt 0,2 promille. Den senaste tidens forskning
har också givit vid handen att oerfarna förare ökar risken med 900
gånger vid en promillehalt på 0,5 i förhållande till en nykter förare. Toleransen
för alkoholpåverkan höjs med stigande konsumtionsmönster. Detta
kan vara en förklaring till ibland mycket höga alkoholhalter hos vissa personer
som fälls för rattfylleri.

Trafiknykterhetslagstiftningen bör klart och entydligt visa att alkohol
och trafik inte hör ihop. Den sociala normen och den rättsliga normen bör
sammanfalla. Den moralbildande effekten av lagstiftningen kan då bli
störst. Samhället måste söka uppnå pedagogiskt lättförståelig lagstiftning.
Detta talar för införande av en principiell nollgräns, dvs. högsta tillåtna
alkoholhalt är i princip 0,0 promille, men med en rättssäkerhetsmarginal
som kan vara större än den som tillämpas idag.

Av tillgängligt undersökningsmaterial framgår att i 2030% av alla trafikolyckor
misstänks alkohol ha spelat en direkt verkande roll för olyckans
uppkomst. Vid trafikolyckor med dödlig utgång är över 50% av de omkomna
yngre än 30 år. De flesta är då i åldern 2024 år. Bristande körerfarenhet,
överskattning av den egna förmågan i kombination med alkoholpåverkan
gör att den yngre gruppen är den största riskgruppen i trafiken. Att
acceptera en gräns upp till 0,5 promille innan åtgärder vidtas uppfattas av
många som en av samhället accepterad möjlighet att dricka så att 0,5 uppnås.
En sänkning till en principiell nollgräns kan på ett verksamt sätt bidra
till att ändra den inställningen.

I konsekvens härmed bör gränsen för rattfylleriet sänkas från 1,5 promille
till 1,0 promille.

F.n. pågår försök med särskild mätapparat för alkoholutandningsprov. Mot. 1988/89

Apparaten kan medföras i polisbil eller finns på polisstationen. Den datori- Ju625

serade analysmetoden som sker helt automatiskt innebär att blodprov inte
behöver tas vid misstanke om otillåten promillehalt. Handhavandet är enkelt
och effektiviteten klart bättre än med hittillsvarande metod där en
person, som efter att ha blåst utandningsluft i ballong eller enkel handmätare
misstänks för rattonykterhet, måste transporteras till läkare eller sjuksköterska
för blodprovstagning. Analysampuller måste sändas iväg till laboratorium,
förväxlingar kan inte helt uteslutas, och det tar lång tid. I glesbygd
är transporterna inom vissa polisdistrikt så långa mellan kontrollpunkt och
sjukhus att alkoholhalten hinner sjunka för den misstänkte. På sjukhus i
större tätorter belastas akutsjukvården otillbörligt, då dessa analysfall har
förtur. Vid alkoholutandningsprov med datoriserad utrustning kan istället
den misstänkte omedelbart släppas om brott ej kan konstateras. Då misstanke
styrks sker det omedelbart och förhör och övriga åtgärder kan vidtas
omedelbart. Effektiviteten i de nya metoderna är så stor att t ex polismyndigheten
i Sundsvall uppskattar värdet till 100 000 kr. per år. Det skulle
innebära att den nya datoriserade utrustningen som kostar ca 100 000 är
betald på ett år. Om alla kostnader räknas in i form av personalkostnader
för polis och sjukhuspersonal och analyskostnader blir den ekonomiska
vinsten ännu större. Till detta kommer att polis kan utnyttjas bättre med
alternativ tjänstgöring.

En mycket bred allmän opinion delar åsikten att alkohol och trafik inte
hör ihop och att enda rätta konsekvensen av ett sådant synsätt är att införa
en principiell nollgräns. Värdet av en trafik med färre alkoholpåverkade
förare är stort. I vid mening är det också en viktig arbetsmiljöfråga för alla
yrkestrafikanter.

Apparatens mätnoggrannhet uppfyller alla de rimliga krav som kan ställas
ur t.ex. rättssäkerhetssynpunkt. Därför bör de luftutandningsprov som
företas med apparaten kunna godkännas för bestämmande av promillehalt,
påföljd och eventuellt övriga åtgärder, såsom körkortsbeslut, m.m.

Sakskäl och opinionsskäl sammanfaller och talar entydigt för en skärpt
syn på trafiklagstiftningen i detta avseende. Utvecklingen på analysområdet
gör det möjligt att med rimliga rättssäkerhetsmarginaler på ett alltmer
kostnadseffektivt sätt utan särskilt omfattande ingrepp hos den enskilde
kontrollera bestämmelsernas efterlevnad.

Hemställan

Mot bakgrund av det anförda hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om en ändring av gränsen för rattonykterhet från
0,5 promille till en principiell nollgräns med godtagbar rättssäkerhetsmarginal,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om en motsvarande ändring av gränsen för rattfylleri
från 1,5 promille till 1,0 promille,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om att luftutandningsprov företagna med särskild Mot. 1988/89

apparatur skall godkännas som bevisunderlag vid bestämmande av Ju625

promillehalt, påföljd och eventuellt övriga åtgärder, såsom körkortsåterkallelse
m.m.

Stockholm den 25 januari 1989
Anders Castberger (fp)

Sigge Godin (fp) Erling Bager (fp)

Hans Lindblad (fp)

9