Prostitution och trafficking

Motion 2007/08:Ju340 av Josefin Brink m.fl. (v)

1Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på inrättande av nationellt resurscentrum mot prostitution.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ett nytt politikområde bör införas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den som utsatts för sexuell exploatering normalt ska beredas skydd och beviljas permanent uppehållstillstånd med stöd av Genèvekonventionen.1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör låta utreda metoder för att säkerställa att information om brottmål samt brottsskadeersättning till offer för människohandel för sexuella ändamål kommer dessa personer till godo.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen i Europeiska rådet bör arbeta för att lyfta fram den svenska lagstiftningen som en modell för att minska prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

1 Yrkande 3 hänvisat till SfU.

2Motivering

Vänsterpartiet anser att prostitution är en del av det sexualiserade våldet mot kvinnor. Den rådande maktordningen mellan könen, där män är överordnade och kvinnor underordnade, framställer det som självklart för män att utnyttja och exploatera kvinnors kroppar. Budskapet är att kvinnor är en handelsvara för mäns sexualitet, som det står dem fritt att köpa, förbruka och göra sig av med. All prostitution, både den nationella och den globala över gränserna, är beroende av mäns efterfrågan; det är män som upprätthåller och stimulerar efterfrågan på sexuella tjänster. Frågor som berör prostitution är föremål för stor debatt både nationellt och internationellt. Arbetet för att stoppa prostitution måste ske utifrån insikten att det handlar om makt. Lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster (kort sexköpslagen) som trädde i kraft i Sverige den 1 januari 1999 och skärptes den 1 april 2005, är en världsunik lagstiftning i den meningen att den synliggör maktförhållandet mellan köpare och säljare, och ger köparen straffansvaret. Lagen är i enlighet med FN:s konvention om avskaffande av allt slags diskriminering mot kvinnor (Cedaw) som i artikel 6 slår fast följande: Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftning, för att bekämpa alla former av handel med kvinnor och utnyttjande av kvinnoprostitution.

3Prostitution i Sverige

Alltsedan sexköpslagen trädde i kraft har uppföljning skett för att samla kunskap om prostitutionens utveckling i Sverige. I Socialstyrelsens rapport från 2003 anses omfattningen av gatuprostitutionen vara betydligt mindre nu än innan sexköpslagen infördes. Antalet kvinnor i gatuprostitution har minskat totalt sett med 30–50 procent sedan lagen infördes och nyrekryteringen har nästan helt avstannat (Ekberg 2004). Både prostitutionsgrupperna och polisen bekräftar en kraftig minskning av den öppna gatuprostitutionen och antalet sexköpare i storstäderna. Lagen har också lett till att fler narkotikaberoende kvinnor i prostitution har sökt hjälp för sitt missbruk.

Det är svårare att få en bild av den mer dolda inomhusprostitutionen som förekommer på bl.a. restauranger, hotell, dansställen, massageinstitut och genom kontakter som förmedlas via Internet. Personer som erbjuder sexuella tjänster mot betalning via Internet är en relativt ny företeelse men situationen är likartad i andra länder, varför denna utveckling anses vara ett led i samhällets utveckling och inte en konsekvens av införandet av sexköpslagen i Sverige.

Prostitution är inte bara ett storstadsfenomen utan förekommer även på mindre orter och i olika delar av landet. 48 av landets kommuner hade kännedom om kvinnor i prostitution 1999 när lagen trädde i kraft. Antalet registrerade misstänkta och antalet anmälda brott mot sexköpslagen har ökat alltsedan lagen trädde i kraft och tyder på att lagen fungerar.

Vänsterpartiet ser förbudet mot köp av sexuella tjänster som ett avgörande verktyg för att bekämpa prostitution utan att skuldbelägga den som befinner sig i prostitution, och vi är stolta över att aktivt ha medverkat till att införa lagstiftningen. Men parallellt med kriminaliseringen av köparna anser vi att staten måste följa upp, ta sitt ansvar och institutionalisera adekvat stöd och hjälp till de kvinnor som vill lämna prostitutionen.

