Rätten att välja skola

Motion 1989/90:Ub225 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub225

av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)
Rätten att välja skola

Bakgrund

Rätten att välja skola - fristående skola eller skola inom det allmänna skolväsendet
- är mycket begränsad i Sverige. Detta framgår inte minst vid internationella
jämförelser.

I Sverige finns endast ett fåtal fristående skolor. I flertalet jämförbara länder
ses de fristående skolorna som ett naturligt komplement till den offentligt
organiserade skolan.

Den orättvisa behandlingen av de fristående skolorna i statsbidragshänseende
gör dels att valet av en fristående skola är förenat med betydande
ansträngningar från föräldrarnas sida, dels att den som skulle vilja starta en
fristående skola vet att svårigheterna är många och stora.

Detta motverkar mångfald och den stimulans för utvecklingen av det
svenska skolväsendet som fristående skolor av olika slag skulle innebära.
Det motverkar dock framför allt föräldrarnas rättmätiga krav att kunna välja
den skola de anser vara bäst för sina barn.

Ett fritt val av skola skulle motverka den känsla av maktlöshet som många
föräldrar har när deras barn inte trivs i sin skola. Det skapas också en konkurrens
mellan olika skolor som är till gagn för kvaliteten.

När dagens sjuåringar börjar skolan, beger de flesta sig till den skola som
anvisats dem - inte till den skola de tillsammans med sina föräldrar har valt.
Ett resonemang om val av skola förekommer mycket sällan i svenska hem.

Kanske hade föräldrarna föredragit en skola med Montessori- eller Waldorfpedagogik?
En skola med kristen inriktning? En skola som särskilt betonar
språk eller matematik? De hade kanske valt en skola med åldersblandade
grupper eller en skola nära föräldrarnas arbetsplats? Dessa möjligheter
till val förekommer i praktiken inte i Sverige.

Moderat politik

Vi anser att statsbidragen skall följa elevens val av skola, vare sig detta är ett
val inom det offentliga skolsystemet eller ett val av en fristående skola.

Ett sådant statsbidragssystem bör ta hänsyn till skolkostnaderna i olika
kommuner och kommundelar. Därigenom skapas också möjligheter för att
ha kvar skolor i glesbygd. Det bör kombineras med en radikal avreglering
av skolan.

Ett elevbaserat statligt bidragssystem kan tillsammans med en mer flexibel
hållning när det gäller de kommunala bidragen skapa en reell valfrihet för
elever och föräldrar. Med en sådan valfrihet blir attraktiva skolor efterfrågade,
vilket i sin tur skapar ett tryck att förbättra verksamheten på övriga
skolor. Ett fritt val av skola innebär i kombination med ett elevbaserat bidragssystem
en stimulans för skolverksamheten som sådan.

Valfriheten i kombination med ett nytt bidragssystem öppnar också möjligheter
för den som vill använda sin erfarenhet och sina idéer till att öppna
en fristående skola. Vi vill släppa loss den mångfald och kreativitet som skapas
av att lärare får möjlighet att öppna eget.

Regeringen hävdade i propositionen om skolans styrning att den grundläggande
valfrihetsfrågan på utbildningsområdet är möjligheten att få en ungdomsutbildning
av sådan omfattning och kvalitet att den skapar frihet för
den enskilde att fritt välja studieväg och yrke. Vidare ansåg regeringen att
Sverige har generösa regler för godkännande av fristående skolor.

Vi delar inte denna uppfattning. Enligt vår mening bör elevers och föräldrars
önskemål om skolgång vid fristående skola vara grund för statligt bidrag.
Med regeringens försåtliga formuleringar kan man tro att det är fritt
fram att etablera nya skolor. Så är inte fallet och heller inte avsikten.

Gällande bestämmelser för såväl val av skola som för bidrag till fristående
skolor är alltför restriktiva. Skollagen bör ändras så att elev och föräldrar
har rätt att fritt välja skola. Rätten skall gälla både val av fristående skola
och val av skola inom det offentliga skolsystemet.

