Psykiatrisk hälso- och sjukvård

Motion 2004/05:So410 av Lars Ohly m.fl. (v)

1 Innehållsförteckning

1Innehållsförteckning1

2Förslag till riksdagsbeslut2

3Inledning4

4Psykiatrisk hälso- och sjukvård4

5Prevention6

6Ett meningsfullt liv7

7Kvinnor och män i psykiatrin8

8Barn i psykiatrin9

9Missbruk och psykiatri10

10Rätt till inflytande10

11Tvång kontra frivillig vård12

12Anhörigstöd12

13Forskning och metodutveckling13

14Rätten till psykoterapi14

15PAL - Patientansvarig läkare15

16Behov av rättspsykiatriker15

17Nationell handlingsplan16

2Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Socialstyrelsen skyndsamt påbörjar ett arbete med nationella evidensbaserade riktlinjer för behandling av psykisk ohälsa.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över möjligheten till en utvidgning av second opinion till att omfatta även svåra psykiska sjukdomar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att särskild vikt bör läggas vid att utveckla en struktur för gemensam behandling av psykisk sjukdom och missbruk.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om psykiatrisk vård på de fem nationella minoritetsspråken.

5. Riksdagen begär att regeringen ser över och förtydligar ansvaret för det preventiva psykiatriska arbetet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Statens folkhälsoinstitut bör ges i uppdrag att genomföra en fördjupad analys och se över vilka strategier som krävs för att behandla och förebygga psykisk ohälsa bland invandrade.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att psykiskt funktionshindrades behov särskilt bör beaktas i regeringens beredning av utredningen om hjälpmedel (SOU 2004:83).

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att psykiskt funktionshindrade skall kunna erbjudas boende i sin geografiska hemvist.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en jämställd psykiatri.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringens psykiatrisamordnare bör anlägga ett genusperspektiv i sitt uppdrag.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en analys av psykiatrin ur ett HBT-perspektiv.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en modell för hur statliga och kommunala verksamheter kan analysera förändringar och påverkan på barns och ungas psykiska hälsa.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Socialstyrelsen bör se över barn- och ungdomspsykiatrin.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att kartlägga, analysera samt ge förslag till strategier för vård och behandling av personer med dubbel diagnos.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringens psykiatrisamordnare bör kompletteras med ett rådgivande organ.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Socialstyrelsen bör se över möjligheten att komplettera patientjournalen, eller på annat sätt, med ett s.k. vårddokument.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vårdgaranti och psykisk sjukdom.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att rätten till personligt ombud bör skrivas in i socialtjänstlagen.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att följa upp verksamheten med stödpersoner till dem som vårdas enligt LPT.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av behovet av stöd för anhöriga till psykiskt sjuka.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Barnombudsmannen bör ges i uppdrag att analysera situationen för barn till psykiskt sjuka.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om närståenderåd.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att SBU bör få i uppdrag att prioritera arbetet med psykiska sjukdomar.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringens psykiatrisamordnare bör få i uppdrag att inkludera den psykiatriska omvårdnaden i landsting och kommuner i sitt uppdrag.

25. Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheterna till sådan utvidgning av regelverket att psykoterapeuter som inte är läkare kan ingå i försäkringssystemet.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av PAL-funktionen i psykiatrin.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning av rättspsykiater.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om beredning av en nationell handlingsplan för psykiatrin.

3 Inledning

Psykisk sjukdom har i alla tider betraktats som något skrämmande och som bör "hållas på avstånd" från de s.k. normala människorna. Det är ett synsätt som det är viktigt att bekämpa. Till följd av en rad tragiska och våldsamma händelser där grova brott har begåtts av personer med psykisk ohälsa har debatten om psykiatrins ansvar och innehåll aktualiserats. Regeringens respons på den aktuella situationen var att tillsätta en psykiatrisamordnare med uppgift att bl.a. se över innehållet i psykiatrin, stimulera kvalitetsutveckling och kartlägga behov. Vänsterpartiet hade för sin del gärna sett att samordnarens uppdrag hade varit vidare och inkluderat hela vårdkedjan med boende, sysselsättning, rätt till psykoterapi m.m. Detta eftersom vi vet att de brister som i dag finns inom psykiatrin inte enbart hänför sig till landstingens ansvarsområde. I budgetpropositionen för 2005 har Vänsterpartiet tillsammans med regeringen och Miljöpartiet avsatt ekonomiska resurser till psykiatrin, pengarna är riktade så att de stimulerar till samverkan mellan de olika huvudmännen. Budgeten innehåller ocksåökade generella resurser till kommun- och landstingssektorn. Det senare en icke oväsentlig åtgärd då det huvudsakliga ansvaret för den psykiatriska hälso- och sjukvården vilar på kommuner och landsting. Ökade resurser och samordnare är viktigt men inte allt. Den psykiatriska hälso- och sjukvården har också ett behov av utveckling vad gäller innehåll. I kölvattnet av de uppmärksammade händelserna som satt psykiatrin i fokus finns den enskilda patienten. I dag upplever många människor en ökad stigmatisering och oro för en tillbakagång till en psykiatrisk vård som innebär inlåsning och fortsatt utanförskap. Vi bör komma ihåg att de reformer som genomfördes under 1990-talet, utan att därför bortse från de brister som uppstått, genomfördes i syfte att humanisera psykiatrin - reformer som syftade till att ge psykiskt sjuka människor en möjlighet att leva ett värdigt liv i gemenskap med andra och en möjlighet till en vård och behandling som utgår ifrån individen.

