Radio och TV 1988/89

Motion 1988/89:K409 av B engt Westerberg m. fl. (fp) Mot

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :K409

av B engt Westerberg m. fl. (fp) Mot

Radio och TV 1988/89

K409-411

Inledning

Enligt folkpartiets mening skall radio och TV i första hand ses som medel att
fördjupa och förstärka yttrande- och informationsfriheten. Principen måste
vara att mångfald skall eftersträvas. Det råder därvidlag ingen skillnad
mellan olika typer av massmedier.

Mot denna bakgrund är det angeläget att tillåta och skapa förutsättningar
för mer av mångfald i etern. Sveriges Radios sändningsmonopol bör upphöra
formellt och reellt. Det är vår övertygelse att friare etableringsregler för
radio- och TV-företag skulle vitalisera samhällsdebatten och förbättra
programkvaliteten.

De förslag vi för fram i denna motion utgår från denna grundsyn. Det är
idag inte möjligt att exakt förutse vilka tekniska möjligheter som står till buds
i framtiden. De tekniska och ekonomiska hinder som idag föreligger för att
etablera och driva radio-TV-företag kan förändras. Attityden från statsmaktens
sida bör därför vara att det är avsteg från fri etableringsrätt som skall
kunna motiveras.

Enligt vår mening är det angeläget att statsmakten även i framtiden tar
ansvar för att bereda Sveriges Radio, som ett företag i allmänhetens tjänst,
goda arbetsvillkor. Det är viktigt för bredden och kvaliteten i utbudet inom
radio-TV-sektorn. Vårt krav att fristående företag skall ges rätt att bedriva
nationella och lokala sändningar befriar inte Sveriges Radio från dess
nuvarande ansvar.

Från etermonopol till yttrandefrihet i etern

Ännu för tio år sedan kom praktiskt taget alla ljudradio- och TV-program
som man lyssnade till och tittade på i vårt land från ett och samma företag Sveriges
Radio. Så är det inte längre. Tre exempel får belysa det.

- Närradion har med sina 133 stationer blivit ett självklart inslag i
medieutbudet i alla landsändar och har nästan tre gånger så lång
sändningstid som riksradion och alla lokalradiostationer tillsammans.

- Omkring 800 000 svenskar kan via satellit och kabel se TV-program som
sänds från länder utanför Norden. Dubbelt så många kan se program från
våra nordiska grannländer.

- Video finns i drygt 40 % av de svenska hemmen. En vanlig dag tittar
600 000 personer på video. Knappt hälften ser film på hyrda kassetter.

1 Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr K409-411

Tittandet är störst på kvällar och helger, dvs. då TV sänder sorn mest. Det Mot. 1988/89
är alltså inte bara biograferna utan också televisionen som fått konkur- K409
rens genom videon.

Det nya programutbudet har satt tydliga spår i publikens tittarvanor.

Mätningar visar att man ägnar mer tid åt TV i hem som har kabel-TV än vad
folk gör i allmänhet. Det gäller alla åldrar utom de äldsta.

Allra tydligast är dock skillnaden bland ungdomarna, som i kabelområdena
tittar 3050 % mer än sina jämnåriga i hela riket. Just i dessa åldrar gör
svensk TV stora publikförluster. 19-24-åringama i kabelområdena ägnar
hälften av sin tittartid åt satellitkanaler.

Svensk radio och television utsätts alltså för en internationell konkurrens
som saknar motstycke i etermediernas tidigare historia i vårt land. Den
kommer inte att minska utan tvärtom att skärpas allt efter som tiden går.

Det är ett uttryck bland många för att vi lever i världssamhället. Just därför
är det angeläget att möta den nya situationen positivt och offensivt genom att
stärka svensk radio och television. Dessa medier har stor betydelse för att
bevara och utveckla vårt språk och vår kulturella identitet.

En politik för etermedierna som syftar framåt måste inriktas på tre mål,
som tillsammans bör vara riktningsgivande i ett demokratiskt kultursamhälle,
nämligen yttrande- och informationsfrihet, mångfald och kvalitet. Det
råder ingen självklar harmoni dem emellan, snarare en spänning som kan bli
fruktbar. Det finns också ett samband; mångfald är en förutsättning för
yttrandefrihet och kan bidra till kvalitet.

I det svenska mediesamhället har Sveriges Radio (SR) i drygt 60 år spelat
en betydelsefull roll. Det är viktigt att SR förblir ett public service-företag,
dvs. står i allmänhetens tjänst. Också i fortsättningen skall SR förmedla god
underhållning och kulturella upplevelser, information och utbildning till
svenska folket. Ambitionerna skall sättas högt. Verksamheten skall liksom
hittills finansieras med mottagaravgifter. Vi återkommer i övrigt med förslag
om SR i anslutning till den särskilda radioproposition som regeringen
aviserat senare i vinter.

