Rättssäkerhet för småföretagare

Motion 2001/02:N207 av Karin Falkmer (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rättssäkerhet för företagare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om positiva attityder till entreprenörskap och företagande som grundval vid lagstiftning och regeltolkning.

Rättssäkerhet för småföretagare

En var, som blivit anklagad för brottslig gärning, skall betraktas som oskyldig in till dess hans skuld lagligen fastställts. Detta slår Europakonventionens sjätte artikel fast. Den är sedan 1995 inkorporerad i svensk lag. Men det som Europakonventionen föreskriver gäller inte för företagare. Personer som driver företag kan straffas utan att de blivit dömda.

Misstänksamhet och negativa attityder till företagande från dem som stiftat lagar och negativa attityder från dem som tillämpar lagar och regler, har gjort att många småföretagare blivit myndighetsoffer. Egenföretagarens kamp mot staten är stundtals en Davids kamp mot Goliat.

Skattetillägget, som är ett administrativt utdömt straff av skattemyndigheten, drabbar många småföretagare. Bara skattemyndigheten misstänker att man undanhållit skatt, utdöms skattetillägg. Detta sker innan man befunnits skyldig till det man anklagats för. Enligt dagens regler är det är inte skattemyndighetens sak att bevisa skulden. Det är i stället den som anklagar som skall bevisa sin oskuld.

Den som tvingas att betala skattetillägg kan begära anstånd med betalning till dess att saken är prövad i länsrätten. Det är tjänstemännen på skattemyndigheten som godtyckligt handlägger och fattar beslut i ärendet. Oftast blir det avslag. Överklagas beslutet kan ärendet gå vidare till skattenämnden, som erfarenhetsmässigt är känd för sin ovilja till anstånd. Den sista instansen till prövning är länsrätten.

Denna process tar som regel flera år. Felaktiga beslut från myndigheterna kan få förödande konsekvenser. Inte sällan leder det till att näringsverksamheten får upphöra. Företagaren får gå från hus och hem samt försätts i personlig konkurs. Det finns inte ett uns av flexibilitet eller förståelse. Det är den lilla människan mot den mäktiga staten.

Andra exempel på regelverk där småföretagare ofta hamnar i en rättslös situation är reglerna inom miljöområdet. När det gäller reglerna om överlastavgift kan en åkeriägare straffas trots att en prövning i tingsrätten visat att såväl chauffören som åkeriägaren frikänts. Rent groteskt är det rättsövergrepp som företaget Medanalys i Göteborg råkade ut för. Genom tjänstemän på Socialstyrelsen utsattes Medanalys för en polisraid där hela företagets kundunderlag förstördes. Företaget gick i konkurs genom statens försorg.

En småföretagare, som sällan har resurser att hålla sig med en juridisk stab eller annan skatteexpertis, riskerar att få sitt samlade livsverk raserat utan hänsyn till att flertalet småföretagare försöker att följa de många gånger krångliga reglerna.

Regeringen skriver i årets budgetproposition att det är viktigt att främja positiva attityder till entreprenörskap och företagande i alla dess former. (Prop. 2001/02:1 utgiftsområde 24, under rubriken 3.4 Politikens inriktning, sid 19).

Det är småföretagarna som är ryggraden i svenskt näringsliv. Det är de som kan generera arbetstillfällen och tillväxt i landets ekonomi. Företagare måste få åtnjuta samma rättstrygghet som andra människor i vårt land.

Ett välfärdssamhälle värt namnet måste vara ett rättssamhälle som garanterar sina medborgare skydd mot kränkningar. Skall detta uppnås måste det som regeringen säger sig vilja åstadkomma – positiva attityder till entreprenörskap och företagande i alla dess former – utgöra en grundval vid såväl lagstiftning som vid myndigheternas regeltolkning.

Stockholm den 20 september 2001

Karin Falkmer (m)