4 Psykiatrisk hälso- och sjukvård

De senaste 40 åren har psykiatrin genomgått stora organisatoriska och innehållsmässiga förändringar. De senaste 20 åren har framför allt kännetecknats av en successiv minskning av antalet vårdplatser och ett överförande av ansvaret för boende, sysselsättning och omsorg till kommunerna. Minskningen av vårdplatser var som störst under 1970- och 80-talen och inte som det ibland ges intryck av på grund av psykiatrireformen. Motiven bakom minskningen var såväl medicinska, nya och effektivare behandlingsmetoder, som ideologiska. De senaste årens minskningar av vårdplatser har däremot skett av ekonomiska skäl och flera har genomförts snabbare än uppbyggnaden av andra stödinsatser. Enligt en rapport från regeringens psykiatrisamordnare minskade antalet vårdplatser mellan 2001 och 2002 med 15 procent. Det finns även ett mönster med allt kortare vårdtider, vilket ocksååterfinns inom andra hälso- och sjukvårdsområden, inte minst inom geriatriken. Psykiatrins andel av kostnaderna för hälso- och sjukvården har också minskat från ca 11 procent till 8 procent de senaste åren. Därför är den ekonomiska satsningen på psykiatrin 2005 och 2006, som Vänsterpartiet gjort tillsammans med regeringen och Miljöpartiet, ett viktigt steg i rätt riktning. Samtidigt får kommuner och landsting ökade generella resurser, och vi menar att de har ansvar att komplettera satsningen på psykiatrin inom ramen för dessa så att kvaliteten och tillgängligheten i psykiatrin förbättras.

Förändringarna inom psykiatrin har inte bara omfattat strukturen utan även gällt innehållet. Psykiatrin är ett av de områden inom hälso- och sjukvården som dominerats av ideologiska diskussioner och konflikter. I grunden handlar det om psykiska sjukdomars relation till kropp och själ. Det har varit vanligt förekommande att utifrån olika idelogiska ställningstaganden dela upp människan i antingen kropp eller själ, ett förhållande som inte gynnat den enskilda patienten. Dagens psykiatri behöver se människan och därmed dennas behov utifrån ett helhetsperspektiv. Den enskilda patienten kan i dag få helt olika behandlingar beroende på var i landet man bor och vilken grundsyn på vården ansvarig behandlare har. Det är inte ett rimligt förhållande. Vänsterpartiet anser därför att Socialstyrelsen skyndsamt påbörjar ett arbete som innebär nationella evidensbaserade riktlinjer för behandling av psykisk ohälsa. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Det finns stora skillnader i synsätt mellan somatisk ohälsa och psykisk ohälsa. Ett konkret exempel är möjligheten till s.k. second opinion. Second opinion innebär att patienten har möjlighet till ytterligare ett utlåtande vad gäller diagnos och behandling för vissa svåra och dödliga somatiska sjukdomar. En allvarlig psykos som schizofreni kan vara livslång och t.o.m. dödlig om den ej behandlas.

Schizofreni kan behandlas på olika sätt och grundsynen på sjukdomen skiljer sig mellan olika utövare även om en större enighet är på väg att utvecklas. Vänsterpartiet anser därför att regeringens psykiatrisamordnare bör få i uppdrag att se över möjligheten för en utvidgning av "second opinion" till att omfatta även svåra psykiska sjukdomar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Det är viktigt i en tid då psykiatrin står i fokus att utvecklingen får sprida sig i hela organisationen. Den senaste tidens tragiska händelser som berört människor med psykisk ohälsa har tenderat att bara handla om antalet slutenvårdsplatser. Vänsterpartiet ser det som nödvändigt att psykiatrins alla delar ges möjlighet till utveckling. I Norge använder man begreppet psykiatrisk hälsovård som en markering av det allmängiltiga i psykiatrin och den inryms med övrig hälso- och sjukvård. Det är en markering som Vänsterpartiet anser att även den svenska psykiatrin bör överväga.

Psykisk ohälsa kan drabba vem som helst: unga, gamla, missbrukare, funktionshindrade, kvinnor och män. Trots det är många insatser inom psykiatrin utformade så att den som har andra problem utöver den psykiska ohälsan inte inryms. Det är en viktig orsak till att så många människor med psykisk ohälsa hamnar mellan stolarna. Människor med psykisk ohälsa och missbruk i kombination är en särskilt utsatt grupp som har behov av samtidiga insatser. Äldre och personer med intellektuella funktionshinder är andra grupper som psykiatrin har få eller inga insatser att erbjuda. Vänsterpartiet anser att regeringen bör utarbeta en handlingsplan för hela den psykiatriska hälso- och sjukvården där såväl hälsoarbetet som den slutna vården ingår och där insatserna tar hänsyn till alla kategorier av människors behov. Handlingsplanen bör omfatta hela vårdkedjan, dvs. både landstingens och kommunernas ansvar. Särskild vikt bör läggas på en struktur som ger möjlighet till samtidig behandling av missbruk och psykisk ohälsa. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Språket är en central del av den psykiatriska hälso- och sjukvården. Det är genom ord som patienten ger behandlaren en möjlighet till insikt i de behov hon eller han har. Orden kan också användas som behandling.