Förutsättningarna och formerna för SR:s verksamhet kommer i viktiga
avseenden att påverkas av utvecklingen mot ett mediesamhälle som allt mer
präglas av mångfald och påverkas av krafter både inom och utanför våra
gränser. Vi skisserar i denna motion förslag till åtgärder som under de
närmaste åren bör genomföras när det gäller televisionen och ljudradion.

Televisionen

Yttrandefrihet är en av de grundläggande förutsättningar som ett demokratiskt
samhälle bygger på. Därför finns i alla demokratier lagar som skyddar
tryckfriheten. Det är självklart att yttrandefriheten skall främjas också via
radio- och TV-medierna. Att förhindra etablering av fristående radio- och
TV-stationer är inte att värna och vidga yttrandefriheten. Av flera skäl kan
dock inte identiskt lika regler gälla för friheten att etablera radio- och
TV-företag som när det gäller tryckta skrifter.

Antalet radio- och TV-stationer begränsas nämligen av de frekvenser för
etersändningar som varje land tilldelats genom internationella överenskom

melser. Dessa frekvenser skall räcka också till andra ändamål än rundradio,
framför allt telekommunikationer. Att frekvenserna är en knapp resurs
framgår tydligast på televisionens område.

Sverige har i dag två TV-kanaler som kan ses över hela landet. Det betyder
att vi för närvarande utnyttjar mindre än hälften av de frekvenser för
terrestra (dvs. markbaserade) TV-sändningar som Sverige tilldelats. De
frekvenser som vi nu inte använder kan disponeras på olika sätt.

Om de nyttjas för rikstäckande sändningar, räcker de till två landsomfattande
TV-nät och dessutom för ett antal lokala stationer.

De frekvenser som behövs för de nämnda två rikstäckande TV-näten kan om
man så önskar - helt eller delvis användas för lokala stationer. Eftersom
dessa sändare kan vara mycket svagare än de regionala sändare som behövs i
ett riksnät, finns det i så fall plats för ett stort antal lokala stationer. Samma
frekvens kan användas i t.ex. Västerås och Norrköping, eftersom de inte stör
varandra.

Från olika håll har det på senare år höjts röster dels för att en tredje
rikstäckande TV-kanal skall etableras, dels för att det skall bli tillåtet att
upprätta lokala TV-stationer. Regeringen har hittills slagit dövörat till för
kraven på en tredje rikskanal. Ansökningar från 15 orter om att få starta
etersänd lokal-TV samlar damm på kulturministerns bord.

Vi anser att det finns fog för båda dessa önskemål. En rikstäckande
TV-kanal utanför SR - TV Fri - skulle stimulera den svenska TVproduktionen
och skapa nya arbetstillfällen. Det sistnämnda är särskilt
betydelsefullt på det konstnärliga området, där bristen på arbetstillfällen
sedan flera år är mycket stor. TV Fri skulle också erbjuda SR konkurrens vilket
skulie komma tittarna till godo.

Lokala TV-stationer som sänder över etern skulle också kunna bidra till att
stimulera det lokala kuturlivet och främja debatten om frågor i närsamhället.
På många håll hade man hoppats att lokala kabelsändningar skulle fylla dessa
syften. Den ojämna utbyggnaden av näten och den mycket begränsade lokala
programverksamheten i kabel-TV har gjort att dessa förhoppningar hittills i
stort sett kommit på skam.

Av vad vi ovan sagt framgår att det finns tekniska möjligheter att
tillmötesgå kraven på att ge sändningstillstånd åt såväl en tredje rikskanal
som etersänd lokal-TV.

Den viktigaste orsaken till att regeringen inte vidtagit några åtgärder för
att gå dem till mötes tycks ligga på det ideologiska planet. En rikstäckande
kanal Fri förutsätter reklamfinansiering. Det är knappast heller möjligt att
driva lokala stationer utan att åtminstone delvis bekosta verksamheten med
reklam. Gentemot reklam i radio och TV finns inom socialdemokratin sedan
länge en ideologisk blockering som nu - så vitt kan man förstå - håller på att
luckras upp.

Motståndet mot reklamfinansiering bör inte längre få hindra att TVmediet
öppnas för fler aktörer än Sveriges Radio.

Vi föreslår därför att regeringen av riksdagen ges i uppdrag att skyndsamt
vidta åtgärder för att ge sändningsrätt åt vad vi här kallat TV Fri, dvs. en
rikstäckande kanal, fristående från SR. En utredning som i somras publicerades
av Näringslivets medieinstitut visar att en sådan kanal på tre år kan

Mot.

