Regional utveckling

Motion 1994/95:A466 av Patrik Norinder (m)

1. Regionalpolitiska mål

Vid 1994 års regionalpolitiska beslut gällde som
överordnat mål att öka den enskildes möjligheter att fritt
välja arbete och bostadsort. Detta skulle uppnås genom att
regionalpolitiken förväntades bidra till att utveckla
livskraftiga regioner i alla delar av landet. Regionalpolitiken
skulle också medverka till en mer likvärdig ekonomisk,
social och kulturell standard för landets olika delar.

Genom Sveriges inträde i EU har förutsättningarna för
regionalpolitiken förändrats. Nya regionala stödmöjligheter
har tillkommit. Den svenska medfinansieringen är emellertid
ännu inte löst och EU-kommissionen har ännu ej tagit
ställning till den svenska regeringens förslag till fördelning
av medlen från strukturfonderna. Oklarheter råder huruvida
en del av de regionalpolitiska stödsystem Sverige idag har
klarar EUs krav på konkurrensneutralitet.

Mot bakgrund av det stora behovet av insatser för
landsbygden och glesbygden anser jag att EU:s stöd till
mindre gynnade områden och miljöstödet för jordbruket
skall utnyttjas enligt den borgerliga regeringens EU-
proposition.

EU-medlemskapet och det nya informationssamhället
kommer att ge Sverige nya möjligheter för regional
utveckling.

Mål för den regionala politiken bör enligt min mening vara
att ge förutsättningar för olika regioners och människors
möjlighet till utveckling, och därigenom bidra till nationell
tillväxt.

2. Det regionala stödet

När regionalpolitik diskuteras är det framför allt de
regionalpolitiska företagsstöden som lyfts fram. Dessa
uppgår i dagens läge till i storleksordningen 3 miljarder
kronor. Anslagen står dock för en mycket liten del av
inkomster och utgifter som påverkar de regionala
ekonomierna. Det är vad som brukar kallas den ''stora
regionalpolitiken'' som har den största påverkan på den
regionala utvecklingen. Genom statens anslag och
socialförsäkringssystemet omfördelas i storleksordningen
600 miljarder kronor eller ca 44 procent av BNP.

Vid större förändringar i transfereringssystemen, såsom
skatteutjämningen, vid besparingar och skatteförändringar
m.m. bör konsekvenser för den regionala fördelningen
redovisas. Därmed kan oönskade effekter för den regionala
ekonomin och sysselsättningen i möjligaste mån undvikas
och synen på de regionala aspekterna vidgas.

De politiska beslutens inverkan på den regionala
utvecklingen bör följas fortlöpande.

3. Den offentliga sektorn

Sverige har för närvarande ett underskott i statens finanser
som motsvarar ca 15 procent av BNP vilket är det snabbaste
växande underskottet inom OECD-området. Stor enighet
råder om att underskottet måste minskas. Det blir då
ofrånkomligt att göra minskningar i det statliga
transfereringssystemet, vilket med nödvändighet får
konsekvenser för sysselsättningen i den offentliga sektorn.
Regioner med stor offentlig sektor och ett stort
penninginflöde genom det statliga transfereringssystemet
kan komma att påverkas särskilt.

Anställda inom den offentliga sektorn fördelar sig
ungefärligt med 18 procent inom statlig, 57 procent inom
primärkommunal och 22 procent inom landstingskommunal
verksamhet, bland övriga 3 procent, finns bl.a. av kyrkan
anställd personal.

Vilka regionalpolitiska konsekvenser kan vi då förvänta
oss av de förmodade besparingskrav, effektiviseringskrav
och minskad sysselsättning som den offentliga sektorn
oundvikligen kommer att utsättas för? Omvandlingen från
ett samhälle som producerat varor till ett
tjänsteproducerande samhälle har i hög grad påverkat
sammansättningen av arbetskraften. Ett ökat antal kvinnor
har kommit ut på den tjänsteproducerande delen av
arbetsmarknaden. Till följd av politiska styrmedel återfinns
denna till övervägande del inom den offentliga sektorn.

Konsekvenserna under 1990-talets kris har blivit att
männen har haft en högre arbetslöshet än kvinnorna. Vid en
neddragning av den offentliga sektorn kommer framför allt
kvinnorna att vidkännas minskad sysselsättning. Särskilt
kommer detta att accentueras i glesbygder och områden med
stor offentlig sektor. Försörjningsmöjligheterna för
kvinnorna kommer att minska. Flyttningsbenägenheten
kommer att öka.