Det är därför viktigt att psykiatrin tar hänsyn och utvecklas så att de svenskar som inte har svenska som modersmål ges möjlighet till psykiatrisk hälso- och sjukvård. Ett särskilt ansvar har regeringen att se till att psykiatrisk hälso- och sjukvård också finns tillgänglig på de fem nationella minoritetsspråken - samiska, jiddish, romani-shib, meänkieli och finska. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Den psykiatriska hälso- och sjukvården har ett viktigt uppdrag i mötet med asylsökande och invandrade och att insatser för att möta dessa behov ges tidigt. Denna fråga utvecklas i Vänsterpartiets motion "Flyktingmottagandet i stat, kommun och landsting".

5 Prevention

Det har skett en ökning av den psykiska ohälsan hos befolkningen. Alltfler uppger att de har symtom som oro, sömnsvårigheter och nedstämdhet. Detta avspeglas också i läkemedelskonsumtionen med en accelererande ökning av SSRI-preparat vilka ordineras mot framför allt depressioner och ångesttillstånd. Enligt en pilotstudie från Statens folkhälsoinstitut angav männen att de upplevde 4,0 dagar i snitt med dålig psykisk hälsa under den senaste 30-dagarsperioden och kvinnorna 6,6 dagar i snitt med dålig psykisk hälsa. De som upplevde flest antal dagar med dålig psykisk hälsa var kvinnor i åldern 18-29 år. Omräknat i procent är andelen som upplevde nedsatt psykiskt välbefinnande 12 procent för män och 20 procent för kvinnor.

Den riktigt alarmerande ökningen av psykisk ohälsa återfinns bland barn och unga. Det är särskilt allvarligt eftersom det grundlägger det fortsatta hälsotillståndet resten av livet. Även användandet av SSRI-läkemedel har ökat bland barn och unga och köerna till BUP, barn- och ungdomspsykiatriska mottagningar, är långa.

I debatten om psykiatrin saknas den kanske viktigaste delen - prevention. Förebyggande insatser är enligt vår mening alltid att föredra både för individen och samhället. Området självmord och självmordsprevention har fått ett visst genomslag men preventionsarbete saknas ofta inom de övriga delarna i psykiatrin. Det råder även en viss oklarhet på myndighetsnivå om vem som har det övergripande ansvaret för det preventiva psykiatriska arbetet. Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör se över och förtydliga vem som har ansvaret för det förebyggande psykiatriska arbetet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Det finns behov av riktade folkhälsoinsatser mot enskilda grupper i samhället. I Folkhälsoinstitutets rapport "Födelselandets betydelse" visade ett flertal indikatorer på att flera invandrade grupper, och då speciellt kvinnorna, uppvisade sämre psykisk hälsa än svenskfödda. Finska invandrade hade enligt samma rapport signifikant sämre psykisk hälsa än svenskfödda.

Hösten 2004 träffade Statens folkhälsoinstitut Sverigefinska delegationen och bildade en referensgrupp inför arbetet med sverigefinnarnas psykiska hälsa. Vänsterpartiet kan konstatera att det finns stora behov för riktade folkhälsoinsatser och uppföljning av den psykiska hälsan hos många invandrade och i synnerhet bland finska invandrade. Statens folkhälsoinstitut bör därför ges i uppdrag att skaffa mer kunskap och analysera vilka strategier som behövs för att behandla och förebygga ohälsa inom alla dessa grupper. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

6 Ett meningsfullt liv

I en demokrati bör det optimala vara att varje människa ges möjlighet till ett meningsfullt liv. För människor med långvariga och kroniska sjukdomar är det ofta svårt att få tillgång till ett socialt liv. Orsaken till det är inte sällan det övriga samhällets oförmåga att utforma miljöer och byggnader på ett sådant sätt att funktionshindret inte blir ett handikapp. En människa med psykiskt funktionshinder har ofta ett dolt funktionshinder som kan bli lika handikappande som ett synligt om miljön saknar anpassning.

