Regional utjämning och utveckling

Motion 2000/01:N332 av Harald Bergström m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om regionalpolitikens utformning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om infrastrukturens betydelse för regionalpolitikens funktion.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bilens betydelse.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nedsättning av socialavgifterna med 8 procentenheter.

5. Riksdagen begär att regeringen låter en parlamentarisk utredning
genomlysa kreditmarknadssituationen ur ett småföretagar- och
glesbygdsperspektiv.

6. Riksdagen beslutar att för anslag 33:1 minska bemyndiganderamen med
412 000 000 kr, så att bemyndigandet att ingå ekonomiska förpliktelser
gäller oförändrat 2 588 000 000 kr under åren 2000-2008.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ramanslag 33:1 och att bemyndiganderamen snarast bringas i
balans.

8. Riksdagen anvisar för budgetåret 2001 med följande ändring i
förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 19,
Regional utjämning och utveckling, enligt uppställning:
9.
Tabell 1: (Anslag (tusental kronor)
Regeringens förslag Anslagsförändring )

Kristdemokraternas syn på regionalpolitiken

Regionalpolitiken måste reformeras. I en ny tid med nya förutsättningar
krävs nya lösningar, de gamla har tjänat ut. De leder inte till önskat
resultat. Då är det viktigt att på ett klargörande sätt beskriva
regionalpolitikens syfte och att förtydliga gränserna både geografiskt och
i förhållande till andra politikområden.

Vi välkomnar den Regionalpolitiska utredningens betänkande (SOU
2000:87) som på ett utmärkt sätt utvärderat och analyserat svensk
regionalpolitik. Utredningens förslag om att avveckla regionalpolitiken i dess
nuvarande form och ersätta den med en regionalt anpassad välfärds- och
tillväxtpolitik för hela landet, är i linje med kristdemokraternas politik.

Den traditionella regionalpolitiken som härleddes ur 1960-talets
glesbygdsproblematik är inte längre relevant. Framtida regionalpolitik kan
inte handla om att flytta människor, företag och myndigheter genom
regionalpolitiska åtgärder för att därigenom försöka åstadkomma balans i
landet.

Regionalpolitikens främsta uppgift är att bidra till utvecklingen av
livskraftiga regioner i hela landet. Men regioner består av byar, små
samhällen, tätorter som tillsammans bildar kommuner och regioner. Enligt
kristdemokratisk uppfattning görs detta bygge bäst utifrån ett socialt
ansvarstagande. Viljan och kraften i detta måste komma från alla människor
med det lokala perspektivet, oavsett var de bor i landet. Folkrörelserådet,
länsbygderåden och de många lokala byalagens, sockenrådens,
samhällsföreningarnas och de lokala utvecklingsgruppernas arbete är bra
exempel på lokal demokrati i ett underifrånperspektiv. Efter många års arbete
och flera landsbygdsriksdagar handlar det nu om att stimulera alla krafter i
arbetet med att få igång tillväxt på landsbygden och de mindre orterna. Det vi
förespråkar är en småskalighet med tillgång till service, fungerande
kommunikationer och en god miljö. Vi är övertygade om att det kommer att
skapa arbetstillfällen för många. En effektiv politik med målet att hela
Sverige ska leva motverkar att "flaskhalsar" uppstår i ekonomin i en
konjunkturuppgång och minskar sårbarheten i en nedgång.

För att lyckas med detta är det nödvändigt att arbetsmarknads-, närings-
och skattepolitiken samverkar med regionalpolitiken. I huvudsak krävs en
generell regionalpolitik där människor, näringsliv och offentlig sektor får
möjlighet att verka på landsbygd och i glesbygd trots långa avstånd,
avfolkning, små lokala marknader, brist på utbildad personal med flera
svårigheter.

En förutsättning för en levande lands- och glesbygd är att människor väljer
att bosätta sig där. Många människor bär på en dröm att bo invid en sjö eller
ett vattendrag. Det är med dagens mycket stränga skydd för strandnära
bebyggelse näst intill omöjligt att få bygga nya villor strandnära. I en
kommittémotion begär vi riksdagens stöd för idén att kommunerna skall
förfoga över enklare regler för dispens från de nuvarande
strandskyddsreglerna

Servicepunkter

I varje kommun utgör givetvis centralorten ett viktigt nav. Men dessutom
bör kanske ytterligare några mindre samhällen eller större byar värnas och
utvecklas till servicepunkter för de omkringliggande byarna. Detta bör
naturligt växa fram i samarbete mellan byautvecklingsgrupperna och
kommunen. Det måste upplevas naturligt för alla parter i processen att
denna utveckling kommer igång. Vidare finner vi det riktigt att i första
hand kommunerna, möjligen också länsstyrelserna, bör vara med i
processen och stimulera och kanske initiera den.

