Realisationsvinstbeskattning av konst och antikviteter

Motion 1990/91:Sk304 av förste vice talman Ingegerd Troedsson och Lars Ahlmark (m)

För ett levande konstliv krävs en väl fungerande öppen
konstmarknad. Den konstintresserade måste kunna välja
mellan många olika konstföremål i många olika seriösa
butiker och vid sådana auktioner och mässor, där man inte
bara får sakkunnig ledning utan också, vid köp, garantier
för äktheten.

Det har därför varit glädjande att se hur den öppna
konstoch antikhandeln har kunnat leva upp under senare år,
inte minst sedan reglerna om avdrag för s k fiktiv moms
införts.

Det är därför, enligt vår mening, en bjudande politik för
riksdag och regering att garantera denna öppenhet och
mångfald inom konst- och antikhandeln.

Det är däremot betydande risk för att utvecklingen går i
rakt motsatt riktning genom de nu införda reglerna för
realisationsvinstbeskattning på konst och antikviteter.

De nya reglerna innebär att en evig realisationsvinstskatt
på 30 procent tas ut vid försäljning av konst och antikviteter.
Innan skatt betalas skall den skattskyldige ha rätt att
avräkna ett fribelopp på 50 000 kr per år. I alla de fall då
inköpspriset inte kan uppvisas, t ex därför att föremålet i
fråga gått i arv, skall inköpspriset antas uppgå till 25 procent
av försäljningspriset. Detta betyder att 75 procent av
försäljningspriset skall beskattas.

Är det fråga om försäljning från ett dödsbo skall alltså
dödsbodelägaren, utöver arvsskatten, betala 30 procent x
75 procent, dvs 22.5 procent i skatt när ''karensbeloppet'' är
förbrukat. Detta är enligt vår mening orimligt.

Den nya skatten tar inte heller någon som helst hänsyn
till penningvärdeförsämringen.

Seriösa bedömare räknar inte med att den nya eviga
realisationsvinstskatten kommer att ge statskassan några
nämnvärda inkomster. Tvärtom torde den bereda marken
för en betydande grå eller svart marknad, där
källarförsäljning eller försäljning via radannons tar över och
där valmöjligheter begränsas och äkthetsgarantierna får
stryka på foten. Det innebär också att stölder och
förfalskningar underlättas. Risken är också stor för att
särskilt värdefull konst legalt eller illegalt förs ut ur Sverige
för försäljning i London eller annan plats i utlandet.

Den nya skatten torde sällan beröra dem som gör de
stora klippen. De stora lyskraftiga numren som auktioneras
bort till miljonbelopp och får stora rubriker har sällan en
enskild person som säljare eller köpare. De affärerna sköts
i bolagsform, där beskattningen för övrigt sänkts.

Realisationsvinstbeskattningen bör i stället begränsas till
tidigare gällande fem år och skattesatsen utgöra 30 procent
av den reala vinsten.

På utskottet torde ankomma att utarbeta erforderlig
lagtext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att realisationsvinstbeskattningen
vid enskild försäljning av konst och antikviteter görs real
och begränsas till tidigare gällande fem år.

Stockholm den 11 januari 1991

Ingegerd Troedsson (m)

Lars Ahlmark (m)