Mot rätten att välja skola även inom det offentliga skolsystemet brukar
från socialdemokratiskt håll anföras att det försvårar den kommunala planeringen.
Vi anser att elever och föräldrar lokalt har en realistisk uppfattning
om vilka möjligheter som kan erbjudas. Det är givet att valfriheten i glesbygd
inte kan bli densamma överallt i landet.

Däremot kan vi konstatera att med vår syn på föräldrarnas rätt att välja
skola och med vårt bidragssystem hade den nu riksbekanta konflikten runt
skolan i Drevdagen inte uppstått.

Rätten att välja en fristående skola är för de flesta illusorisk, då snålt tilltagna
bidrag från stat och kommun tvingar skolorna att ta ut skolavgifter om
de över huvud taget blir godkända.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag till nya bidragsbestämmelser
utifrån principen att statsbidraget skall beräknas per elev och följa elevens
val av skola oavsett om denna är fristående eller offentlig. Statsbidraget
måste utgå likvärdigt till fristående och offentliga skolor.

Nuvarande bestämmelser för fristående skolor

Med fristående skola avses enligt skollagen en skola som har en enskild fysisk
eller juridisk person som huvudman.

Vad avser grundskolenivån får elever tas emot i fristående skola för skolpliktens
fullgörande endast om skolan har godkänts för ändamålet. Godkännande
skall meddelas om skolans undervisning ger kunskaper och färdigheter
som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdigheter
som grundskolan förmedlar och skolan även i övrigt väsentligen svarar mot
grundskolans allmänna mål.

Mot. 1989/90

Ub225

9

Rätt till statsbidrag följer inte automatiskt av beslut om godkännande.
Rätten att driva och utnyttja fristående skola medför inte någon rätt till stöd
från det allmänna.

Riksdagen beslöt hösten 1982 om ett nytt statsbidragssystem för fristående
skolor för skolpliktiga elever. Efter en ändring 1988 gäller nu att statsbidrag
kan ges till en fristående skola som har en prägel som i något avseende avviker
från grundskolan. Vidare gäller att länsskolnämnden skall avgöra om en
fristående skola skall godkännas för fullgörande av skolplikt.

Förutsättningen för att få statsbidrag till fristående skola på gymnasial
nivå är i huvudsak densamma, d.v.s. skolan skall ha en prägel som i något
avseende avviker från det allmänna skolväsendet.

Konsekvenser av nuvarande ordning

I dag går endast ett fåtal elever i fristående skolor med statligt stöd. På
grundskolenivån går mindre än en procent av alla skolpliktiga elever i vårt
land i fristående skolor.

I flertalet jämförbara länder, där de fristående skolorna ses som ett naturligt
komplement till den offentligt organiserade skolan, finansieras de som
regel genom en kombination av bidrag och avgifter. Bidragens storlek varierar
avsevärt mellan olika länder. I Nederländerna fördelas eleverna ungefärligen
lika på fyra olika skolformer: statliga, katolska, protestantiska och neutrala
skolor. Samtliga erhåller statligt stöd till 100 procent.

Aven synen på de fristående skolorna varierar. I Frankrike ses t.ex. de
katolska skolorna inte som ett fristående utan som ett parallellt system. När
den franska regeringen 1984 föreslog att de katolska skolorna skulle förstatligas
mötte detta starka protester från bl.a. två miljoner demonstranter och
förslaget drogs tillbaka.

I Sverige ges statsbidrag till enskilda skolor på grundskolenivå efter särskild
prövning. I dag erhåller sålunda ett mindre antal Waldorfskolor, etniska,
konfessionella och internationella skolor på grundskolenivå bidrag.
Bland de fristående skolorna på gymnasienivå återfinns Waldorfskolor, internationella
skolor och riksinternat samt ett antal skolor med yrkesutbildning
och konstnärlig inriktning. Vidare utgår statsbidrag till ett par enskilda
lanthushållsskolor, Bergsskolan i Filipstad och fyra skolor som lyder under
privatskolestadgan.