Grundservice

Förutsättningen för ett levande samhälle är att det finns en
grundservicenivå. Alla, ung som gammal, ska inom rimligt avstånd ha
tillgång till det som krävs för att leva ett bra liv. I dag hotas den
tryggheten genom att vissa glesbygdskommuner eller glesbygdsdelar i
kommuner avfolkas och skolan, affären, posten, hälsocentralen,
kulturutbudet etc försvinner.

Enligt vår idé säkras nödvändig grundservice i servicepunkterna. De
omkringliggande orterna eller byarna där underlaget för grundservice är för
klent borde kunna samarbeta med servicepunkten. Ett sätt att få igång
processen kan vara att kommunen visar sin vilja att bevara landsbygden och
tar initiativ till att försiktigt hjälpa igång det lokala samarbetet på alla
plan -
politiker, lokalbefolkning, befintlig bygderörelse, kyrkan, studieförbunden,
det lokala näringslivet, m m.

Kommersiell service

Post- och bankservice utgör en viktig funktion för småföretagen,
föreningsliv och alla samhällsinnevånare, inte minst för äldre som inte
längre har samma möjlighet till resor och rörlighet. Lantbrevbärarna är på
många sätt en livlina för landsbygds- och glesbygdsboende.

I en lanthandel kan flera funktioner av s k kommersiell service samlas. Det
är därför viktigt att ta vara på den möjlighet som erbjuds där en fungerande
lanthandel finns.

Resurscentrum

Om det växer fram behov av resurscentrum kan detta bildas och utvecklas
i en ekonomisk förening likaväl som det kan vara någon entreprenör som
ser behoven och startar ett tjänsteföretag. Resurscentrum kan förslagsvis
bidra med datakunskap, marknadsföring (via Internet) och rådgivning
samt kontaktskapande verksamhet. I samarbete med studieförbunden
borde utbildning i ämnen som entreprenörskap, datakunskap, bokföring
och marknadsföring kunna erbjudas.

Offentlig service

Modellen med medborgarkontor lanserades redan i början av 1990-talet
av kristdemokraten Inger Davidson som då var civilminister. Vi menar att
det finns ett behov av medborgarkontor i någon form i många
servicepunkter. Medborgarkontoret kan bli en naturlig mötesplats dit
samhällsmedborgaren kan vända sig med olika frågor som berör
myndighetsinformation och kommunala beslut och verksamheter.

Kulturen

Kulturella mötesplatser är viktiga för en levande lands- och glesbygd.
Bidragen till allmänna samlingslokaler är väsentliga inte minst ur ett
lokalt - och regionalt perspektiv. I glesbygdsområden är dessa lokaler
oftast den enda samlingslokalen för gymnastikföreningen eller Röda
Korset liksom för andra föreningar med t ex ideellt barn- och
ungdomsarbete. Staten har ett delat ansvar med kommunerna för dessa
samlingslokaler och vi kristdemokrater anser att dessa lokaler ska ha en
möjlighet att finnas kvar.

Positiva processer

Det är inte enbart geografiska skillnader som innebär olika förutsättningar
för företagande. Grunden finns till stor del hos företagaren själv. Det
handlar om hur möjligheter och resurser tas tillvara men också hur en
affärsidé formuleras och genomförs. Därför kan vi konstatera att de
regionalpolitiska stöden aldrig kan ersätta entreprenörskap, företagaranda,
kreativitet och dynamik. Däremot kan någon form av stöd vara
nödvändigt i ett första utvecklingsskede.

Positiva processer skapas framförallt av innovatörer eller om man så vill
eldsjälar. Dessa finns runt om i det lokala näringslivet och står för
kreativitet
och nytänkande. De ifrågasätter ofta rådande strukturer med visioner om att
finna nya lösningar på problem de identifierar. Det är viktigt att ta vara på
denna kreativitet som kan stimulera näringslivets utveckling och därmed hela
ortens utveckling.