Det psykiska funktionshindret glöms därför ofta bort i samband med utformningen av olika samhällsfunktioner, möjligheter och utveckling av hjälpmedel osv. I SOU 2004:83 "Hjälpmedel" nämns hjälpmedel som kognitivt stöd vilka stödjer funktioner som minne, problemlösning, planering osv. Det är hjälpmedel som är verkningsfulla även för dem med psykiskt funktionshinder. Utredningen pekar också på att vissa diagnosgrupper har svårt att få hjälpmedel och föreslår därför att alla, oavsett hur behovet av personliga hjälpmedel aktualiserats, har rätt att få sitt behov bedömt. Vänsterpartiet menar att en sådan bestämmelse är av stor betydelse för dem med psykiska funktionshinder. Vänsterpartiet anser därför att regeringen i beredningen av SOU 2004:83 särskilt bör beakta behovet av hjälpmedel för psykiskt funktionshindrade. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Utvecklingen av vård och behandling av psykiskt sjuka och funktionshindrade är betydelsefullt, men också behovet av sysselsättning och anpassade boendeformer är grundläggande. Sysselsättning och bristen därpå var en av de punkter som Socialstyrelsen särskilt pekade ut i utvärderingen av psykiatrireformen. Det krävs enligt Vänsterpartiet en översyn som omfattar hela arbetsmarknads- och sysselsättningsområdet för psykiskt funktionshindrade - från möjligheten till sociala träffpunkter till regelrätt arbete. I det sammanhanget vill Vänsterpartiet erinra om socialutskottets tillkännagivande (2002/03:SoU1):

Utskottet anser att det mot bakgrund av bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453) finns skäl att kartlägga och analysera hur psykiskt funktionshindrades behov av någon form av sysselsättning i realiteten tillgodoses. Utskottet anser det också värdefullt att kartlägga och analysera huruvida psykiskt funktionshindrade får daglig verksamhet enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Regeringen bör, även i dessa både avseenden, återkomma till riksdagen med en redovisning av resultaten och med förslag till åtgärder.

Den ekonomiska satsningen till psykiatrin i budgetpropositionen för 2005 anger att den bl.a. ska användas till uppbyggnad av olika boendeformer. Vänsterpartiet ser mycket positivt på detta och anför att det särskilt bör beaktas att psykiskt funktionshindrade ska kunna erbjudas boende i sin geografiska hemvist, om den enskilda inte önskar något annat, så att antalet placeringar långt från det sociala nätverket undviks. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

7 Kvinnor och män i psykiatrin

Vi befinner oss med god marginal på andra sidan 2000-talet och trots det är mannen fortfarande normen i medicinen. Mycket har gjorts och många diskussioner har förts där jämställdheten har debatterats men föga har gjorts konkret. Socialstyrelsen publicerade 2004 en rapport om könsperspektiv på hälso- och sjukvården "Jämställd vård?". Där konstaterar man att fler kvinnor än män i samtliga åldersgrupper upplever oro och ångest. Självmord är däremot betydligt vanligare bland män än kvinnor. I det sammanhanget kan det vara viktigt att notera att fler kvinnor äter antidepressiva läkemedel än män. Kvinnor ordineras mer antipsykotiska läkemedel än män trots avsaknaden av dokumenterad psykosdiagnos. Enligt samma rapport från Socialstyrelsen saknas det klinisk forskning och kunskap om könsspecifika faktorer inom psykiatrin.

Det finns kvarlevor inom den psykiatriska och psykologiska kunskapssynen som innebär att avvikelser från heteronormativiteten är ett symtom på ohälsa eller en avvikelse från det normala. En debatt har pågått om Johan Cullbergs "Dynamisk psykiatri" som ingår i de flesta psykiatri- och psykologutbildningar och där homosexualitet utgör ett kapitel bland andra sjukdomsdiagnoser. Internationellt finns det exempelvis psykoanalytiska föreningar som inte tillåter homosexuella att bli analytiker. Det är en allvarlig situation utifrån den kunskap vi har om unga homo,- bi- och transsexuellas behov av psykologiskt stöd på grund av det omgivande samhällets fördomar och förtryck. Vänsterpartiet menar därför att det är angeläget att psykiatrin utformas så att kvinnor och män ges en vård på lika villkor och utifrån sina behov oavsett sexuell läggning eller kön. Regeringen bör därför snarast bereda Socialstyrelsens rapport om jämställd vård och återkomma till riksdagen med förslag om hur man ska få en jämställd psykiatri. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Regeringen bör också ge psykiatrisamordnaren i uppdrag att utifrån de uppgifter denna har också anlägga ett genusperspektiv i sitt uppdrag. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vänsterpartiet anser också att det behövs en analys av psykiatrin ur ett HBT-perspektiv som innefattar både konkreta insatser och värdegrund. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

