Reavinstbeskattningen av bostäder

Motion 2013/14:Sk213 av Barbro Westerholm (FP)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om reavinstbeskattningen av bostäder.

Motivering

Bostadsmarknaden fungerar idag ganska dåligt i stora delar av Sverige. Detta märks framför allt i storstadsområden och andra attraktiva områden där människor vill bo, studera, arbeta eller etablera sig för att komma nära anhöriga och vänner. Vi har problem med att tillgodose ungdomars behov av bostad under sin studietid, företagens behov av arbetskraft i sin närmiljö samt invandrarnas och de asylsökandes behov av tak över huvudet då de kommer till Sverige. Till det kommer att många äldre människor och personer med olika rörelsehinder ofta önskar flytta till mindre och mer funktionella lägenheter.

Vi behöver således ökad tillgång till bostäder för att få den valfrihet och den rörlighet på bostadsmarknaden som krävs för att öka tillväxt, välfärd och social mångfald. Vi behöver också en ökad rörlighet på bostadsmarknaden.

I dag upplever många att de inte har råd att flytta. Den s.k. flyttskatten, reavinstskatten, ses som ett hinder för dem som idag kan tänka sig att flytta till en annan typ av boende. Det finns många bostäder som skulle kunna användas av barnfamiljer, personer som vill leva i kollektiv eller av invandrare som ofta och initialt har försörjningsbörda för ett större antal familjemedlemmar. Många äldre människor känner att de inte längre orkar bo kvar i sina villor medan unga människor önskar flytta till radhus eller villor då de bildar familj. Äldre människor har under årens lopp ofta betalat av sina banklån för att, då de närmar sig pensionen, kunna leva i en mindre bostad utan att för den skull åter skuldsätta sig. Stockholms Handelskammare menar att ca 10 procent har avstått från att sälja sin fastighet p.g.a. höga skatter och var tredje bostadsägare skulle flytta om reavinstskatten försvann helt. Företrädare för bygg- och bostadsbranschen har kritiserat de skatter som tas ut vid försäljning, t.ex. reavinstskatten på 22 procent, årlig ränta på uppskjuten vinst, begränsning av vinstuppskov till 1,45 miljoner kronor samt stämpelskatten på 1,5 procent av prisvärdet vid fastighetsköp. Till dessa kostnader skall också läggas kostnaderna för lagfart och mäklararvode.

Det är nästan bara Sverige som har evig kapitalvinstbeskattning på det permanenta boendet. I Finland och Norge utgår ingen kapitalvinstskatt om man bott i bostaden i mer än två år. I Danmark är gränsen för att slippa vinstskatt på boendet tre år och i Tyskland tio år. Beräkningar från Stockholms Handelskammare visar att den som bott i en normalstor villa i Stockholm får betala uppemot en miljon i skatt när huset säljs. Om den nya bostaden är i samma prisklass blir det ofta billigare att bo kvar. Allra dyrast blir det för invånare i Stockholmsområdet, vilket hänger ihop med den kraftiga prisstegringen på länets bostäder.

För att öka rörligheten, mångfalden och valfriheten i Sverige anser jag att regeringen borde komma med ett förslag på att slopa alternativt kraftigt begränsa de skatter som är kopplade till byte av bostad. För ungdomarnas skull och deras möjligheter att bo där de studerar, för barnfamiljer som letar bostad, för äldre människor och människor med funktionsnedsättningar som vill flytta till mindre bostäder och för våra nya svenskar som vill skaffa sig ett bra liv i vårt samhälle.

Stockholm den 13 september 2013

Barbro Westerholm (FP)