Närings- och skattepolitiken måste därför ge förutsättningar för
innovatörernas inneboende krafter att utvecklas.

Kommunikationsminister

Bristerna inom väg- och järnvägsunderhållet visar att dessa frågor inte får
den politiska tyngd som de rätteligen kräver. En orsak är konstruktionen
med ett näringsdepartement där en särskild kommunikationsminister
saknas. Därför anser vi att statsministern omgående ska utnämna en
kommunikationsminister med eget departement. Vi behöver en person
med kompetens och intresse för att vår infrastruktur och våra
kommunikationer skall utvecklas i den takt som krävs för näringslivets
och människornas behov i det framtida Sverige.

Infrastruktur

Kristdemokraternas syn på kommunikationer har två utgångspunkter:
välstånd och miljöhänsyn. Bra kommunikationer över hela riket, regionalt
såväl som lokalt, är en av förutsättningarna för att vårt land ska kunna
utveckla välstånd och välfärd samt öka sysselsättningen och tillväxten.

Sverige är ett långsträckt och glest befolkat land. Utformningen av det
fysiska transportnätet är därför av grundläggande betydelse även för den
regionala utvecklingen. Både persontransporter och godstransporter måste
underlättas för att tillväxten inte ska bromsas. Kommunikationer är en
förutsättning för att öka interaktionen mellan människor och företag.

Det bör dock påpekas att investeringar och satsningar på kommunikationer
och infrastruktur inte som enskild åtgärd ger ökad tillväxt och utveckling.
Kristdemokraterna ser satsningar inom transportområdet som en av
byggstenarna i hela landets utvecklingsstrategi.

För persontransporterna på långa avstånd är flyget överlägset. På
medellånga avstånd är järnväg det effektivaste färdmedlet både för person-
och godstransporter. Lokalt på landsbygd och i glesbygd är bil enda
möjligheten för all slags transport.

Transporterna belastar dock miljön och därför måste ytterligare insatser
göras för att framför allt minska de skadliga utsläppen.

Bilen, ett nödvändigt transportmedel

I en undersökning utförd av SIFO, i början av år 2000, framkom att
service och lägre bensinpris är de åtgärder som svensken tror mest på när
det gäller att underlätta livet på lands- och i glesbygd. Därefter är det
bättre vägar och kommunikationer och ökade möjligheter till
distansarbete via IT-tekniken som svenskarna anser vara viktigast för att
underlätta landsbygdsboende.

Bilismen och godstransporterna står för en stor del av den ökande
energiförbrukningen och de ökade koldioxidutsläppen. Samtidigt är bilen en
nödvändighet för rörelsefrihet och bekväma transporter för många människor.
För många glesbygdsbor är bilen den enda transportmöjligheten. Även med
väl utbyggda kollektivtrafiksystem kommer bilen att vara nödvändig i
framtiden. Därför måste miljöbilen bli en självklarhet i framtidens
miljövänliga samhälle. Kunskapen finns. Tekniken utvecklas snabbt.
Samordning, stimulans och investeringar saknas.

Kristdemokraterna vill öka reseavdraget genom att sänka dagens
beloppsgräns på 7 000 kronor till 5 000 kronor per år.

Luftfart

Som nämns ovan är flyget överlägset som transportmedel på långa
distanser. Efter en nedgång under 1990-talet ökar nu resandet.

Det är av stor betydelse att regionalpolitiskt prioriterade områden får
förutsättningar för en rimlig luftfartsverksamhet. De lägesnackdelar som t ex
Norrlands inland har bör på något sätt kompenseras. Det gäller att göra
Sverige rundare.

IT en möjlighet

Sverige har en ledande position inom informationsteknologin. En
förutsättning för att också glest befolkade delar av vårt land ska kunna
nyttiggöra sig tekniken är att man får del av den infrastruktur som oftast
kallas bredband. Vi är kritiska till och avvisar de summor staten vill satsa
på utbyggnad av kabelnätet i tätbefolkade delar av landet, men anser att
staten förmodligen måste stötta den utbyggnad som krävs för att täcka in
glesbygden.

I vår kommittémotion avseende UO22 pekar vi på att regeringen bör införa
ett skatteavdrag för att minska den s k digitala klyftan. Avdraget bör gälla för
familjer med en inkomst understigande en viss summa. Det bör också gälla
för viss utbildning och utrustning.