4Stöd till kvinnor i prostitution

Olika källor visar att våld är nära förknippat med prostitution. Enligt en norsk studie (Renland 2002) utsätts kvinnor i prostitution för kraftigt våld från köpare i form av våldtäkt, fysisk misshandel och/eller rån minst en gång i veckan. Kvinnorna har dessutom en hög tröskel för vad som definieras som våld, vilket leder till att våldet ofta är underrapporterat (Skilbrei 1998). Prostitutionsgrupperna i Malmö och Göteborg och Prostitutionscentrum i Stockholm uppger också att mäns våld mot kvinnor i prostitution är vanligt förkommande och menar att kvinnorna är vana vid våld i sin vardag. Kvinnor som uppsöker prostitutionsgrupperna vittnar om allvarliga incidenter i form av grova övergrepp, våldtäkt, knivhot, inlåsning etc. För den som vill ta sig ur prostitution innebär det en mycket svår process som ställer stora krav på den enskilda individen: bearbeta erfarenheter och trauman, byta livssituation och befinna sig i gränslandet mellan två olika levnadsmönster. Ett stort problem är att lyckas ta sig ut på arbetsmarknaden igen.

Forskning visar att erfarenheter av prostitution ofta leder till komplexa behov av stöd från myndigheter. Mot denna vetskap ställs flertalet exempel på myndigheters kunskapsbrist, förvirring och svårigheter att handskas med människors berättelser av att ha sålt sex. Prostitution verkar vara ett svårhanterbart område även för dem som i sin professionella roll är vana att hantera svåra och känsliga frågor. Samhällets inställning till prostitution och egna attityder och värderingar påverkar starkt. Det är heller inte alls ovanligt att kvinnor i prostitution har haft flerårig kontakt med olika myndigheter utan att dessa har haft vetskap om prostitutionen. Med största sannolikhet innebär rädslan för föraktfulla reaktioner och fördomar att kvinnor i kontakter med myndigheter inte självmant berättar om sina erfarenheter. För att de som själva vill och väljer att sluta med prostitution ska mötas med respekt är det hög tid att insatserna nu stärks. I lagen finns inskrivet att resurser ska sättas in för att stödja och hjälpa människor i prostitution.

I Stockholm, Göteborg och Malmö finns specialdesignade verksamheter för kvinnor i prostitution som vill ha stöd att förändra sin livssituation. I Stockholm anger man att antalet kvinnor som söker deras hjälp för att lämna prostitutionen ständigt ökar, men att resurserna för att gå dem till mötes är små. På mindre orter finns sällan möjlighet eller underlag alls för prostitutionsgrupper eller liknande verksamheter. Även för de ideella organisationer som kommer i kontakt med kvinnor i prostitution kan det vara svårt att upprätthålla kompetens och beredskap att bemöta och arbeta med frågorna. Behoven är många och stora.

Samhället har misslyckats med att stödja de personer som vill sluta med prositution och staten har varken gett tillräckliga resurser eller prioriterat frågan. Vänsterpartiet anser därför att stöd och resurser till människor i prostitution, oavsett nationalitet eller ursprung, bör institutionaliseras. Det behövs varaktig och kontinuerlig finansiering. Det behövs kunskapsspridning och varje instans som kommer i kontakt med prostitution måste få tydliga direktiv. Det bör inrättas ett nationellt resurscentrum mot prostitution, som ska ha i uppgift att ta emot och stötta dem som söker vägar ut ur prostitutionen. Detta centrum, som ska ha specialistkompetens på området, bör även arbeta med stöd och information gentemot institutioner och yrkesgrupper som i sin verksamhet möter människor i prostitution. Det bör även samverka med berörda myndigheter och organisationer. Vänsterpartiet har avsatt pengar i budgetmotionen för 2008 för att inrätta ett nationellt resurscentrum. I enlighet med detta anser Vänsterpartiet att regeringen bör återkomma med förslag på inrättande av ett nationellt resurscentrum mot prostitution, samt förslag på hur kommunerna på bästa sätt kan stödja och samordna stöd till människor som vill ha hjälp att lämna prostitutionen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Enligt Folkhälsoinstitutet (1998) köper ungefär var åttonde man i Sverige sex. De representerar ett tvärsnitt av Sveriges män i alla åldrar och kommer från alla samhällsklasser. Vi behöver en nationell kampanj som sätter fokus på torskar, kopplare, taxichaufförer och andra som upprätthåller och stimulerar efterfrågan på sexuella tjänster. Arbetet mot prostitution i kommunerna måste kartläggas systematiskt och omfatta insatser av polisen, socialtjänsten, kvinnojourerna, skolorna, sjukvården och olika organisationer. Det behövs ett polissamarbete över gränserna, specialutbildning av aktörer inom rättsväsendet och alla instanser som behandlar frågor om sexualiserat våld. Det behövs en kraftig satsning och ett utökat stöd till människor som befinner sig i prostitution, oavsett nationalitet eller ursprung. Sammantaget krävs en ordentlig områdesöverskridande satsning i form av ett nytt politikområde. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5Människohandel för sexuella ändamål