K409

1* Riksdagen 1988/89.3 sami. Nr K409-411

byggas ut till att täcka 95 % av landets befolkning. Mot. 1988/89

TV Fri bör efter eget val få finansiera verksamheten med reklam och/eller K409
betal-TV. För reklaminslagen skall marknadsföringslagen gälla - liksom för
all annan reklam av näringsidkare. Det betyder att reklamen skall utformas
med känsla för socialt ansvar och enligt god affärssed.

Dessutom behövs särskilda regler för TV-reklamen. Annonser för tobak,
alkohol och receptbelagda läkemedel bör inte få förekomma. Reklam som
riktar sig till barn måste utformas med särskild varsamhet. Försäljningen av
annonsutrymme måste organiseras på ett sådant sätt att reklamköparna inte
kan påverka programmen.

Det är angeläget att TV Fri i sin programverksamhet i enlighet med
radiolagen iakttar saklighet och opartiskhet samt slår vakt om en vidsträckt
yttrande- och informationsfrihet. Det gäller särskilt i nyhetssändningarna,
samhälls- och kulturbevakningen samt debatter. Program som uttrycker
förakt för människor på grund av etnisk härkomst, språk, religion, kön eller
yrke bör inte få förekomma.

Vi föreslår vidare att regeringen utan dröjsmål börjar bevilja ansökningar
om att få upprätta lokala TV-stationer som sänder över etern. I första hand
bör härvid de frekvenser utnyttjas som inte behövs för ett eventuellt framtida
fjärde riksnät.

Bakom de ansökningar om att få upprätta lokala TV-stationer som nu finns
står intressenter av skilda slag, t.ex. lokala kabelsändarföretag, närradioföreningar,
tidningsföretag och kommunala organ. Även ett par rent
kommersiella medieföretag har anmält intresse.

Eftersom det åtminstone till att börja med endast i undantagsfall kommer
att finnas underlag för mer än en lokal TV-station på en och samma ort, anser
vi att de lokala TV-stationerna bör vara förankrade i ägarintressen med bred
spridning. I den totala programverksamheten skall de tillämpa största
möjliga yttrandefrihet. Föreningar av olika slag skall ha rätt att sända starkt
profilerade program. Varken kommersiella eller offentliga intressen skall
kunna hindra lokala opinioner att komma till tals. I den mån det är tekniskt
möjligt bör lokala TV-stationer på olika orter få samsända. De lokala
stationerna bör ha rätt att helt eller delvis finansiera sin verksamhet med
reklam.

Samma finansieringsmöjligheter bör självfallet stå öppna för kabel-TV
som för eterburna TV-stationer.

Slutligen föreslår vi att regeringen får i uppdrag att för nästa riksmöte
redovisa alternativa möjligheter att använda de frekvenser som behövs för
det fjärde riksnätet. Avsikten skall vara att ge riksdagen underlag för beslut
om dessa frekvenser skall öppnas för ytterligare ett riksnät, göras tillgängliga
för lokala stationer eller utnyttjas på annat sätt.

Ljudradion

För ljudradion har sedan 1979 successivt nya frekvensområden tagits i bruk.

De första 16 närradiostationerna har följts av 117 till. Ett nytt riksomfattande
ljudradionät, P 4, tas successivt i bruk av lokalradion - som ju i Sverige
egentligen är en regionalradio.

Också i andra länder öppnas nya frekvenser för rundradion. Samtidigt Mot. 1988/89

vidgas kretsen av programföretag. Som ett just nu aktuellt exempel kan K409

nämnas att den brittiska regeringen avser att fördela koncessioner för tre
reklamfinansierade ljudradiokanaler med rikstäckning. Dessutom kommer
sedan flera år aviserade tillstånd för community radio att ges inom kort.

På många håll i världen finns det lokala radiostationer, vars program riktar
sig till speciella lyssnargrupper, t.ex. etniska minoriteter eller personer som
gillar en viss sorts musik. I våra nordiska grannländer finns närradio som inte
har den knytning till det lokala föreningslivet som den svenska närradion
har.

Också på ljudradions område finns det anledning att även i Sverige vidga
friheten i etern. Av tekniska skäl måste det under de närmaste åren ske
genom att tillstånd ges för lokala sändare. Enligt uppgifter från televerket
kommer dock under 1990-talet frekvenser som för närvarande nyttjas för
militära ändamål att kunna användas för ett femte riksnät. Så snart det sker
bör det ställas till förfogande för ett från SR fristående ljudradioföretag för
sändningar, finansierade med reklam.

En dynamisk utveckling av ljudradion på lokalplanet behöver dock inte
anstå till dess.

De enda rent lokala radiostationerna i dag är de som sänder närradio. Som
nyss sagts är den dock en utpräglad föreningsradio. Lyssnarfrekvensen är låg.