Vid besparingar inom den offentliga sektorn måste dessa
aspekter beaktas och möjligheter till arbete inom den
enskilda sektorn skapas. Vård och omsorg kommer att
behövas i en allt högre grad i framtiden då bl.a. de äldre
kommer att vara en allt större del av befolkningen.

Enskilda tjänsteföretag och privata alternativ till
kommunala daghem, skolor och olika vårdinrättningar måste
få möjlighet att konkurrera på lika villkor med det offentliga
utbudet. På så sätt skapas valfrihet för medborgarna.
Arbetstillfällen i regioner med hög tjänsteproducerande
andel kan främjas.

4. Företagsinriktade åtgärder

Sverige har en mycket stor spännvidd vad gäller
förutsättningar att driva företag. Det kan gälla geografiskt
betingade faktorer som klimat, stora avstånd och
befolkningsstruktur. Men det kan också vara avhängigt av
företagstraditioner, infrastruktur, råvarutillgång eller
efterfrågan på tjänsteproduktion. För att utjämna de
geografiska skillnaderna har olika politiska beslut fattats
som varit ämnade att bereda människor möjlighet att bo och
verka i hela landet.

Grunden för näringslivet måste enligt min mening vara
goda allmäna betingelser för företagande i hela landet, bl.a.
genom lägre skatter. Näringslivsutvecklingen måste utgå
från den företagskultur och de speciella förutsättningar som
finns inom olika regioner, områden och orter. Eventuella stöd
skall vara en starthjälp för att förbättra näringslivets
möjligheter att utvecklas, men även en hjälp för att utveckla
infrastrukturen i de utvecklingsbara områdena.

Den viktigaste grunden för att få en företagsutveckling
inom hela landet är att staten skapar goda förutsättningar för
företagen och företagarna. Det måste finnas en framtidstro
för svenskt näringsliv. Detta åstadkommes inte med
sofistikerade stödsystem och bidragsberoende utan genom
ett sunt skattesystem och arbetsrättsliga regler som inte
motverkar utan stimulerar den växtkraft som finns inom
näringslivet.

5. Stödområden

De regioner som har ansetts ha geografiska lägesnackdelar
och andra regionalpolitiska problem har indelats i
långsiktiga regionalpolitiska stödområden. Själva ordet
stödområde kan leda till fel slutsatser, att området skulle vara
tärande i förhållande till andra områden som skulle kunna
rubriceras som närande. Så är naturligtvis inte fallet.

Det finns områden och regioner över hela Sverige som har
större eller mindre problem och själva anser sig vara i behov
av hjälpinsatser. På samma sätt finns det områden inom de
nuvarande stödområdena som har en god
utvecklingspotential. Regionalpolitiken måste bidra till att
denna möjlighet till utveckling tas till vara. Statliga insatser
i olika former kan och måste ibland till för att initiera en
positiv utveckling. För att markera möjligheterna inom
stödområdena bör dessa i framtiden benämnas
utvecklingsområden.

Stödområdena/utvecklingsområdena delas idag in i
stödområde 1, 2 och tillfälliga stödområden. De senare bör
enligt riksdagsbeslut ha en varaktighet på högst tre år. Det
finns motiv för att ha vissa områden, som drabbas av
omfattande strukturförändringar, som tillfälliga
utvecklingsområden. Kortsiktiga åtgärder, som den
socialdemokratiska regeringen har en förkärlek för, är
emellertid inte fruktbara för förtagsamheten. Det långa
perspektivet skall råda vid statlig stödverksamhet.
Paketpolitik har tidigare prövats och misslyckats.

För att ge näringslivet möjlighet att planera på längre sikt
efter fasta förutsättningar bör dessa enligt min mening
bestämmas för minst tre och högst fem år.

Förutom nuvarande stödområden finns även avgränsade
områden för EU:s strukturfonder, transportstöd och
jordbruksstöd. En samordning av olika
stödområdesindelningar bör skapas för att åstadkomma ett
effektivt utnyttjande av medel till regional utveckling.

6. Aktörer för regional utveckling

Länsstyrelse är ansvarig för de statliga insatserna för
regional utveckling. På marknaden finns dock ett flertal
aktörer som administrerar olika former av bidrag, lån och
rådgivning. ALMI arbetar med rådgivning samt förmedlar
lån. Länsstyrelsen hanterar lokaliseringsstöd och
landsbygdstöd som kan utgå till såväl befintliga som nya
företag. Länsarbetsnämnden, som har en omfattande
delegering vad gäller beslutanderätt till
arbetsförmedlingarna, hanterar starta-eget-bidrag för
arbetslösa.