8 Barn i psykiatrin

Psykisk ohälsa bland barn och unga har blivit ett allt större hälsoproblem. Barn upplever redan i mycket låga åldrar stress, oro och sömnproblem. Samtidigt växer köerna till barn- och ungdomspsykiatrin, vilket innebär att problemen och lidandet får gå onödigt långt innan hjälp erbjuds. Utvecklingen går också mot ett ökat medikaliserande med ökad förskrivning av antidepressiva läkemedel till barn och unga, trots att många antidepressiva läkemedel inte utprovats för behandling på barn och unga. I England har dessutom vissa antidepressiva läkemedel bedömts vara direkt olämpliga för barn på grund av förhöjd suicidrisk. I en konsumenthearing i riksdagen om antidepressiva läkemedel 2003 konstaterades det att den ökade förskrivningen av antidepressiva läkemedel bland såväl unga som gamla är oroväckande. Några av deltagarna pekade på att bristen på psykoterapeutisk behandling kunde vara en orsak. Skolverket, Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut har gemensamt skrivit en rapport om en samhällsekonomisk modell för prioriteringar som påverkar barns psykiska hälsa. De drar bl.a. slutsatsen att samhällets generella insatser för barn och unga, som t.ex. barnhälsovård, skolbarnomsorg och skola, står för huvuddelen av samhällets resurser för barn och unga. Därmed är de viktiga för barn och ungas psykiska hälsa och i och med det finns det en direkt koppling mellan nedskärningar inom denna sektor och t.ex. behov av barnpsykiatriska insatser. Rapporten från de tre myndigheterna visar också att det troligen finns ett samband mellan nedskärningarna inom förskoleverksamheten, skolbarnsomsorgen och skolan under 1990-talet och den samtidiga ökningen av antalet besök inom barnpsykiatrin. Det är därför viktigt att det görs prioriteringar och analyser ur ett barnperspektiv när verksamheter som berör barn omorganiseras eller på andra sätt förändras. Samhällsekonomiskt kan det innebära besparingar då nedskärningar som ger ökade kostnader inom en annan samhällssektor kan förhindras, men framför allt kan mänskligt lidande undvikas.

Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör ge Skolverket, Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut i uppdrag att ta fram en modell för hur statliga och kommunala verksamheter kan analysera förändringar och deras påverkan på barns och ungas hälsa i enlighet med vad som tidigare redovisats. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I samband med psykiatrireformens genomförande 1994-1995 sköts frågan om den barnpsykiatriska hälso- och sjukvården på framtiden. Det har nu gått 10 år och det är hög tid att frågan om barnpsykiatrin bereds. Då alltfler barn och unga upplever psykisk ohälsa är det högst angeläget att när psykiatrin ska utvecklas får barn- och ungdomspsykiatrin inte hamna på efterkälken. Socialstyrelsen bör därför få i uppdrag att se över barn- och ungdomspsykiatrin. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

9 Missbruk och psykiatri

Psykisk ohälsa i kombination med missbruk innebär för många att adekvat hjälp inte kan fås eftersom huvudmännen träter om vad som är huvuddiagnosen. Samtidigt är denna grupp med s.k. dubbel diagnos mycket utsatt då många samtidigt har fysisk ohälsa och saknar bostad. I denna grupp återfinns också de som på grund av sin ohälsa begår grova våldsbrott eller utsätts för våld. Kvinnor med dubbel diagnos är oftare utsatta för sexuella övergrepp och våld än andra. Behandling och omvårdnad av personer med psykisk ohälsa och missbruk ska kännetecknas av kontinuitet och insatser som ger behandling mot både missbruket och insatser för att återvinna psykisk hälsa. Vänsterpartiet anser att Socialstyelsen bör ges i uppdrag att kartlägga, analysera samt ge förslag till strategier för vård och behandling av personer med dubbel diagnos. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

10 Rätt till inflytande

Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) har utifrån bl.a. Socialstyrelsens utvärdering av psykiatrireformen visat på att psykiskt sjuka och funktionshindrade fortfarande har mycket begränsade möjligheter till inflytande. Det är en mycket allvarlig brist eftersom förutsättningarna för en effektiv behandling eller åtgärd bygger på den enskildas egen medverkan och kunskap om sina behov. Inte minst visar det på en bristande demokrati. Ett demokratiskt rättssamhälle ska omfatta alla medborgare - det måste vara en etisk plattform för psykiatrin. Att vara psykiskt funktionshindrade eller psykiskt sjuk är redan i sig, bl.a. utifrån samhällets attityder, ett underläge och utanförskap som hindrar återhämtning vid svåra psykiska problem.

Det finns många möjligheter att skapa inflytande för patienter inom psykiatrin. På generell nivåär brukarråd och brukarrevisioner goda exempel på regelbunden uppföljning av verksamheterna utifrån ett brukarperspektiv.

Viktiga samarbetspartners i skapandet av brukarinflytande på generell nivåär brukarorganisationerna. Enligt Socialstyrelsens rapport 2002 var detta arbete fortfarande i sin linda. Vänsterpartiet anser att en dialog med brukarorganisationerna är väsentlig för utformandet av generellt brukarinflytande. Det gäller inte minst utvecklingen på nationell nivå, varför Vänsterpartiet föreslår att regeringens psykiatrisamordnare kompletteras med ett rådgivande organ bestående av brukarorganisationer, Handikappombudsmannen eller motsvarande. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I vardagen är inflytandet för den enskilda individen viktigt. Det handlar om att skapa förtroende genom individuellt utformade insatser. Att det finns brister i detta syns bl.a. i en studie som Schizofreniförbundet genomfört bland sina medlemmar som visade att över hälften är missnöjda med sin medicinering på grund av svåra biverkningar. RSMH, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, har pekat på möjligheten att personer med svåra psykiska problem som ibland har behov av tvångsvård ska kunna utforma ett s.k. vårdtestamente eller vårdönskan. Där skulle det kunna dokumenteras vilka mediciner som fungerar väl, hur patienten vill bli bemött i en akut situation då han eller hon saknar förmåga att uttrycka sin vilja, vilka som ska kontaktas osv.