Socialdemokraternas restriktiva hållning till de fristående skolorna motverkar
önskemålen om att utbildningen skall stå öppen för alla. De fristående
skolor som inte erhåller statligt eller kommunalt stöd kan komma att
drivas vidare genom en ren avgiftsfinansiering. Föräldrar tvingas därigenom
till stora personliga uppoffringar för att deras barn skall få gå i en skola man
själv valt.

De föräldrar som av olika skäl vill ha en fristående skola för sina barn, har
ju precis som andra föräldrar betalat skatt som skall täcka skolkostnaderna.
Orättvisan uppfattas därför som särskilt stor.

Statsbidraget för elev i fristående skola uppgick läsåret 1988/89 för elev på
lågstadiet till 6.120 kronor, mellanstadiet 7.268 kronor och högstadiet 9.563
kronor. Den statliga kostnaden för en elev i grundskolan uppgår f.n. till cirka

Mot. 1989/90

Ub225

10

18.000 kronor. Denna diskrepans i bidragshänseende är, enligt vår mening,
en ren diskriminering av de föräldrar som vill välja en alternativ skola för
sina barn.

Till detta skall läggas att delar av de kommunala skolkostnaderna är direkt
hänförliga till antalet elever. Således bör kommunala bidrag motsvarande
minst kommunernas kostnader för skolmåltider, läromedel och skolhälsovård
m.m. kunna följa elevers och föräldrars val av skola.

Motiv för ändrade bidrag

Argumenten för en ordning där elev och föräldrar kan välja en fristående
skola eller vilken skola de vill ha inom det offentliga skolväsendet kan sammanfattas
så här:

- Elevers och föräldrars önskemål om skolgång i en fristående skola bör i
sig vara ett tillräckligt skäl för att skolan också skall få statliga och kommunala
bidrag.

- För att Sverige på ett meningsfullt sätt skall kunna leva upp till de förpliktelser
som undertecknandet av internationella konventioner bjuder fordras
inte bara att formella utan också ekonomiska möjligheter erbjuds
dem som väljer en fristående skola.

- Ett enda sammanhållet system kan inte erbjuda den variation och den
flexibilitet som en dynamisk skolutveckling kräver. Olika sätt att tillgodose
unga människors utbildningsbehov behövs sida vid sida.

- Fler fristående skolor skulle ha en positiv inverkan på den pedagogiska
utvecklingen i Sverige. Även om det kan sägas att det inte föreligger någon
juridisk skyldighet för det allmänna att ekonomiskt eller på annat
sätt stödja fristående skolor kan stat och kommun inte utan vidare friskskriva
sig från ett moraliskt ansvar för att friheten att välja skola också
kan utnyttjas. Olika sätt att tillgodose unga människors utbildningsbehov
behövs sida vid sida. Variationer i och förändringar av behoven kan då
lättare omsättas i nya utbildningsinriktningar. Positiva erfarenheter från
en skola kommer att spridas snabbare.

- Vi vill ge möjligheter för lärare att använda sina erfarenheter, sin kunskap
och kreativitet till att öppna eget inom skolområdet. Detta innebär
både att man fullt ut tillvaratar lärares kompetens och att deras möjligheter
till utveckling i yrket ökar.

- I den utvärdering som professor Sixten Marklund utfört för skolöverstyrelsens
räkning Fristående skolor och alternativ pedagogik(SÖ R
86:23) sägs bl.a.:

Risken för att Sverige ska få en svårkontrollerad och vildvuxen flora av nya
fristående skolor torde snarare minska än öka om skolväsendet i stort visar
öppenhet för debatt och förbättringar. Utvärderandet av de fristående skolorna
har i grunden samtidigt varit en indirekt utvärdering av det allmänna
skolväsendet. Grundskolan började själv som en alternativ skola.