Företag behöver en stabilitet och långsiktighet i
regelsystem, men kanske framför allt en positiv syn på
företagande. Företag bryr sig också mycket lite om vem som
ger ut stöd. En översyn bör komma till stånd för att
effektivisera stöd- och lånesystemen samt rådgivningen till
företag. Särskilt bör länsstyrelsens och länsarbetsnämndens
roll renodlas vad gäller företags- och
arbetsmarknadsstödjande åtgärder.

Därutöver finns ett flertal aktörer som har till uppgift att
stödja företagsamhet. Bland dessa kan nämnas ALMI,
Innovationscentrum, Industri- och nyföretagarfonden, olika
nyföretagarcenters, banker, revisorer och handelskammare.
ALMI, som består av lokala näringslivsföreträdare och
politiskt tillsatta företrädare fyller tillsammans med andra en
viktig funktion med sin lokala kännedom.

Industri- och nyföretagarfonden har två huvudinriktningar.
Den ena är finansiering för att stödja utveckling av nya
produkter. Den andra är en verksamhet med nyföretagarlån.
Dessa senare kan bl.a. kombineras med regionalpolitiska
stöd. Maximal statlig finansiering är 50 procent. Industri-
och nyföretagarfonden kan även ge fördelaktiga lån till
kvinnor som startar eller driver mindre företag.

Jag anser att ett sammanhållet ansvar är viktigt då det
gäller ett ärendes beredning, beslut och uppföljning. Det kan
därför finnas anledning att utreda om det går att få en bättre
samordning mellan olika aktörer. Jag vill dock understryka
den roll som dessa olika aktörer har för att ge företagarna de
alternativ och den pluralism som är viktig i en
konkurrensutsatt ekonomi.

En stor del av framtida regionala stöd kommer att vara
framförhandlade med EU-kommissionen och påverkas av
EU:s strukturfondsystem. Moderata Samlingspartiet har
under lång tid förordat att huvuddelen av de regionalpolitiska
stöden bör hanteras av länsstyrelserna.

7. Sysselsättningsbidrag

Sysselsättningsbidrag ges till företag i stödområdena 1 och
2 under fem år. Syftet är att täcka en del av de
inkörningskostnader som uppkommer i samband med
nyanställningar i ett företag. Bidraget ges i efterhand med
stor eftersläpning. Likviditetsförstärkningen kommer därför
relativt sent.

Utvärderingar av sysselsättningsbidraget har visat att det
gynnar expansiva näringar. Det har stimulerat utvecklingen
av kunskapsintensiva företag i stödområdena. Det är därför
ett stöd som bidrar till strukturomvandling. För att skapa
behövlig likviditetsförstärkning under företagens första år
anser jag emellertid att stödet bör utformas så att
utbetalningar till företagen sker snabbare.

8. Transportstöd

Stödformen är avsedd att kompensera långa avstånd inom
framför allt norra Sverige. 1994/95 är transportstödet
budgeterat till 300 mkr. Landet är indelat i fem
transportstödszoner. Nedsättningen varierar mellan 10 och
50 procent, är beroende av transportsträckans längd och
gäller endast vissa varor.

Stödformen har varit kritiserad för både form och innehåll.
NUTEK framhåller att en mycket liten andel av företagen,
ca 5 procent, erhåller 50 procent av bidragen. Dessa företag
är stora företag, som till stor del ligger utanför de prioriterade
regionalpolitiska stödområdena. Kritiken har även gällt att
transportstödet är konkurrenssnedvridande och att många
företag endast får stödbelopp som understiger 10 000 kronor.

Jag vill framhålla stödets viktiga funktion för att utjämna
avståndsfaktorn i olika regioner. För små företag och för
företagens ekonomi i framför allt Norrbottens och
Västerbottens inland fyller transportstödet en viktig
funktion. Vid förhandlingar med EU har det svenska
transportstödet hittills godkänts. Jag anser dock att det kan
finnas anledning att se över stödets utformning och
zonindelning.

9. Infrastruktur

Samhället kommer i framtiden att bli alltmer beroende av
den nya informationsteknologin (IT). Det kommer att gälla
såväl tjänste- som varuproduktion.

9.1 Telekommunikation

På den svenska marknaden opererar flera 10-tals
leverantörer av telekommunikationstjänster. Telia AB är den
absolut största med en omsättning på 35 miljarder kronor och
34 000 anställda. Enligt NUTEK har idag ca 70 procent av
Telias kunder AXE-anslutning. Stora regionala skillnader
råder dock. Digitaliseringsgraden i Stockholm är t ex 83
procent medan den i norra regionen endast är 46 procent.
Tätorterna har så gott som full täckning medan glesbygden
har betydligt sämre täckning. Totalt kan sägas att AXE-
utbyggnaden har skett jämnt över landets regioner. Telia
räknar med att nätet kan vara fullt utbyggt till 1997.
Kostnaden för återstående del beräknas till ca 12 miljarder
kronor.