Telefoni - accessnätet

Det är viktigt att accessnätet öppnas för konkurrens i hela Europa den 31
december 2000 som aviserats. Det betyder lägre kostnader för att ringa
vilket är viktigt inte minst med tanke på alla glesbygdsboende. Det berör
också i hög grad datatrafiken. Sverige blir rundare.

I Trafikutskottets betänkande 1999/2000TU9 påpekas i ett
tillkännagivande till regeringen hur viktigt det är att accessnätet öppnas för
konkurrens. Trots det har ännu ingen redovisning eller något förslag kommit
från regeringen i denna fråga, vilket är anmärkningsvärt.

Ytterligare förutsättningar för regionalpolitik

Regionalpolitiken kan inte ses som ett isolerat politikområde. Som
inledningsvis nämnts måste den samverka med andra områden som
skatte-, närings- och arbetsmarknadspolitik. I kristdemokraternas
partimotion Näringsliv har vi pekat på en rad viktiga åtgärder för ett
bättre fungerande näringsliv. I vår budgetmotion har vi utvecklat förslag
som är av särskilt stor betydelse för en livskraftig utveckling över hela
landet. Nedan kommenteras några av dessa åtgärder.

Småföretagandets villkor måste förbättras

Det räcker inte med förändringar enbart på arbetsmarknadsområdet för att
minska den höga arbetslösheten. Den ekonomiska politiken måste ge
stabila, goda och förenklade villkor för fler och växande företag. Det
privata näringslivet har varit, är och kommer att vara ryggraden för
Sveriges välfärd. De nya jobben skapas när enskilda människor finner det
mödan värt att starta eller utveckla ett företag. Kristdemokraterna anser
att det är av största vikt att förbättra för framförallt de små- och
medelstora företagen. Det behövs ett bättre företagsklimat där vi måste
klargöra statens roll som skapare och upprätthållare av regelverk.
Samtidigt måste direkt företagsfientliga regler som exempelvis förtida
inbetalning av moms avskaffas. Riskkapitalavdrag som förbättrar särskilt
småföretagens tillgång till riskkapital måste införas.
Småföretagsdelegationens förslag måste genomföras. Det är bara ett fåtal
av dem, de enklaste och minst kontroversiella, som har beslutats. Ännu
har inte mycket märkts ute i företagen.

Den privata sektorns andel av den totala ekonomin behöver öka. Därför är
det olyckligt - även när det gäller villkoren för företagande - att så många
fortfarande uppfattar det som att staten har huvudansvaret för våra liv. Den
höga skattenivån, inte minst på arbete, som krävs för att finansiera ett sådant
offentligt åtagande, försvagar dessutom tillväxtkraften i ekonomin och de nya
jobben blir färre.

Nedsättning av socialavgifterna

Sysselsättningen har utvecklats mycket olika över landet och många av de
beslut regeringen tagit under senare år har slagit hårt regionalt. Aktiva
arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder som tillförsäkrar de lokala
områdena och regionerna möjligheter till fortsatt sysselsättning är
nödvändigt om hela Sverige ska leva.

Vi anser att nedsättningen av socialavgifterna med 8 procentenheter från
1997-01-01 för vissa verksamheter i delar av tidigare stödområde 1 och norra
delen av stödområde 2 ska vara kvar. Det faktum att EU-kommissionen inte
avgjort om stödformen är förenlig med EU-regelverket är, enligt vårt sätt att
se, inte skäl nog att avskaffa nedsättningen i förtid. Vi avsätter därför medel
i
vårt budgetalternativ för att behålla stödet.

Vi vill sänka arbetsgivaravgifterna med 10 procentenheter på lönesummor
upp till 900 000 kronor per år. För egenföretagare utökas den
nedsättningsberättigade lönesumman till 250 000 kronor per år. Förslaget
gäller alla företag (arbetsgivare), men gynnar främst småföretagen.

Riskkapitalförsörjningen - riskkapitalavdrag

Riskkapitalförsörjningen är ett stort problem i glesbygd där låga
fastighetsvärden betyder brist på realsäkerheter. Detta påverkar såväl
företags möjligheter att lånefinansiera investeringar som enskilda
personers möjlighet att finansiera bostadsinvesteringar.
Kapitalförsörjningen måste lösas både för företag och privatpersoner.
Hela kreditmarknadssituationen behöver genomlysas i en parlamentarisk
utredning. Då kommer också villkoren för riskkapitalavdrag att belysas.