Vi delar denna uppfattning och konstaterar att även i dag är elevers och föräldrars
möjlighet till fria val av skola en värdefull utvärdering av vårt skolsystem.

Mot. 1989/90

Ub225

11

Förslag

Rätten att välja skola måste slås fast. Skollagen bör ändras så att elev och
föräldrar har rätt att fritt välja skola. Denna rätt skall gälla både val av fristående
skola och val av skola inom det offentliga skolsystemet.

Rätten att välja skola måste också vara reell och ligga till grund för utformningen
av statsbidraget till skolan.

Enligt vår mening skall de fristående skolorna när det gäller statligt stöd
inte bedömas enbart utifrån vad de ger elever och föräldrar. Sveriges antagande
av FN:s och Europarådets konventioner om fri- och rättigheter att utforma
undervisningen är skäl nog för stöd till en fristående skola, om denna
uppfyller skollagens krav för godkännande. Om möjligheten att välja skola
också skall ges ett reellt innehåll förutsätter detta ett ekonomiskt stöd från
det allmänna.

Samtidigt som vi förordar att fristående skolor som godkänts för skolpliktens
fullgörande i princip skall vara berättigade till statligt stöd är det emellertid
naturligt att kräva att den allmänt bedrivna tillsynen av skolväsendet
utförs så att vissa grundläggande kvalitativa krav uppfylls för erhållande av
bidrag. Detta bör gälla både för skolor på grundskolenivå och gymnasial
nivå. När vissa grundläggande kvalitativa krav uppfylls bör statligt bidrag
kunna utgå till verksamheten.

För att rätten att välja skola skall bli praktiskt möjlig fordras att statliga
och kommunala bidrag följer eleven till den skola han/hon väljer. Denna rätt
till bidrag skall gälla oavsett om valet är en fristående skola eller ett val av
skola inom det offentliga skolsystemet.

Ett nytt statsbidragssystem bör utformas med utgångspunkt från skolkostnaderna
i olika kommuner och kommundelar. Därigenom skapas också möjligheter
för att ha kvar skolor i glesbygd.

Bidragssystemet skall ge skolan och lärarna stor frihet att själva disponera
resurserna. För att inte hämma den lokala friheten bör de regler som styr
skolan minskas radikalt.

Med nuvarande bidragssystem betalar staten och kommunen ungefär hälften
var av skolkostnaderna. Statens bidrag kan utan tekniska komplikationer
följa eleven. Kommunen, som bl.a. svarar för skollokaler och utrustning,
har på grund av skolplikten stora fasta kostnader. Vi förordar därför
att bidrag motsvarande minst den rörliga kostnaden skall följa eleven.

Enligt vår mening bör slutligen prövningsförfarandet när det gäller statsbidrag
till fristående skola förenklas. Beslut om bidrag bör kunna fattas av
myndighet inom den statliga skoladministrationen. Vid avslag på ansökan
skall den sökande skolan ha möjlighet att anföra besvär hos regeringen.

Beslut om godkännande av fristående skola för skolpliktens fullgörande
bör fattas av den lokala skolstyrelsen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om elevers och föräldrars rätt till val av skola,

Mot. 1989/90

Ub225

12

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nytt elevrelaterat
statsbidragssystem i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prövningsförfarande för bidrag till fristående skolor,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolstyrelsens rätt att fatta beslut om fristående
skola.

Stockholm den 22 januari 1990

Ann-Cathrine Haglund (m)

Birgitta Rydle (m) Birger Hagård (m)

Mot. 1989/90

Ub225

Ulf Melin (m)

Hans Dau (m)

Birgit Henriksson (m)

Rune Rydén (m)

Göran Allmér (m)

Elisabeth Fleetwood (m)

13