ISDN är ett helt digitaliserat nät, som innebär att man kan
få flera tjänster samtidigt. Det är ännu dåligt utbyggt i många
delar av landet. Stora kostnader återstår att investera i
glesbygden. Tekniken är viktig och kan jämna ut regionala
skillnader. På grund av konkurrens sänks nu Telias
prissättning kontinuerligt på ISDN-tjänster.

Framtidens system vad gäller mobiltelefonnät är det nya
digitala GSM, vilket är under utbyggnad. Idag är det mycket
dåligt utbyggt norr om Gävle. Tre konkurrerande bolag har
kommit olika långt med utbyggnaden, som f n går snabbt.

Tack vare den avreglerade telemarknaden har privata
initiativ möjliggjort ökade och bättre förutsättningar för
kommunikation mellan människor, företag och
organisationer.

9.2 Informationsteknologi (IT)

När det gäller datakommunikation är det framför allt det
regionalpolitiska stödområdet 1 som har de högsta priserna
för IT-tjänster.

Enligt min mening är det synnerligen viktigt för
utvecklingen av framtidens samhälle och näringsliv att det
finns en utbredd IT-struktur över hela landet. När detta finns
kommer IT-tekniken att förändra möjligheterna för
regionerna att tillgodogöra sig den inneboende
utvecklingsmöjligheten.

Ett exempel är turismen. Med centrala bokningssystem
och riktad marknadsföring till både inhemsk och
internationell publik kan turist- och rekreationsanläggningar
effektivare och billigare nå ut med information.

Näringslivet kommer med hjälp av IT att bli mindre
beroende av att koncentrera olika funktioner till ett ställe.
Det öppnar för decentraliserad tjänste- och varuproduktion
som är geografiskt obunden.

För att IT-tekniken skall få möjlighet att utvecklas på ett
framgångsrikt sätt vill jag understryka utbildningens roll.
Det är betydelsefullt att lärarna är välutbildade och att
undervisningsmaterialet håller hög nivå.

I IT-samhället kommer nya arbetsformer att växa fram som
gör att deltidsarbeten och tillfälliga anställningar blir
vanligare. Samarbetet mellan företag, såväl internationellt
som nationellt, kommer att utvecklas. Mycket arbete
kommer att utföras i små företag, såväl lokalt som på distans.
Utbildning kommer att vara ett återkommande inslag i
människors liv.

Statens roll menar jag skall vara att stödja denna
utveckling och undanröja hinder för en snabb IT-utveckling.
Detta kommer att skapa möjligheter för en lyckosam
utveckling i hela Sverige.

Ett mycket spännande område med stora
utvecklingsmöjligheter för svenska högteknologiska företag
finns i Barentsregionen. I denna region ingår Norrbotten.
Området rymmer rika olje-, gas- och mineralfyndigheter. Via
Norrbotten kan Sverige spela en viktig roll i nordvästra
Ryssland. Områden av särskilda intressen är samhälls- och
infrastrukturuppbyggnad samt forskningssamarbete. Jag
anser att regionen är av stort intresse för regional utveckling.

10. Kommunikationer

Goda transport- och kommunikationsmöjligheter har en
avgörande betydelse för möjligheterna att skapa tillväxt och
regional utveckling i hela landet. Den borgerliga
fyrpartiregeringen lade stor vikt vid satsningar på
infrastrukturen. Stora delar av det svenska vägnätet är dåligt
underhållet, som en följd inte minst av socialdemokratins
underlåtenhet under 1980-talet. Detta gäller speciellt i de
svagare utvecklade delarna av Sverige. Det är därför av vikt
att inte försumma infrastrukturen.

För att förbättra näringslivets förutsättningar i de ytstora
regionerna är det viktigt att insatser görs för förbättrad
bärighet av vägarna.

Järnvägsnätet fyller en stor funktion som
masstransportmedel för såväl gods som passagerare. För att
binda samman lokala arbetsmarknader och därmed skapa
förutsättningar för näringslivets utveckling måste enligt min
mening standardförbättringar ske på järnvägsnätet.

Även flygförbindelser är en för regionen tillväxtskapande
faktor. Skall tillväxtförmågan i hela landet kunna tas till vara
är det viktigt att det finns en tillfredsställande åtkomlighet i
alla delar av Sverige.