Jord- och skogsbruk

Jord- och skogsbruk är hörnstenen för en levande lands- och glesbygd.
Det är en angelägen satsning att skapa rimliga och rättvisa
konkurrensvillkor för jord- och skogsbruksnäringen.

Kristdemokraternas jordbrukspolitik syftar till fortsatt användning av
åkermarken för livsmedelsproduktion. Jordbruket ska ha lika
konkurrensvillkor med omvärlden. Därför ska skatter och avgifter på el- och
eldningsolja, diesel samt handelsgödsel harmoniseras med övriga EU-länder.
Den så kallade skatteryggsäcken lyfts av i kristdemokraternas
budgetalternativ. Detta är en förutsättning för att jordbruket ska finnas kvar
som basnäring i hela landet.

I vår partimotion om jord- och skogsbruk, fiske m m utvecklas våra förslag
inom detta utgiftsområde, UO 23.

Vi vill dock peka på de höga drivmedelspriserna som drabbar
glesbygdsboende särskilt hårt. Vi avvisar den kontraproduktiva höjningen
med 10 öre per liter på diesel.

Skogsnäringen är den bransch som svarar för de största
nettoexportinkomsterna till vårt land. Skogsbruket och den därmed
sammanhängande förädlingsindustrin är sedan länge en viktig svensk
basnäring. För att svenskt skogsbruk och svensk skogsindustri ska kunna
utvecklas i framtiden krävs övergripande långsiktiga och hållbara spelregler
som befrämjar såväl produktions- som miljömål.

Skogsvårdsorganisationens insatser för aktiv rådgivning och information
till framför allt skogsägarna har varit otillräckliga. Därför bör dessa insatser
-
speciellt produktionsrådgivningen - öka.

Regeringens förslag i budgetprop. 2000/01:1
UO19 sid 7

Förslag nr 1 Bemyndigande betr. ramanslag 33:1 Allmänna
regionalpolitiska åtgärder

Vid hantering av anslaget A1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder
tillämpar länsstyrelserna, de regionala självstyrelseorganen och NUTEK
sedan 1997 ett s k bemyndigandesystem. Systemet tillkom i syfte att öka
beslutskapaciteten för fleråriga projekt utan att onödigtvis låsa upp likvida
medel i stora anslagssparanden.

Den 4 april 2000 svarade näringsministern på interpellation 1999/2000:285
angående de långsiktiga effekterna av bemyndigandesystemet. Ministern
påpekar att systemet ställer krav på myndigheternas planerings- och
prognosförmåga för att det ska fungera som planerat.

Anslaget för år 2000 ska användas för att betala ut bidrag under år 2000
för anslagsbeslut fattade under detta år eller tidigare. Eftersom
bemyndiganderamen är större än anslaget är idén med systemet att man under
år 2000 kan fatta beslut om bidrag till projekt som medför utbetalningar
planerade under kommande år, t ex år 2004. Därmed intecknas anslaget för år
2004 av bidragsbeslut fattade under år 2000.

Systemet har inbyggda spärrar som å ena sidan innebär att den samlade
förpliktelsen/skulden, dvs ej utbetalade bidrag till pågående projekt, inte vid
något tillfälle får överskrida den just då gällande bemyndiganderamen. Å
andra sidan frigörs möjlighet till nya anslagsbeslut, dvs utrymme frigörs inom
bemyndiganderamen, så snart ett tidigare beslutat anslag utbetalats.

Systemet har fungerat fullt ut två budgetår, 1998 och 1999.
Ekonomistyrningsverket (ESV) har därför fått regeringens uppdrag att se över
huruvida den nuvarande bemyndiganderamen inom anslaget är anpassad till
de anslagna medlen samt lämna förslag till alternativ utformning som ska
bidra att så långt möjligt skapa ett ändamålsenligt system.

I en delrapport har ESV uttalat att bemyndiganderamen borde ökas. Därför
beslutade riksdagen våren 2000 att öka ramen till 2 588 miljoner kronor för
åren 2000-2008.

