Regional självstyrelse

Motion 2003/04:K384 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att modellen med regionala självstyrelseorgan skall införas i hela landet med direktval för de regionala självstyrelseorganen.

Bakgrund

Försöksverksamheten med regionala självstyrelseorgan har upphört i och med utgången av 2002, med två undantag. Bland annat genom strategiska insatser från Kristdemokraterna får försöken fortsätta i Skåne och Västra Götalands län. För övriga län har en lag antagits enligt vilken kommuner och landsting ges möjlighet att bilda samverkansorgan.

Samverkansorganen får ansvar för program för länets utveckling, samverkan med kommuner, statliga myndigheter, organisationer och näringsliv, regional infrastrukturplanering, regionala tillväxtprogram, beredning av strukturfondsansökningar – mål I och II samt vissa regionala utvecklingsmedel. Länsstyrelsens roll stärks vad avser uppgifter och resurser. Styrelsen skall utses av regeringen.

Samverkansorganen ges en svag juridisk ställning. De får begränsad beslutskraft, svaga mandat, samordning i stället för självstyre. Det blir samverkan, inte självstyre. Det regionala företrädarskapet blir oklart och otydligheten ökar i relation till omvärlden.

Relevant maktdelning

Kristdemokraterna hävdar att subsidiaritetsprincipen skall vara central i arbetet för en relevant maktdelning mellan olika vertikala nivåer i samhället. Principen har två ben: Det en gemenskap på ett ändamålsenligt sätt kan sköta skall den också få sköta. De överordnade gemenskaperna (t.ex. staten) har en skyldighet att stödja där så behövs och detta stöd måste respektera de enskilda människornas rättigheter och gemenskapernas eget kompetensområde

Innebörden av detta är att om en överordnad gemenskap vill överta en funktion från en underordnad så ligger bevisbördan för bättre ändamålsenlighet på den överordnade gemenskapen. Detta tänkande bör även vara styrande för synen på den regionala självstyrelsen.

Den så kallade PARK-kommittén hävdade dessutom att renodling är en viktig princip i sammanhanget. Renodling innebär att ansvarsfördelningen mellan stat och självstyrelseorgan skall vara så tydlig som möjligt. Kristdemokraterna delar denna uppfattning.

PARK-kommittén

PARK-kommittén (SOU 2000:85) skriver: Statens övergripande ansvar för den nationella politikens genomförande i landets alla delar och för att alla medborgare ges likvärdiga förutsättningar, oavsett var de bor, skall vägas mot kommuners och regioners frihet och deras ansvar för regionens utveckling. Enligt kommittén finns det i detta avseende inte någon en gång för alla given optimal balanspunkt i ett samhälle som ständigt förändras, såväl ekonomiskt, socialt som värderingsmässigt. Kommitténs förslag avseende den regionala samhällsorganisationen kan i huvudsak delas upp i två delar.

För det första: Kommittén föreslog att försöksverksamheten i Gotlands, Kalmar, Skåne och Västra Götalands län skulle förlängas till att omfatta även perioden 1 januari 2003 till och med 31 december 2006. Kommittén föreslog vidare att försöksverksamheten skulle utvidgas till att omfatta ytterligare län. Kommittén föreslog också att försöksverksamheten med vidgad samordnad länsförvaltning vid länsstyrelsen i Gotlands län skulle fortsätta under perioden 1 januari 2003 till och med 31 december 2006.

För det andra: Kommittén redovisar ett antal förslag som är ägnade att göra ansvarsfördelningen i försökslänen tydligare, såväl mellan den centrala statliga nivån och självstyrelseorganen som mellan länsstyrelsen och självstyrelseorganen. Riksdagens beslut innebar dock att endast Skåne och Västra Götaland får fortsätta självstyrelseförsöken.

Kristdemokraterna delar kommitténs huvudinriktning men har en i förhållande till kommittén avvikande uppfattning om valen till självstyrelseorgan.

Växande intresse för regionalt självstyre

Ett antal län hade inför de nya besluten anmält intresse av varierad art om att få delta i försöken med regionala självstyrelseorgan. Det var Jämtlands, Västernorrlands, Norrbottens, Jönköpings, Blekinge, Västmanlands, Dalarnas och Kronobergs län. Det visar att det fanns ett brett och betydande intresse för att vidareutveckla de regionala projekten utöver de nu berörda försökslänen.

Direktval för regionala självstyrelseorgan

Utifrån kristdemokratiska ideologiska utgångspunkter har en av folket vald fullmäktigeförsamling alltid ett högre demokratiskt värde än en indirekt vald sådan församling. Detta gäller oavsett om valet avser riksdagen, landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige. Det är ju alltid de direktvalda fullmäktigeförsamlingarna som utser de indirekt valda fullmäktigeledamöterna. Redan härav följer att de direktvalda är överordnade och mer suveräna än de indirekt valda församlingarna.

Ett utkrävande av politiskt ansvar är liktydigt med att låta väljaren vara suverän på valdagen. Det är betydligt svårare att utkräva politiskt ansvar av ett indirekt valt kommunalförbund (regionförbund) än av ett direktvalt organ. Det indirekt valda regionfullmäktige bygger sin struktur på att det sker olika partiuppgörelser som inte väljarna direkt kan påverka. Formerna för en fördjupad demokratisk förankring av det regionala utvecklingsansvaret bör därför för framtiden resultera i direktvalda regionfullmäktigeförsamlingar i alla landets regioner. Dessa självstyrelseorgan skall då ta över bland annat det regionala utvecklingsansvaret från staten, vidare ta över också landstingens nuvarande uppgifter och därmed ha beskattningsrätt.

Direktval till de beslutande församlingarna i regionerna har stöd i uttalanden av Demokratiutredningen, SOU 2000:01, där det heter: Genom att föra över ansvar från staten till direkt politiskt valda organ skulle utvecklingsansvaret få en starkare demokratisk legitimitet. Vidare anser Demokratiutredningen, att direktval erbjuder medborgarna ett sätt att ge den regionala politiska nivån legitimitet.

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet yttrade i ett gemensamt remissvar på PARK:s slutbetänkande i januari 2001 också stöd för direktval och regionalt självstyre: En tydligare rollfördelning mellan statliga myndigheter och de regionala självstyrelseorganen är av avgörande betydelse, liksom att statsmakten ger de senare en tydlig legitimitet. Man uttryckte dessutom att för den långsiktiga utvecklingen ser vi det som naturligt att det skall vara direktvalda regionala självstyrelseorgan.

Omprövning av riksdagens beslut om regional samverkan

Riksdagen bör nu ompröva sitt beslut om regional samverkan och tillkännage för regeringen att modellen med regionala självstyrelseorgan skall införas i hela landet med direktval för de regionala självstyrelseorganen.

Stockholm den 6 oktober 2003
Ingvar Svensson (kd)
Tuve Skånberg (kd)	Ragnwi Marcelind (kd)
Peter Althin (kd)	Yvonne Andersson (kd)
Ingemar Vänerlöv (kd)