Goda sjöförbindelser och effektiva hamnar har varit av
avgörande betydelse för svensk industris konkurrenskraft
och är en förutsättning för stora delar av våra basindustriers
utveckling. Ur regionalpolitisk synvinkel är sjöfarten
betydelsefull, inte minst för basindustrierna längs
Norrlandskusten samt kring Mälaren och Vänern.

11. Utbildning

Goda utbildningsmöjligheter är av stor betydelse för hela
vårt lands utveckling. Kunskap får allt större betydelse för
konkurrenskraften.

Utbildningsmöjligheter är också av vikt för att säkerställa
en positiv utveckling i olika delar av Sverige. Jag vill i detta
sammanhang peka på två frågor.

Den första gäller de fristående skolor som under senare år
tillkommit, inte minst i de mer glesbebyggda delarna av
Sverige. Tvärtemot vad många av de som var kritiska till
friskolorna antog, har dessa fått stor betydelse för att säkra
skolmöjligheterna också utanför städerna. Friskolorna har
kunnat ersätta kommunala skolor som lagts ner och därmed
kunnat erbjuda barn och föräldrar tryggare villkor.

Den andra frågan gäller utbildning på distans. Genom den
nya informationsteknologin öppnas möjligheter till
decentraliserad utbildning, som inte tidigare låg inom
räckhåll. Utbildning på distans kan dessutom numera ske i
interaktiva former.

En utveckling av distansutbildningen med hjälp av
informationsteknologin anser jag vara utomordentligt
angeläget. Det bör vara en uppgift för varje universitet och
högskola att erbjuda sådan utbildning.

Under den förra regeringen aktualiserades en utbyggnad
av rymdforskningen i Kiruna med stöd bl.a. av EU:s mål 6-
medel. Jag anser för min del att det är viktigt att detta initativ
tas tillvara. Rymdverksamheten i Kiruna har stor betydelse
för landet, men också för kunskapsutvecklingen i regionen.

12. Landsbygdsutveckling

Landsbygden har utvecklingsmöjligheter som måste tas till
vara. Vår ekonomiskt viktigaste exportvara är skogen. Det
svenska jordbruket tillhör det mest effektiva och
hänsynsfulla mot miljö och djur. Den svenska naturen är en
omistlig tillgång som måste vårdas och tillvaratas på ett
riktigt sätt.

De areella näringarna jorden, skogen och fisket utgör
grunden för verksamheter på landsbygden. I samband med
EU-medlemskapet måste hinder för att tillgodogöra sig en
utveckling inom livsmedelsproduktionen undanröjas så att
svenskt jordbruk står sig starkt i en Europakonkurrens.

En målsättning för att ta till vara utvecklingsmöjligheterna
för svenskt jordbruk är att väsentligt öka förädlingsgraden.
Vi anser att forskning och produktutveckling inom skogs-
och träproduktsektorn bör ges ökad prioritet inom ramen för
forskningsanslagen.

Svensk fiskerinäring har en stor regionalpolitisk betydelse.
Runt kusterna utgör fiske och vattenbruk basen för en
levande skärgård. De svenska sjöarna är tillika en viktig
tillgång för utveckling av yrkesmässigt fiske och fisketurism.

En levande landsbygd är en omistlig resurs som måste
utvecklas och vårdas. En avfolkad landsbygd innebär inte
enbart att landskapsbilden förändras utan även att tillgång på
skaparkraft, kulturarv och en trygg boendemiljö förloras.

Turism och fritidsboende är viktiga ingredienser för att
hålla landsbygden levande. Turismen ger regionala och
sysselsättningsmässiga effekter och bidrar på ett positivt sätt
till bytesbalansen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utnyttjande av EU:s stöd,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konsekvensanalys för den
regionala fördelningen av olika stödformer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om valfrihet och
konkurrensneutralitet,

4. att riksdagen beslutar att det som benämns stödområden
fortsättningsvis skall benämnas utvecklingsområden, i
enlighet med vad som anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att regionalpolitiska tillfälliga
stödområden inte skall omfatta kortare tid än tre år men
maximalt fem år i enlighet med vad som anförts i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödområdesindelning,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om effektivare stöd- och lånesystem,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snabbare utbetalning av
sysselsättningsbidrag,

9. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av
transportstödets utformning och zonindelning i enlighet med
vad som anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av
kommunikationer,1

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingen av
distansutbildning,2

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rymdforskning i Kiruna,3

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om landsbygdsutveckling.

Stockholm den 25 januari 1995

Patrik Norinder (m)

1 Yrkande 10 hänvisat till TU.

2 Yrkande 11 hänvisat till UbU.

3 Yrkande 12 hänvisat till NU.