US State Department uppskattar att närmare 800 000 kvinnor årligen smugglas över gränser i världen för att tvingas in i sexindustrin. Mörkertalet är det tiodubbla enligt organisationen Coalition Against Trafficking in Women (CATW). Varje år blir 1,2 miljoner barn offer för människohandel för sexuella ändamål, enligt Unicef. Till Västeuropa kommer runt 500 000 kvinnor och barn om året (International Organization for Migration). Generellt finns ingen tillförlitlig statistik över hur många som drabbas eftersom det är en dold och olaglig verksamhet, men man räknar med ett högt mörkertal och misstänker dramatiska ökningar under de senaste åren. Till Europa har människohandeln från Ryssland, Ukraina, Central- och Sydösteuropa ökat. Ett stort antal kvinnor och barn från Sydostasien, Västafrika och Latinamerika säljs också till Europa. Den globala sexslavshandeln är lukrativ; människor kan säljas om och om igen och enligt Europol tjänar de kriminella grupperna uppemot 9 miljarder dollar per år på handeln med kvinnor och barn för sexuella ändamål. De länder som har legaliserad eller reglerad prostitution har det högsta antalet insmugglade utländska kvinnor som prostituerade (CATW).

I Sverige upptäcks mellan 200 och 500 fall av handel med kvinnor per år enligt Rikspolisstyrelsen. Sverige fungerar både som marknad och transitland för sexhandeln, bl.a. över gränserna till grannländerna. Till exempel transporteras busslaster med kvinnor från Ryssland och Östersjöregionen över gränsen i norra Sverige, och efter en vecka transporteras de vidare till Norge.

Det finns också utländska ensamkommande barn till Sverige som löper en hög risk att exploateras och/eller försvinna. Förutom asylsökande barn är det bl.a. barn med falska identitetshandlingar. Det är en alltmer förekommande företeelse att barn smugglas in med look-alike-pass, dvs. barn som smugglas in i landet på annat barns pass (SOU 2004:71). Misstankarna om att barn smugglas in i landet på detta sätt bekräftas av bl.a. Ecpat, Rikskriminalpolisen och traffickinggruppen vid polisen i Västra Götaland.

Polisen är en central aktör i arbetet med att bekämpa människohandeln för sexuella ändamål. Men polisen saknar tid och resurser. Därför behövs det ett polissamarbete över gränserna och fler specialutbildade poliser i Sverige. Vänsterpartiet öronmärker 10 miljoner kronor av polisens budget för arbetet mot människohandel för sexuella ändamål i motionen Utgiftsområde 4 Rättsväsendet (2007/08:Ju339). Det är samtidigt av vikt att samtliga aktörer inom rättsväsendet, liksom alla instanser som behandlar frågor om sexualiserat våld, får kunskap för att hantera frågor som rör prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Således behövs utbildning av åklagare, jurister och domare i gällande lagstiftning samt kunskap kring sexualiserat våld och prostitution specifikt. Vänsterpartiet satsar resurser på detta i en motion med anledning av regeringens budgetproposition 2007/08:1 (2007/08:Fi276).

För att förhindra att kvinnor och barn rekryteras för sexuell exploatering måste det bistånd som Sverige bidrar med till andra länder lägga fokus på att förhindra rekrytering för sexuell exploatering. Det redogör vi för i motionen En feministisk utrikespolitik (2007/08:U251).

