Regional utveckling i Halland

Motion 1992/93:A462 av Ivar Franzén (c) och Harry Staaf (kds)

Hallands län har befolkningsmässigt haft en kraftig
ökning sedan andra världskriget. Sedan 1950 har länets
befolkning ökat med över 50 %. Endast Uppsala län har
haft en större befolkningsökning. Befolkningsökningen har
varit relativt konstant genom åren med ett högre tempo
åren runt 1970 och en lägre takt åren 1976--1986.

Hallands län har under en lång följd av år haft en låg
arbetslöshet i jämförelse med riksgenomsnittet. Den
halländska arbetsmarknaden har betraktats som robust och
inte särskilt konjunkturkänslig. Detta har sannolikt berott
på att länet har en allsidig näringsgrensstruktur, en stor
andel små och medelstora företag samt ett gynnsamt
geografiskt läge på västkusten mellan två storstadsregioner.

Under senare år har dock bilden av Hallands
arbetsmarknad förändrats. Arbetslösheten har närmat sig
riksgenomsnittet och under 1992 har Hallands län haft en
minst lika dramatisk ökning av arbetslösheten som riket i
övrigt. Vid årsskiftet var antalet arbetslösa 8 375. I relation
till befolkningen 16--64 år är detta 5,2 % i länet mot 5,7 %
i riket. För länets största kommun, Halmstad, ligger
arbetslösheten på 5,9 %, d v s över riksgenomsnittet. Inom
byggverksamheten har under året arbetslösheten ökat från
11 till 21 % och ökningen fortsätter.

Halland står också inför långsiktiga strukturella
förändringar. Halland har en stor andel sysselsatta inom
jordbruket -- nästan dubbelt jämfört med hela Sverige.
Jordbrukets omstrukturering innebär därför för Hallands
del särskilt kraftiga påfrestningar på sysselsättningen.
Särskilda problem innebär detta för landsbygden och
behovet av insatser för landsbygdsutveckling är stort.

Halländsk industri domineras av verkstads-, livsmedels-
och skogsindustri, d v s branscher som är särskilt utsatta för
internationell konkurrens. Däremot är de kunskaps- och
FoU-inriktade industriföretagen, vilka bedöms ha de bästa
utvecklingsmöjligheterna, underrepresenterade.

Halland som ett expansivt län utan egentliga
strukturproblem är inte längre giltigt. Halland har också
vuxit från ett litet län till ett medellän med över 261 000
invånare.

Den nuvarande fördelningen av resurser till Halland för
regional utveckling tycks vara uttryck för en föråldrad
föreställning om Halland och det finns därför -- om
verkligheten beaktas -- starka skäl till ett ökat anslag till
regionala utvecklingsinsatser för Halland.

Det finns flera områden inom Halland där skyndsamma
insatser är nödvändiga. Utvecklingen av
livsmedelsindustrin är ett viktigt område. Här har stora
nedläggningar skett och denna trend måste brytas. I en fri
Europamarknad är det än mer motiverat att satsa på den
halländska livsmedelsindustrin. Ett exempel på pågående
satsningar är ett svampodlingsprojekt som, utöver ökad
verksamhet inom livsmedelsindustrin, syftar till omfattande
kontraktsodling på gårdar som behöver alternativ odling.
Inom mykologin planeras också ett omfattande FoU-arbete
i Halland.

För att kunna bearbeta strukturproblemen är det
nödvändigt att länsstyrelsen har tillgång på de medel som
behövs för att vidtaga konkreta åtgärder. Trots att Halland
är ett medellän vad gäller folkmängd så får Halland det
lägsta anslaget för regional utveckling av alla län.
Innevarande budgetår får Halland 5 miljoner av totalt 1 000
miljoner som finns anvisade under anslaget D. Regionala
utvecklingsinsatser. Det finns alltså många och goda skäl för
att höja anslaget till Hallands län för ''regionala
utvecklingsinsatser''.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en större andel av anslaget för
regional utveckling till Halland.

Stockholm den 26 januari 1993

Ivar Franzén (c)

Harry Staaf (kds)