I budgetpropositionen för 2001 föreslår regeringen ytterligare ökning av
ramen, som nu heter 33:1, upp till 3 000 miljoner kronor att under åren 2002-
2008 ingå ekonomiska förpliktelser för allmänna regionalpolitiska åtgärder.

De konsekvenser bemyndigandesystemet ger är att de beslutande organen
"rullar" en förpliktelse/skuld framför sig. Om bemyndiganderamen ökas
kommer också förpliktelsen/skulden att bli större och större. I det fall ett
projekt går bättre än prognoserna och behöver medel tidigare än planerat
kommer det beslutande organet i förlägenhet och kan inte betala i brist på
likvida medel. Det tilldelade anslaget är helt enkelt slut. Vid förfrågan har
näringsdepartementet avvisat att i ett sådant läge garantera myndigheten
ifråga medel för infriande av förpliktelsen.

Under interpellationsdebatten den 4 april, som omnämns ovan, medgav
näringsministern att balansen mellan anslag, d v s den för det enskilda
budgetåret tillgängliga likvida summan för den beslutande myndigheten, och
bemyndiganderamen, d v s den förpliktelse/skuld samma myndighet har till
beslutade projekt, inte är optimal. Härvidlag skiljer det sig exempelvis mellan
Norrlandslänen med fleråriga mångmiljonprojekt mot de kortare och inte så
dyra projekten i t ex Smålandslänen. Enligt vårt sätt att se är det viktigare
att
uppnå en bättre balans mellan anslag och bemyndigande i varje enskild
myndighet än att utöka bemyndiganderamen.

Med ovanstående motivering avvisar kristdemokraterna en ytterligare
ökning av bemyndiganderamen från 2 588 miljoner kronor upp till 3 000
miljoner kronor åren 2002-2008.

Förslag nr 4 Bemyndigande betr. ramanslag 37:1 IT-
infrastruktur: Regionala transportnät tillförs 450 milj kronor att
användas i UO 22

Riksdagen inrättade på regeringens förslag i 2000 års ekonomiska
vårproposition ett nytt anslag, A13 IT-infrastruktur: Regionala
transportnät om 400 miljoner kronor. Kristdemokraterna avstyrkte
förslaget av flera skäl. I en motion anförs bl a att utbyggnaden i största
möjliga utsträckning bör skötas på marknadsekonomiska grunder. Det
finns ingen anledning för staten att satsa stora belopp för investeringar
som ändock kommer till stånd. Kristdemokraterna anser att risken är
mycket stor att ett statligt teknikval nu inte ger en optimal och långsiktigt
hållbar lösning. Staten har dock sist och slutligen en skyldighet att svara
för infrastruktur som inte kommer till stånd på marknadsgrunder.

Vi avvisar anslaget på 450 000 000 kronor.

Regeringens förslag i budgetprop. 2000/01:1 UO19 sid 43, anslag
3.9.4, 33:4 Ersättning för nedsättning av socialavgifter

Stödformens överensstämmelse med gemenskapsreglerna granskas av
EG-kommissionen och är ännu inte slutförda. Regeringen använder detta
som argument för att inte tillämpa nedsättningen sedan 2000-01-01.

Vi anser att det är att ge fel signal till både kommission och berörda
Norrlandsföretag att i förtid ge upp möjligheterna till en
förhandlingsframgång av utomordentlig betydelse för många arbetslösa och
för många små företag. Vi är starkt kritiska till att regeringen inte driver
denna konkurrensutjämnande fråga med tanke på avståndshandikappet för
företagen längst i norr. EG-kommissionens rigida hållning i denna fråga
borde snarare vara en sporre för regeringen att påverka till förändring.

Med tanke på att det geografiska området och antalet branscher
nedsättningen omfattar redan reducerats i regeringens förhandlingar med EG-
kommissionen i samband med 2000 års budgetproposition föreslår vi att 170
miljoner kronor anvisas i ramen för vardera åren 2002 och 2003.

Stockholm den 4 oktober 2000

Harald Bergström (kd)

Mats Odell (kd)

Per Landgren (kd)

Göran Hägglund (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Kenneth Lantz (kd)

Annelie Enochson (kd)

Stefan Attefall (kd)

Maria Larsson (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Magnus Jacobsson (kd)

Inger Strömbom (kd)

Mikael Oscarsson (kd)

Helena Höij (kd)