6Sveriges ansvar för utsatta kvinnor och barn

Prostitution och människohandel för sexuella ändamål är inte två separata problem utan två sidor av samma mynt. Vänsterpartiet vill poängtera att människohandel för sexuella ändamål, s.k. trafficking, också är prostitution. I den politiska debatten om trafficking, både nationellt och internationellt, försöker många dölja att det handlar om prostitution, alltså om makt och exploatering av kvinnor. Synen på prostitution är avgörande för valet av strategier för att bekämpa sexslavhandeln.

I den globala handeln med människor för sexuella ändamål fråntas kvinnor och barn sina mänskliga rättigheter. Den rådande maktordningen mellan könen världen över framställer det som självklart för män att utnyttja och exploatera kvinnors kroppar. Budskapet är att kvinnor är en handelsvara för mäns sexualitet som det står dem fritt att köpa, förbruka och göra sig av med. Arbetet för att stoppa prostitution måste ske utifrån insikten att det handlar om makt.

Kvinnor som transporteras till Sverige för sexuell exploatering är mycket utsatta. De fråntas oftast sina pass och är helt utlämnade till de män som utnyttjar dem i Sverige. Således har Sverige ett stort ansvar för de kvinnor och barn som har transporterats hit för prostitution. Sverige har, utöver ett nordiskt pågående samarbete, undertecknat och ratificerat både FN-konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess tilläggsprotokoll, det s.k. Palermoprotokollet, om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn. Syftet med protokollet är att, med särskild hänsyn till kvinnor och barn, skydda och stödja offren för sexhandeln med full respekt för deras mänskliga rättigheter samt att främja samarbete mellan konventionsstaterna för att uppnå dessa syften. Om Sverige ska uppfylla åtagandet skydda och stödja offren för handeln med full respekt för deras mänskliga rättigheter krävs det att vi agerar kraftfullt.

Enligt den bestämmelse i utlänningslagen (1989:529) 2 kap. 4 §, som trädde i kraft den 1 oktober 2004, är det möjligt att bevilja tidsbegränsade uppehållstillstånd för offer för människohandel i fall att de vittnar i eller på annat sätt deltar i förundersökning eller huvudförhandling i brottmål. Bestämmelsen finns nu i 5 kap. 15 § utlänningslagen. I den av riksdagen antagna propositionen 2006/07:53 Genomförande av EG-direktivet om offer för människohandel föreslår regeringen ändringar i utlänningslagen (2005:716) till följd av rådets direktiv 2002/81/EG av den 29 april 2002 om uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som fått hjälp till olaglig invandring, och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna. Regeringen föreslår att personer som medverkar vid förundersökning eller huvudförhandling i brottmål ska få ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som kortast ska ha en giltighetstid om sex månader. Ett särskilt tidsbegränsat uppehållstillstånd om 30 dagar föreslås också kunna utfärdas för att ge personen i fråga betänketid för att återhämta sig och för att kunna ta ställning till om han eller hon vill samarbeta med de brottsutredande myndigheterna. Regeringen understryker vikten av att tidsbegränsade uppehållstillstånd för de personer som omfattas ska vara förenat med vissa tydliga villkor för att säkerställa att det inte leder till vad man kallar missbruk.

Vänsterpartiets mening är att regeringens förslag är cyniskt och visar på såväl en bristande respekt för människovärdet som en bristande insikt vad avser könsrelaterad förföljelse. Konsekvensen blir att svenska myndigheter avvisar offren för sexuell exploatering från landet när de fått ut den information de anser sig behöva. Detta leder till en utpressningssituation och riskerar tydligt att fungera som ytterligare ett övergrepp mot dessa personer.

Vi vill inte att offer för människohandel i Sverige bara ska få hjälp så länge de ställer upp och vittnar. Vänsterpartiet anser att de metoder och den lagstiftning som tas fram i kampen mot människohandel måste utformas så att offrens behov av skydd och stöd tillvaratas. Den som utsatts för den form av sexuell eller annan exploatering som människohandel avser ska normalt beviljas flyktingstatus och uppehållstillstånd med stöd av Genèvekonventionen. Detta faller väl inom ramen för den utvidgade tillämpningen av flyktingkonventionen som inrymmer skydd för könsrelaterad förföljelse. Det är tveklöst så att offer för människohandel, och då inte enbart de personer som uppfyller kriterierna för att kunna bidra till lagföring av förövarna, kan hysa välgrundad fruktan för förföljelse på en konventionsgrund.

