Ramlagstiftning och rättssäkerhet

Motion 2001/02:K246 av Kenneth Kvist m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att analysera ramlagstiftningens konsekvenser för rättssäkerheten enligt vad i motionen anförs.

Motivering

I en rättsstat krävs att medborgarna har tillgång till all lagstiftning som gäller i landet och att det går att förstå vad lagen innebär så att individen kan handla rationellt utifrån lagstiftningens krav. Vänsterpartiets uppfattning är att rättssäkerheten kan hotas när lagstiftningen sker snabbt och då lagen ändras ofta. Det blir också svårare att överblicka innebörden i lagen om reglerna finns på flera olika ställen.

En lag kommer till heter en broschyr som regeringskansliet har gett ut och i den beskrivs lagstiftningsprocessen i Sverige på ett lättfattligt sätt. Riksdagen är den högsta lagstiftande makten i Sverige och regeringen styr landet under ansvar inför riksdagen. Riksdagen måste besluta om alla nya eller ändrade lagar. Verkligheten är emellertid lite mer komplex. De lagar som riksdagen fattar beslut om är i allt större utsträckning s.k. ramlagar, dvs. de beskriver översiktligt lagens innebörd och överlämnar de mer detaljerade föreskrifterna åt regeringen. Ramlagen är med andra ord en fullmaktslag som ger regeringen i uppdrag att utfärda närmare föreskrifter åt regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

I varje enskilt fall har naturligtvis regeringen argument för varför just den lagen ska vara en ramlag, men om ett lands lagar i stor utsträckning består av ramlagar blir det svårt för den enskilde att inse lagarnas betydelse för hans/hennes liv. Är ramlagen nödvändig eller är den ett sätt att flytta lagstiftningsmakten från riksdagen till regeringen? Hur påverkas den enskildes rättssäkerhet? Detta är frågor som behöver belysas. Därför vill Vänsterpartiet att riksdagen ger regeringen i uppdrag att tillsätta en utredning som analyserar ramlagstiftningens konsekvenser för rättssäkerheten.

Ett av argumenten för att i allt större utsträckning stifta ramlagar är att vi lever i ett allt mer internationaliserat samhälle och att detta ibland kräver snabba omställningar. Den traditionella lagstiftningsprocessen, där riksdagen fastställer den lag som gäller gentemot medborgaren, anses ta för lång tid. Det behövs en hög effektivitet i lagstiftningen för att förhindra negativa effekter. En utredning bör granska de förordningar som utfärdats och analysera om förordningarna har genomgått förändringar p.g.a. förhållanden i andra länder. Har t.ex. EU-lagstiftning föranlett förändringar? Är det påstådda skyddsbehovet ett relevant argument?

Mot effektiviteten står kraven på demokrati, överblickbarhet och rättssäkerhet. Det kan vara lättare att få enighet om en lag om den är allmän till sin karaktär, men det kan samtidigt vara så att de som fattar beslut och till synes är eniga har helt olika föreställningar om vad lagen ska innebära i praktiken. Lagens faktiska innebörd kan variera beroende på vilken politisk sammansättning en regering har. Den allmänna uttolkningen av lagen kan också bli en annan än den som en majoritet i riksdagen avsåg. En utredning bör granska förordningar som utfärdats av regeringen eller de myndigheter regeringen bestämt och analysera om det materiella innehållet stämmer överens med lagstiftarens, dvs. riksdagens, intentioner.

Under senare år har en rad ramlagar stiftats som rör den personliga integriteten. Lagrådet har t.ex. i sitt yttrande över förslaget till lag om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ifrågasatt om inte lagen fått alltför mycket karaktär av ramlag. Enligt regeringsformen ska lagar som rör bl.a. enskilds integritet granskas av lagrådet innan riksdagen fattar beslut. Några regler om lagrådsgranskning finns inte när det gäller förordningar som regeringen utfärdar utifrån bestämmelser i en ramlag. En utredning bör granska de förordningar som utfärdats utifrån bestämmelser i olika ramlagar och analysera innehållet utifrån deras förhållande till bestämmelser i grundlag.

Stockholm den 24 september 2001
Kenneth Kvist (v)
Mats Einarsson (v)	Charlotta L Bjälkebring (v)
Tanja Linderborg (v)	Peter Pedersen (v)
Tasso Stafilidis (v)