Prostitution

Motion 1988/89:So234 av Margareta Persson m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: So234

av Margareta Persson m. fl. (s)
Prostitution

Vi har under de senaste decennierna nått en sådan sexuell befrielse i
samhället att prostitution inte kan accepteras. De orsaker som ligger bakom
prostitutionen består av ett fortsatt kvnnofortryck, ett kommersialiserande
av sexualiteten och ett godkännande av prostitutionen som ett sätt
att understödja knarkhandel och ekonomisk brottslighet. Ett fortsatt accepterande
av att män får köpa kvinnors kroppar hindrar den pågående
jämställdheten mellan könen och förhindrar att man och kvinna skall
kunna mötas som jämlikar i ett ömsesidigt sexuellt förhållande, som ger
större utbyte även åt männen.

Prostitutionen bottnar egentligen i att männen tidigare indelat kvinnor i
två sorter. Den ena: madonnan, skulle vara hustrun/modern. Den andra:
horan, skulle vara den som stod för de sexuella behoven. Fortfarande finns
denna syn kvar, fast den förkläds i andra ord. Den synen bottnar också i
att det ansetts skamligt med kvinnors sexuella behov. I dag har dock
kvinnors sexuella behov erkänts. Det finns ingenting som tyder på att
kvinnor har mindre sexuella behov än män.

Att både män och kvinnor har sexuella behov har således erkänts i dag.
Den samhälleliga moralen är också förändrad, sexualiteten är inte längre
något som bara hör äktenskapet till. Det finns därför ingenting som säger
att män är tvungna att gå till prostituerade kvinnor. Och vad gör
förresten alla kvinnor som inte har någon partner?

Det är inte i huvudsak ensamma eller handikappade män som söker sig
till prostituerade. Det är s. k. normala män med familj och barn, som utgör
majoriteten av kunderna. De prostituerade står därigenom som en mur
mellan man och kvinna i ett förhållande, om mannen smiter undan och
underlåter att ta itu med sina samlevnadsproblem hemma. Så länge prostitutionen
finns kvar som någon form av accepterad företeelse, så länge
kommer ojämlikhet mellan män och kvinnor att råda. Det kommer också
att vara svårt att uppnå sexuell jämlikhet så länge prostitutionens myter
odlas.

Den svenske forskare som ägnat sig åt att studera männen i prostitutionen,
Sven-Axel Månsson, uppskattar att runt 10% av den nu levande
svenska manliga befolkningen har haft prostitutionskontakter i Sverige.
Männen skiljer sig inte från vanliga svenska män, man kan grovt dela upp
dem i två grupper, dels en grupp vaneköpare som omfattar 20% av
gruppen, dels resten som är tillfällighetsköpare. Motiven för de män som
söker kontakt med prostituerade kvinnor torde enligt Månsson vara nyfi

Mot.
1988/89
So234 239

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr So234-239

kenhet önskan om sexuell variation och kravlöshet, kontaktsvårigheter
och ensamhet och samlevnadsproblem. Han menar att det huvudsakliga
syftet för de flesta tillfällighetsköpare var nyfikenhet. De 20% som är
vaneköpare torde tillhöra gruppen som är ensamma och har kontaktsvårigheter.
I sifTror betyder det att det finns omkring 100000 kunder i prostitutionen
varje år, vilket motsvarar 3 4% av den manliga svenska befolkningen.

Av dessa forskningsresultat kan man dra den slutsatsen att merparten av
kunderna är tillfällighetsköpare och dessa torde sannolikt inte köpa sexuella
tjänster om kunderna kriminaliserades. Det betyder i så fall att kundunderlaget,
efterfrågan, skulle sjunka. Naturligtvis skulle det leda till att färre
kvinnor hamnade i prostitutionsträsket.

Prostitutionen är också ett uttryck för ett oerhört kvinnoförakt. De
prostituerade kvinnorna dras snabbt ner i en ond värld, där våld, knark
och brott förekommer. De kvinnor som en gång varit prostituerade har
mycket svårt att få en accepterad roll, både i sina egna och andras ögon.

Kvinnorna drabbas psykiskt, de förlorar sin självkänsla. Många börjar
också med prostitutionen just därför att de saknar en trygghet i sig själva.
Påfallande många av de prostituerade kvinnorna har svåra sexuella övergrepp
under barndomen bakom sig. Utnyttjandet av dessa kvinnor är
därför cyniskt och vittnar om ett kvinnoförakt.

Om de prostituerades kunder kriminaliserades, så skulle med all sannolikhet
prostitutionen minska. För tio år sedan stiftade riksdagen en lag mot
barnaga. Den lagen kan inte till fullo kontrolleras, precis som prostitutionen
inte skulle kunna kontrolleras helt även om kunderna kriminaliserades.
Men lagen mot barnaga har verkligen fått den effekten att samhällsmoralen
nu förändrat sig i lagstiftarens syfte; nämligen att det är fel att slå
barn. På samma sätt måste samhället markera att det skall vara fel att köpa
sexualitet. Vi kan inte längre tillåta denna könshandel.

En kriminalisering av kunderna blir framför allt ett sätt att påverka
mäns kvinnoinställning på sikt. En kriminalisering skulle därför verka
långsiktigt förebyggande, genom att allt färre män skulle efterfråga prostituerade
och därmed skulle antalet flickor som dras in i prostitutionen
minska.

Kvinnorna som redan är prostituerade behöver hjälp på olika sätt för att
komma ur den livssituation de befinner sig i. Sociala insatser måste därför
intensifieras. Under de senaste åren har risken för HIV-smitta ytterligare
understrukit behovet av att kvinnorna måste få hjälp.

Kunderna måste också förstå att de handlande ökar risken för HIVsmitta
både för sig själva, de inblandade kvinnorna och andra kvinnor som
de har förbindelse med.

Risken för att HIV sprids genom de prostituerades kunder är ett tillräckligt
skäl för samhället att förbjuda denna könshandel. Prostituerade kvinnor
som är smittade kan redan omhändertas med tvång. Däremot finns
ingen kontroll av kunderna. Det finns skäl som talar för, inte minst mot
bakgrunden av risken för att HIV genom prostitutionen sprids till allt
större grupper, att hela prostitutionsverksamheten förbjöds. Men mot
bakgrund av tidigare erfarenheter har det alltid varit enbart kvinnorna

Mot. 1988/89

So234

2

som drabbats av en sådan lagstiftning, kvinnor som redan tidigare är de
mest utsatta. Vi vill därför inte för närvarande förorda att lagen också
riktas mot de prostituerade kvinnorna.

Ett skäl som ofta nämns för att man inte kan kriminalisera kunderna är
att verksamheten då skulle ske mindre öppet. Det skulle i sin tur betyda att
socialtjänsten skulle få svårare att nå de prostituerade kvinnorna. Det är
ett argument som de som arbetar med denna verksamhet inte tror på. De
största förkämparna för en kriminalisering är just de socialarbetare som
arbetar med frågorna.

Vi förutsätter att vederbörande utskott utformar erforderlig lagtext för
en kriminalisering av kunderna.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

[att riksdagen beslutar att kunderna i ett prostitutionsförhållande
kriminaliseras,1]
att riksdagen hos regeringen hemställer om att sociala insatser för
de prostituerade måste intensifieras.

Stockholm den 20 januari 1989

Margareta Persson (s)

Ulla Pettersson (s) Maj Britt Theorin (s)

' 1988/89: J u615

11 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr So234-239
Rättelse: s. 3 rad 14 och 15 klammer och not tillkommit

Mot. 1988/89

So234

3