Ett flertal personer med erfarenhet av tvångsvård som patienter anger att om ett sådant dokument hade funnits hade de sluppit få mediciner som inte fungerade eller gav svåra biverkningar och inte minst sluppit traumatiska upplevelser på grund av felaktigt bemötande. Vänsterpartiet anser att Socialstyrelsen därför bör få i uppdrag att se över möjligheten att komplettera patientjournallagen, eller genom föreskrift, utveckla ett vårddokument som underlättar och förbättrar vården för svårt psykiskt sjuka patienter. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Den som har en psykisk sjukdom eller funktionshinder saknar i dag reella möjligheter till ett "fritt vårdval" motsvarande det för patienter inom den somatiska vården. Motiven för detta är inte enbart brist på resurser utan har också sin grund i svepande påståenden om bristande sjukdomsinsikt.

Det finns fortfarande en förlegad syn på att den psykiskt sjuka patienten inte själv kan bedöma sina behov och att en önskan om byte av vårdgivare skulle ha sin grund i sjukdomen och inte i brist på vårdkvalitet. Vänsterpartiet anser därför att regeringen i samband med införandet av en vårdgaranti säkerställer att denna även omfattar psykiskt sjuka. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Socialstyrelsen lämnade i juni 2004 en rapport om personligt ombud-verksamheten i fyra verksamheter lokaliserade till Stockholm, Göteborg och Malmö, "Mångfaldens mekanismer". I rapporten skriver Socialstyrelsen att trots den begränsade verksamheten så har den givit stor effekt för de klienter som berörs. En orsak till detta tros vara det respektfulla förhållandet mellan klient och ombud. Ombuden har både en stark professionell roll och ett starkt personligt engagemang. Ett hot finns mot verksamheten trots de goda effekterna och det är bristen på en lagstiftning som slår vakt om verksamheten. I vissa kommuner anses reformen vara underfinansierad och därmed anses den som en belastning. Socialstyrelsen tar i sin rapport upp vilka mänskliga och ekonomiska vinster verksamheten eventuellt har. Enligt vår mening är personligt ombud en verksamhet som just genom de positiva hälsoeffekterna på klienterna innebär minskat lidande och minskat behov av slutenvård vilket samhällsekonomiskt bör vara eftersträvansvärt. Vänsterpartiet anser, mot bakgrund av bl.a. Socialstyrelsens rapport och betydelsen av en långsiktighet kring svårt psykiskt funktionshindrade, att rätten till personligt ombud bör skrivas in i socialstjänstlagen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

11 Tvång kontra frivillig vård

Det finns situationer där den psykiska sjukdomen hindrar den enskilda från att kunna fatta beslut som främjar den egna hälsan. Insikt om sjukdomen kan brista och vanföreställningar kan innebära att vederbörande kan vara farlig för sig själv eller andra om inte behandling kan ges. Vår mening är att tvångsvård då kan vara oundviklig men först efter att alla andra alternativ är uttömda eftersom ett tvångsingripande på dessa grunder är ett stort ingrepp i den enskildes integritet. I dag är situationen den att alla legitimerade läkare har möjlighet att skriva vårdintyg. Regeringen har i en lagrådsremiss om läkare i allmän tjänst aviserat att detta kommer att utredas i syfte att ställa behörighetskrav utöver läkarlegitimationen. Vänsterpartiet välkomnar en sådan utredning och anser, utan att föregå utredningens slutsatser, att det bör ställas krav på såväl utbildning, erfarenhet som kontinuitet för att erhålla rätt att utfärda vårdintyg.

Den som vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård kan få en stödperson tilldelad sig. Denna stödperson är inte personal utan är en fristående vanlig medborgare som kan utgöra ett ideellt stöd under den tid som tvångsvården pågår. Detta är en verksamhet som fungerar på olika sätt i landet, framför allt när det gäller omfattning.

Det saknas också kunskap och erfarenhetsinsamling om hur dessa stödpersoners funktion fallit ut.

Vänsterpartiet anser att det vore värdefullt med en sådan kunskap för att verksamheten ska kunna utvecklas. Vi anser därför att regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp stödpersonsverksamheten för tvångsvårdade inom psykiatrin. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

12 Anhörigstöd

Ett flertal av dem med psykisk sjukdom eller funktionshinder är ensamstående i bemärkelsen att inte vara gift, sambo eller registrerad partner. Det betyder inte att psykiskt sjuka och funktionshindrade saknar närstående. Många med schizofreni och annan svår psykossjukdom har debuterat i sin sjukdom vid unga år, varför många föräldrar och syskon aktivt stöttat sina barn och syskon samt fortsatt med detta långt upp i åren. Situationen för närstående skiljer sig inte från andra närstående till svårt sjuka, t.ex. demenssjuka. Behovet av stöd, kunskap och i många fall av avlastning är stort. Vänsterpartiet menar att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att göra en översyn av vilket stöd som finns i dag för anhöriga och närstående till psykiskt sjuka och funktionshindrade samt vilket stöd som saknas och därför behöver utvecklas. Detta bör riksdagen som sin mening ge till känna.

