Public service-företagens nyhetsuppdrag

Motion 2004/05:Kr401 av Kenth Högström (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om utvärdering av SVT:s nyhetsverksamhet fem år efter det att SVT slagit samman sina två nyhetsredaktioner.

Motivering

Redan när 1966 års riksdag fattade beslut om ge Sveriges Television rätten att starta en andra TV-kanal med nationell räckvidd, betonades vikten av att skapa en stimulerande tävlan mellan de två kanalerna i syfte att främja mångfalden. Särskilt viktigt ansågs det vara att nyheter, analyser och kommentarer var redaktionellt åtskilda och utgick från olika perspektiv.

Lagstiftaren höll fast vid denna bestämda linje vid varje förnyelse av sändningsvillkoren. 1978 för perioden 1979-1986, 1986 för perioden 1986-1992 och 1993 för perioden 1993-1996. Det senare är notabelt eftersom TV 4 hade startat med public service-liknande sändningar och egen nyhetsrapportering, om än på kommersiell grund. Men lagstiftaren ansåg inte vid den tidpunkten att deras sändningar var tillräckligt nationellt spridda för att släppa på kravet om två av varandra oberoende nyhetsredaktioner inom SVT.

Inte heller då 1993-1996 års avtalsperiod skulle ersättas gick lagstiftaren med på en sammanslagning. Tvärtom menade regering och riksdag att det är viktigt "att nyhetsförmedling och samhällsbevakning skall utgå från olika perspektiv, så att händelserna inte ensidigt värderas från Stockholms utgångspunkter" och "att SVT under avtalsperioden skall vidta sådana åtgärder att en utlokalisering av både redaktionella resurser och beslutskompetens från Stockholm stärker distrikten".

Men SVT-ledningen ville något annat. Särskilt märkbart kom detta till uttryck efter det allomfattande sparbeting som drabbade all offentlig verksamhet i samband med den stora budgetsaneringen under 1990 talets senare hälft. STV-ledningen fann goda argument till en sammanslagning av de redaktionella resurserna efter en intern utredning 1999, vilket så småningom även övertygade lagstiftaren, som motiverade sitt visserligen tveksamma men ändå klartecken med att "medielandskapet var så förändrat" och "så många nya nyhetsrapportörer fanns att tillgå" att kravet på separata nyhetsredaktioner kunde inskränkas till att "de redaktionella bedömningarna inte fick centraliseras".

Göteborgs universitet, som av många anses som det ledande vad gäller medieforskning, varnade dock i sitt remissvar att deras och internationell forskning pekade på att skilda nyhetsredaktioner bidrar till mångfalden och krävde därför att en utvärdering måste göras på sikt. Den tiden är alldeles uppenbart nu kommen. Det behövs en genomgripande utvärdering som bör genomföras av flera instanser, ett par universitet och någon myndighet exempelvis. Ett särskilt skäl därtill är, att om den nya must carry-lagstiftningen, som skall paras ihop med digitaliseringen av marksänd TV, inte medger att några andra än rena public service-företag får rätt att nå alla hushåll utan kostnad är risken uppenbar att nyhetsförmedling, nyhetsrapportering och nyhetsanalyser från en och samma nyhetsredaktion om än i två eller tre kanaler bidrar till ensidighet och motverkar en reell mångfald. Det finns således mycket starka skäl till en skyndsam utvärdering.

Stockholm den 29 september 2004

Kenth Högström (s)