Räntelån

Motion 1990/91:Bo215 av Sören Lekberg och Nils T Svensson (s)

Enligt riksdagens beslut införs för nyproduktionen ett
nytt bostadsfinansieringssystem fr.o.m. 1992. Den av
regeringen angivna nettoräntesatsen på 3,75 % för 1992
väntas enligt propositionen medföra boendekostnader som
första året i stort sett motsvarar de som gäller enligt 1991 års
räntebidragssystem. Nettoräntesatsen första året kommer
enligt regeringens uttalande att stegvis ökas till 4,0 % år
1995.

Boendekostnaderna i nyproduktionen 1991 och 1992
kommer enligt alla kända beräkningar bli jämförelsevis
mycket höga. Samstämmiga uppgifter från
organisationerna på bostadsmarknaden tyder på att den
genomsnittliga hyresnivån första året för en
trerumslägenhet på 75 kvm blir mer än 5 000 kr. per månad.
Den successiva höjningen av nettoräntesatsen påföljande år
kommer ytterligare att driva upp boendekostnaderna.
Detta är i sig en oroande utveckling från bostadssociala
utgångspunkter.

Än mer oroande är emellertid boendekostnaderna på
sikt. Det nya finansieringssystemet baseras på
förutsättningen att nettoräntan årligen kommer att räknas
upp med inflationen under föregående 12-månadersperiod.
Om vi utgår från att driftkostnaderna också följer
inflationen kommer detta innebära att kapitalkostnaderna
realt kommer att bli lika höga oberoende av husets ålder.
Kostnaden i ett 20 år gammalt hus kommer att realt vara lika
hög som när huset var nytt. Ingen hänsyn tas till att huset
förslits och blir mindre modernt än när det var nytt.

Till detta kommer att vissa driftkostnader ökar med
tiden. En sådan kostnad är fastighetsskatten. Enligt
gällande regler skall fastighetskatten differentieras i tiden.
I fem år är skatten noll, de följande fem åren utgår halv
skatt och först efter tio år full fastighetsskatt.

Utöver detta måste också hänsyn tas till ökade kostnader
för underhåll i takt med att huset blir äldre. I nya hus är
underhållsbehovet relativt litet. Det växer avsevärt med
husens ålder.

När fastighetsskatten och växande underhållskostnader
adderas till ökande kapitalkostnader kommer
boendekostnaderna i äldre hus bli klart högre än när huset
var nytt.

Hittills har boendekostnaderna i nya hus reducerats
relativt snabbt med tiden. Vid hög inflation har detta t.o.m.
beskrivits som ett växande paritetsproblem, som bl.a.
minskar rörligheten. I det nya finansieringssystemet
kommer i stället ett ''omvänt'' paritetsproblem att
uppkomma.

Detta är en hyresstruktur, som hittills är oprövad och
som rimligtvis kommer att få mycket allvarliga effekter.
Bland de problem som torde uppkomma i det något äldre
beståndet finns risk för outhyrda lägenheter samt förluster
även på nominella insatser i bostads- och äganderätt. För de
boende är detta en utveckling som är oväntad och som kan
medföra stora sociala problem. Det gäller särskilt dem som
skaffat sig en ny bostad till kostnader på gränsen till sin
ekonomiska förmåga. För dessa kan realt stigande
boendekostnader tvinga fram byten till billigare bostäder.

Dessa problem kommer att vara koncentrerade till de
årgångar som omfattas av räntelånesystemet. För det övriga
beståndet är bostadsfinansieringen nominella lån. Detta
torde betyda att dessa bostäder blir allt attraktivare vilket
driver fram en värdestegring i egnahem och bostadsrätter.

För hyresrätter kommer räntelån i nyproduktionen att
driva upp bruksvärdena vilket ger hyreshöjningar i det äldre
privata beståndet, även om dessa fastighetsägare skulle ha
finanisering med nominella lån. Därmed skulle äldre
privatägda fastigheter få en avsevärd värdestegring.

Teoretiskt är det möjligt att byggherrarna i samråd med
kreditgivare väljer att gå in i räntelånesystemet med en
högre nettoräntesats och en lägre årlig upptrappning. I
praktiken torde detta inte bli särskilt vanligt. Redan i dag är
boendekostnaderna i nyproduktionen så höga att risken för
avsättningssvårigheter är påtaglig. Därmed kommer de
långsiktiga effekterna att få lägre prioritet än de
omedelbara kostnadsproblemen.

Mot denna bakgrund finns det anledning att regeringen
noga följer utvecklingen och särskilt studerar effekterna av
det nya finansieringssystemet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppföljande studier av
räntelånesystemet.

Stockholm den 24 januari 1991

Sören Lekberg (s)

Nils T Svensson (s)