Barn till psykiskt funktionshindrade är en sällan uppmärksammad grupp av närstående. Det kan vara både skrämmande och skapa skam hos ett barn vars förälder stundtals beter sig irrationellt på grund av sin sjukdom. Många barn försöker då förhindra att andra får veta hur föräldern är och hur det är i hemmet. Barnet får ta ett stort ansvar både för sig själv och sin förälder. Det kan vara lika traumatiskt för ett barn att få uppleva att föräldern bli så sjuk att denna inte finns i hemmet under långa perioder. Båda dessa situationer behöver uppmärksammas av de behandlare och personal som finns runt föräldern. Barnet ska ha rätt till eget stöd och rätt till kontakt med sin förälder om det är möjligt även vid längre sjukhus- eller behandlingsvistelse. Beslut som fattas där barn finns med ska utgå utifrån barnkonventionen.

Vänsterpartiet menar att många bra initiativ tagits men att det saknas ett helhetsgrepp både vad gäller omfattning och behov av stöd till barn med psykiskt sjuka föräldrar och utformning av insatser. Barnombudsmannen bör därför få i uppdrag att analysera situationen för barn till psykiskt sjuka föräldrar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Det finns situationer, inte minst när det gäller unga vuxna, där föräldrar och andra närstående lämnas utanför vården av den unge. Det är viktigt att den unge ges möjlighet till eget självbestämmande och stöd i sin frigörelse från sina föräldrar även om den unge är drabbad av en allvarlig psykisk sjukdom. Men samtidigt är det viktigt att tillerkänna det närmaste nätverkets betydelse i tillfrisknandet och vid inhämtandet av kunskaper om den unge, under förutsättningen att vederbörande själv accepterar detta eller saknar egen förmåga att uttrycka sig. Vänsterpartiet anser därför att det kan finnas skäl att se över former för närståenderåd i utvecklingen av former för inflytande. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

13 Forskning och metodutveckling

Ett av de områden som bl.a. regeringens psykiatrisamordnare pekat på som underutvecklade inom psykiatrin är forskning och metodutveckling. Det finns en ideologisk strid som på sina håll inneburit att behandling inte prövats på grundligt och vetenskapligt underbyggt sätt. Samtidigt är det viktigt att poängtera att psykiatrin till sin karaktär spänner över flera vetenskapsområden och där forskningsmetoderna skiljer sig åt utan att den vetenskapliga kvaliteten äventyras. I hela samhället finns en tendens att hylla den kvantitativa forskningen, vilket inte gagnar den psykiatriska patienten. Det kan sägas avspeglas parallellt i diskussionen om huruvida psykoterapi i relation till läkemedelsbehandling är att föredra. Statens beredning för medicinsk utvärderings rapport om behandling av depressioner är därför särskilt välkommen. Där påvisas betydelsen av att se människan som en helhet och att den psykoterapeutiska behandlingen var lika verksam som den medicinska och att den förstnämnda i vissa fall var att föredra. Detta nyanserade och balanserade förhållningssätt till psykiatrisk behandling bör efterföljas inom fler områden inom psykiatrin. Regeringen bör därför ge SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, i uppdrag att prioritera utvärderingsarbetet av vård och behandling inom det psykiatriska fältet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I hälso- och sjukvården finns flera kompetensområden som har betydelse för patientens återvinnande av hälsa.

Av tradition fokuseras det mest på den medicinska disciplinen och läkarkåren. Det förhållandet avspeglar såväl klass- som könsperspektiv då läkare långt fram i våra dagar företrädesvis varit män och haft en social och ekonomisk makt i samhället. Omvårdnaden som praktik och akademiskt ämne har åsidosatts då det främst utövas av kvinnor i lägre befattningar. Ur patientens perspektiv saknar omvårdnaden och "medicinen" någon inbördes konflikt och är för patienten lika väsentliga.

Det finns skäl att påminna sig om omvårdnadens ursprung där Florence Nightingale och flera andra kvinnor före och efter henne visat på betydelsen av omvårdnaden för att den medicinska behandlingen ska få effekt. I den psykiatriska hälso- och sjukvården finns det all anledning att uppmärksamma behovet av en utvecklingen av den psykiatriska omvårdnaden. Vi vet genom ett flertal studier att många människor med psykisk ohälsa drabbas av fysiska sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes. Dessa följs sällan upp och förvärras ofta då den enskilda på grund av sin sjukdom ibland saknar förmåga att upprätthålla goda kostvanor och regelbundet kontrollera sin fysiska hälsa.