Enligt mediebarometern från Sveriges Radios avdelning för publik- och
programforskning (SR/PUB) var andelen närradiolyssnare 1986/87 fyra
procent. Siffrorna var högst bland ungdomar och pensionärer.

Erfarenheter från andra länder visar att de mycket lokala stationernas
styrka är deras förmåga att skapa vi-känsla. Från Danmark rapporteras att de
lokala radiostationerna har blivit formidabla konkurrenter till Danmarks
Radio om lyssnarna. De mest framgångsrika av dessa lokalstationer sköts av
paraplyorganisationer, där alla lokala intressen samlar sina resurser.

Förmågan att skapa vi-känsla i ett geografiskt avgränsat område kan vara
en förklaring till att Radio Gotland har den högsta lyssnarfrekvensen av alla
svenska lokalradiostationer - 66 %.

Vi-känslan kan också avse en bestämd intressegrupp. Det är detta slag av
samhörighet som närradion utnyttjar. Undersökningar i Stockholm visar att
de flesta program främst når personer med anknytning till den sändande
organisationen. Den enda typ av program som når en större krets är
musiken.

Vi kan också i vårt land vänta oss ett ökat tryck att få etablera
ljudradiostationer som bevakar förhållanden i närsamhället på ett mera
samlat sätt än närradion i sin nuvarande utformning kan göra. Sådana
önskemål bör tillmötesgås inom ramen för de frekvenser för ljudradio som
står till buds. Det kan ske på olika sätt.

1. Ett sätt är att ge tillstånd att etablera lokala ljudradiostationer i den
utsträckning som tillgången på frekvenser i dag tillåter. Verksamheten bör få
finansieras med reklam.

Regeringen bör få i uppdrag att för nästa riksmöte redovisa i vilken
omfattning sådana stationer kan etableras.

2. En annan möjlighet är att ta bort de föreskrifter som nu begränsar

närradions möjligheter att utvecklas till en verklig lokalradio för närsam- Mot. 1988/89
hållet. K409

Att en sådan utveckling är möjlig illustreras av Radio Nova i Vagnhärad,
som förutom de olika föreningarnas egna program sänder bl.a. nyheter,
trafikinformation och musik under den lokala närradioföreningens sändningsrätt.
Det har dock ifrågasatts om detta stämmer med den regel som
säger att närradioföreningen - som ju är de sändande föreningarnas
gemensamma organ på varje plats - inte får svara för mer än hälften av
sändningstiden.

Den bestämmelsen bör slopas, så att det står helt klart att det är möjligt för
de närradioföreningar som så önskar att kombinera de lokala sammanslutningarnas
egna, mera profilerade program med allmänna program. Självfallet
måste det i varje enskilt fall vara närradioföreningen på platsen som
beslutar om verksamheten skall utvecklas i den riktningen. Staten bör inte
lägga hinder i vägen.

Också i övrigt bör antalet regler för närradion minskas och de bestämmelser
som blir kvar bör förenklas. När närradion först etablerades var det som
en omdebatterad försöksverksamhet, som innebar att intressen utanför
Sveriges Radio för första gången fick möjlighet att sända radio på egna
villkor. Åtskilligt av den reglering som då ansågs erforderlig kan i dag
undvaras.

Så fyller t.ex. bestämmelsen att närradiosändarnas räckvidd skall begränsas
till fem kilometer inte längre någon funktion. Numera beviljas i allmänhet
undantag från den regeln.

Vidare bör förfarandet förenklas när sändande organisationer vill ändra
eller byta sändningstid. Sådana frågor bör i stort sett kunna handläggas av de
organisationer det gäller eller av närradioföreningarna - men utan inblandning
av närradionämnden.

I uppdraget till den särskilde utredaren bör tydligare markeras att all
byråkratisk reglering som inte är oundgängligen nödvändig skall avskaffas.

Att så sker är angeläget inte minst med tanke på att de sändande
organisationerna fullt ut finansierar närradionämnden med avgifter. Förenklad
och därmed förbilligad administration kommer alltså direkt föreningarna
till godo.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fristående lokalradiostationer och ljudradioföretag,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om närradion,1]

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en rikstäckande TV-kanal, fristående från
Sveriges Radio,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokala eterburna TV-sändningar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i Mot. 1988/89

motionen anförts om utnyttjande av de frekvenser som behövs för ett K409

fjärde rikstäckande TV-nät.

Stockholm den 19 januari 1989
Bengt Westerberg (fp)
Ingemar Eliasson (fp)

Karin Ahrland (fp)
Charlotte Branting (fp)
Sigge Godin (fp)

Elver Jonsson (fp)

Anne Wibble (fp)

Kerstin Ekman (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Birgit Friggebo (fp)

Ingela Mårtensson (fp)

Jan-Erik Wikström (fp)

1 1988/89:Kr235.

7