Rätt att i arbetsresa inräkna resa till och från daghem

Motion 1990/91:Sk318 av Martin Olsson (c)

Kostnader för inkomsternas förvärvande bör enligt
grundläggande principer vara avdragsgilla. En annan
princip som det borde råda enighet om är att samhället på
olika sätt bör underlätta för barnfamiljerna att få rimliga
ekonomiska förhållanden bl.a. genom att möjliggöra
småbarnsföräldrars deltagande i arbetslivet.

Mot bakgrund av dessa principer har jag vid flera
tillfällen motionerat om att den förlängning av resvägen till
arbetsplatsen på grund av omväg för att lämna och hämta
sina barn skall få räknas in i avdrag för resa till och från
arbetet.

Både det ekonomiska trycket och de praktiska
problemen med att klara barnomsorgen kan vara
besvärande för många småbarnsföräldrar. Eftersom
barntillsyn är en förutsättning för att småbarnsföräldrarna
skall kunna ha ett förvärvsarbete utanför hemmet och
därmed få en arbetsinkomst är det befogat att utöka rätten
till reseavdrag på nämnt sätt. Det bör erinras om att det inte
är möjligt för alla att få daghemsplats eller motsvarande i
närheten av bostaden, varför resvägen och resekostnaden
till och från arbetet kan bli betydligt högre för en
småbarnsförälder än för övriga.

En sådan reform skulle innebära ett välkommet stöd för
berörda småbarnsfamiljer men den skulle knappast komma
att medföra märkbart skattebortfall för samhället eftersom
det endast torde röra sig om en mindre del av
småbarnsföräldrarna, som har sådana förhållanden att den
föreslagna regeln skulle öka deras reseavdrag.

Schablonavdraget vid inkomst av tjänst torde också
begränsa samhällets skattebortfall på grund av den av mig
här föreslagna reformen.

Jag tog upp denna fråga l986, l987 och l988 (motionerna
1985/86:Sk333, 1986/87:Sk395 och 1987/88:Sk305). Min och
övrigas motioner med dessa krav har avvisats av
riksdagsmajoriteten med motiveringen att ett avsteg från
principen att man vid tidsvinstberäkning bör inkludera
uteslutande tid som går åt för att komma till och från
arbetsplatsen skulle kunna medföra betydande kontroll-
och tillämpningssvårigheter.

Det är anmärkningsvärt att påstådda ''kontroll- och
tillämpningssvårigheter'' skall få utgöra hinder för en
angelägen rättvisereform för berörda föräldrar.

Motsvarande motioner avslogs 1989 (1988/89:SkU20) av
majoriteten med hänvisning till RINK:s arbete och att
pågående översyn av skattereglerna borde avvaktas.

Men ''århundradets skattereform'' ledde inte till någon
positiv lösning för berörda småbarnsföräldrar. Min motion
1989/90:Sk345 avstyrktes, liksom övriga motsvarande
motioner, av skattutskottets majoritet (l989/90:SkU30) med
att ''i motionerna har inte åberopats några nya
omständigheter som föranleder utskottet att ändra
ståndpunkt i dessa frågor''.

I skilda reservationer tillstyrkte däremot centern,
moderaterna och miljöpartiet dessa motionskrav.

Det bör, sammanfattningsvis, vara samhällets strävan att
dels underlätta för småbarnsföräldrar att förena
föräldraskap och förvärvsarbete, dels skapa ökad rättvisa
mellan familjer som på olika sätt löser barntillsynen. Därför
bör riksdagen begära att regeringen skyndsamt utarbetar
och framlägger förslag om den i denna motion föreslagna
utvidgningen av rätten till beräkning av arbetsresa för
småbarnsföräldrar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt för
småbarnsföräldrar att vid beräkning av avdrag för resa till
och från arbetet få inräkna resa och restid för lämnande och
hämtning av barn på daghem eller motsvarande.

Stockholm den 16 januari 1991

Martin Olsson (c)