Vänsterpartiet anser därför att det finns goda skäl för regeringens psykiatrisamordnare att också fokusera på behovet av att utveckla den psykiatriska omvårdnaden. Det handlar då om både den kommunernas och landstingens psykiatriska omvårdnadsinsatser. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

14 Rätten till psykoterapi

Kampen mellan olika ideologiska inriktningar inom psykiatrin har som vi tidigare beskrivit inneburit en klyvning i synsättet på behandling som är djupt olyckligt för den enskilda patienten. Vi kan konstatera att det medicinska och farmakologiska synsättet dominerar framför ett psykologiskt betraktelsesätt. Vänsterpartiet har inte för avsikt att ta ställning för den ena eller andra behandlingsmetoden, men vill samtidigt understryka behovet av en helhetssyn på patienten. I dag har psykoterapeutisk behandling blivit en klassfråga. Det finns få möjligheter att få långtidsterapi inom den offentliga sektorn eller av en läkare med psykoterapeutisk kompetens som är ansluten till försäkringskassan. Vänsterpartiet anser det är en rad åtgärder som måste vidtas för att människor med psykisk ohälsa ska kunna få tillgång till behandling utifrån behov oavsett plånbokens storlek, diagnos, geografisk ort, etnicitet eller kön. I första hand måste den offentliga vården utvecklas så att fler psykoterapeuter finns tillgängliga för såväl kort- som långtidsterapi. Den situation som i dag råder med att endast läkare och sjukgymnaster med psykoterapeutisk kompetens kan erbjuda terapi som ingår i högkostnadsskyddet är märklig. Det sätter en gräns för psykologer, arbetsterapeuter m.fl., som har en motsvarande terapeutisk kompetens, att inte ingå i försäkringssystemet på grund av skillnader i grundutbildningen och inte i det som ska utföras. Det begränsar också möjligheten för patienten att få tillgång till psykoterapi. Vänsterpartiet anser att regeringen bör utreda möjligheten till en utvidgning så att även psykoterapeuter med annan grundutbildning än sjukgymnast- respektive läkarutbildning kan ingå i försäkringssystemet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

15 PAL - patientansvarig läkare

I dag råder det brist på psykiatriker vilket lett till en ökad omfattning av tillfälliga vikarier, stafettläkare eller läkare som ännu inte har specialistkompetens. Det betyder att den som ska ansvaret för patientens behandling, en s.k. PAL, är den person som känner patienten minst och/eller har minst kompetens inom området psykiatri. Teamet som finns runt patienten består inte sällan av personer som finns med under en längre tid och som har en tät kontakt. Psykologer, kuratorer, sjuksköterskor och mentalskötare har inte sällan ett stort ansvar för den dagliga kontakten och omsorgen om patienten. Vänsterpartiet anser att det bör ske en översyn av PAL-funktionen då den bygger på ett föråldrat och ensidigt tänkande där läkare är i centrum.

Det finns all anledning att överväga om inte andra befattningshavare kan erhålla samma ansvar och befogenheter. Såär t.ex. fallet i Norge där psykologer kan inneha en PAL-funktion. Regeringen bör därför ge Socialstyrelsen i uppdrag att utreda PAL-funktionen utifrån vad som här anges. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

16 Behov av rättspsykiatriker

Den rättspsykiatriska vården har varnat för att man inom några år kommer hamna i en mycket besvärlig situation. Det saknas utbildade rättspsykiatriker i sådan omfattning, att det kan bli svårigheter att utbilda nya eftersom de som ska utbildas kommer att sakna handledare. De rättspsykiatriker som i dag är verksamma har en hög medelålder, varför åtgärder måste vidtas tämligen omgående.

En utredning om rättspsykiatrisk vård som avslutats för ett par år sedan har förslag som ytterligare ökar behovet av rättspsykiatriker. Där finns förslag som är bra och viktiga, men som också kräver resurser. För att utredningens förslag ska kunna genomföras krävs att utbildningen av rättspsykiatriker startar snabbt.

Vänsterpartiet anser att, mot bakgrund av att fler dömda personer har psykisk sjukdom, att medelåldern är hög bland rättspsykiatrikerna samt att nya uppgifter kommer att åläggas dem, förberedelser bör vidtas omgående så att fler studerande stimuleras till att välja rättspsykiatri som specialitet. Vad som ovan anförts om utbildning av rättspsykiatriker bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

17 Nationell handlingsplan

Vänsterpartiet anser sammantaget att det behövs en nationell handlingsplan för psykiatrin, såväl inom landstingen som i kommunerna, där även barn- och ungdomspsykiatrin inkluderas. Det finns annars en risk att regeringens uppdrag till psykiatrisamordnaren blir alltför begränsat och endast täcker en bråkdel av den psykiatriska hälso- och sjukvården och den kommunala psykiatrin. Den nationella handlingsplanen ska dessutom självfallet utformas utifrån ett genusperspektiv. Vänsterpartiet menar därför att regeringen snarast bör påbörja en beredning av en nationell handlingsplan för psykiatrin utifrån vad som anförts i motionen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 29 september 2004
Lars Ohly (v)
Lars Bäckström (v)	Rossana Dinamarca (v)
Mats Einarsson (v)	Marie Engström (v)
Owe Hellberg (v)	Berit Jóhannesson (v)
Sten Lundström (v)	Alice Åström (v)
Elina Linna (v)