Vänsterpartiet menar att tidsbegränsat uppehållstillstånd inte är tillräckligt. Den som utsatts för sexuell exploatering bör beredas skydd och beviljas permanent uppehållstillstånd med stöd av Genèvekonventionen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

För de personer som utsatts för människohandel för sexuella ändamål och vittnar i rättegång men sedan väljer att återvända till sitt ursprungsland är det viktigt att fortsatt information och bistånd säkerställs. Det finns fall där traffickingoffer varken fått information om skadestånd eller domar översatta till sitt modersmål. Regeringen bör därför få i uppdrag att utreda metoder för att säkerställa att information om brottmål samt brottsskadeersättning till offer för människohandel för sexuella ändamål kommer dessa personer till godo. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

7Internationellt ansvar för utsatta kvinnor och barn

I tilläggsprotokollet till FN-konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, Palermoprotokollet, definieras människohandel för prostitutionsändamål som en grundläggande form av sexuell exploatering. I dokumentet påtalas att insatser mot prostitution bör omfatta hela handelskedjan av rekryterare, transportörer, exploatörer och köpare. Samtliga medlemsländer i EU har undertecknat konventionen och protokollet. EU-kommissionen lade år 2002 fram ett rambeslut om åtgärder för att bekämpa människohandeln – både arbetskraftsexploatering och sexuell exploatering.

Rättsläget och den politiska utvecklingen beträffande prostitution ser dock mycket olika ut i de olika EU-länderna. Ett av skälen är att synen på prostitution skiljer sig i väsentlig utsträckning mellan de olika länderna. Det har lett till att flertalet EU-länder faktiskt arbetar i motsatt riktning mot vad som avses i undertecknade konventioner och protokoll.

I Tyskland, där prostitution är legalt, trädde en ny lag i kraft 2002 som gör det möjligt för dem som driver bordellverksamhet, eller är anställda på en bordell, att ansluta sig till socialförsäkringssystemet och få sjukersättning, arbetslöshetsersättning och pension. Utländska kvinnor omfattas dock inte av lagen. Inför fotbolls-VM i Tyskland 2006 finansierade staten byggen och upprustning av stora bordeller och små drive-in-bås. I Holland, som i oktober 2000 upphävde bordellförbudet från 1912, gäller samma arbetsrättsliga lagstiftning för bordellverksamhet som för allmän affärsverksamhet. Prostitution är likställd med yrkesutövning, vilken som helst, och de prostituerade ska ha arbetstillstånd och betala skatt. Särskilda regler finns för prostituerades arbetslöshetsersättning. Annonsering av prostitutionsarbete får förkomma på arbetsförmedlingarna. I Österrike har egenföretagare – inklusive prostituerade – tillträde till socialförsäkringssystemet. I Grekland är prostitution och bordeller lagliga men reglerade – de får inte operera närmare än 200 meter från skolor, kyrkor och daghem. Sverige har en radikalt annorlunda syn på prostitution genom vår världsunika lagstiftning som anger att köp av sexuella tjänster är kriminellt, att det är köparen som har makten och därför också straffansvaret.

EU-länderna är eniga om att handeln med kvinnor och barn för sexuell exploatering ska stoppas. Men det är fortfarande kontroversiellt att koppla ihop människohandel för sexuella ändamål och sexköp. EU-politiken på området lägger fokus på internationell brottsbekämpning, vilket osynliggör att det handlar om prostitution och maktförhållande mellan kvinnor och män. Köparens roll i prostitutionen analyseras inte och befrias från allt ansvar.

Kommissionen kommer under hösten 2007 att lägga fram en studie som redovisar sambandet mellan de olika medlemsländernas lagstiftning på området och antal offer för människohandel för sexuella ändamål. När denna kommer är det viktigt att Sverige inom ramen för EU-medlemskapet aktivt arbetar för att informera om den svenska sexköpslagen. Regeringen bör verka för att Sverige i Europeiska rådet arbetar för att lyfta fram den svenska lagstiftningen – lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster – som en modell för att minska prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 28 september 2007
Josefin Brink (v)
Rossana Dinamarca (v)	Eva Olofsson (v)
LiseLotte Olsson (v)	Marianne Berg (v)