Regeringsformen och folkkyrkor

Motion 1988/89:K602 av Ulla Tillander och Stina Eliasson (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89 :K602

av Ulla Tillander och Stina Eliasson (båda c)
Regeringsformen och folkkyrkor

Ett av de utmärkande dragen hos de trossamfund som har folkkyrkokaraktär
är att medlemskap i samfundet bygger på familjetillhörighet. Medlemskapet
är således inte grundat på individuell bekännelse till samfundets tro.

Exempel på sådana trossamfund med folkkyrkokaraktär i vårt land i dag är
den grekisk-ortodoxa kyrkans församlingar, den romersk-katolska kyrkan
och svenska kyrkan.

Det har från olika håll framförts tolkningar av 1974 års regeringsforms
bestämmelser om religionsfrihet och tillhörighet till trossamfund, som
innebär att den nuvarande regeringsformen inte ger utrymme för folkkyrkligt
organiserade trossamfund. Regeringsformen skulle enligt denna tolkning
endast kunna godta trossamfund byggda på individuell bekännelse, där
grunden för inträdet i samfundet är en viljeyttring av något slag. Här kan
jämföras med uttryckssättet i 4 § religionsfrihetslagen angående trossamfund:
sammanslutning för religiös verksamhet, vari ingår att anordna
gudstjänst.

Som bl.a. civildepartementets arbetsgrupp för översyn av reglerna om
statligt stöd till invandrarnas trossamfund har påpekat (Ds C 1986:12) står
invandrare tillhörande trossamfund av folkkyrkokaraktär ofta frågande inför
det svenska samhällets syn på och bestämmelser om religiöst liv och
tillhörighet till trossamfund. När arbetsgruppen använder sig av begreppet
samfund av folkkyrkokaraktär definierar den begreppet som samfund, där
medlemskap i samfundet bygger på familjetillhörighet, tillhörighet till
etnisk grupp eller motsvarande och inte på individuell bekännelse till
samfundets tro.

Med tanke på konstitutionsutskottets kortfattade motivering till avslag på
en liknande motion till fjolårets riksdag (mot. 1987/88:K615, KU 1988/89:4)
är det anledning att påpeka, att dessa frågeställningar med all sannolikhet
kommer upp till behandling på flera olika vägar under den närmaste tiden
och därför kräver beredning. Det kan här räcka med att peka på två
förestående händelser av betydelse i detta sammanhang.

I juni i år kommer påven hit. Med stor sannolikhet kommer frågan om den
svenska religionsfrihetslagstiftningen upp antingen i samband med påvens
besök eller som en följd av detta. Den romersk-katolska kyrkan kan
uppenbarligen inte acceptera att i den svenska statens ögon och lagstiftning
betraktas som en "sammanslutning för religiös verksamhet, vari ingår att
anordna gudstjänst" (4 § religionsfrihetslagen). Naturligtvis kommer man
att framställa önskemål om lagliga kategorier, som bättre svarar mot den

romersk-katolska kyrkans väsen. Därmed får den svenska statsmakten - Mot. 1988/89

förmodligen för första gången på ca 400 år - anledning att ta ställning till den K602

kanoniska lagen, den romersk-katolska kyrkans rättssystem, i dess förhållande
till Sveriges lag.

Den andra händelsen vi syftar på är kyrkomötets sammanträde i augusti i
år, då kyrkomötet enligt planerna bl.a. skall ta ställning till ett förslag till
bestämmelser om tillhörigheten till svenska kyrkan. Därmed väcks frågeställningen
till liv om tolkningen av regeringsformens bestämmelser om den
positiva och den negativa religionsfriheten. Vad den frågan ytterst gäller i
detta sammanhang är, om grundlagen ger utrymme för även folkkyrkor i vårt
land eller om även tillhörigheten till dessa skall vara grundad på individuell
anslutning, grundad på en viljeyttring.

Självfallet bör det vara möjligt även för trossamfund av folkkyrkokaraktär
att finnas och fungera i vårt land i enlighet med sin syn, tro och ordning.

Möjligheterna till detta bör klaras ut. I ett första steg bör regeringen för
riksdagen redovisa, vilka möjligheter som finns i den vägen enligt nuvarande
lagstiftning.

Hemställan

Under hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om redovisning av gällande lagstiftning för medlemskap
i trossamfund.

Stockholm den 12 januari 1989

Ulla Tillander (c) Stina Eliasson (c)

4