Regional utvecklingspolitik

Motion 2003/04:N383 av Anders Sundström m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en kraftfull regional utvecklingspolitik.

Motivering

Riksdagens beslut i december 2001 angående den regionala utvecklingspolitiken innebär i vissa avseenden att nya grepp tas för att komma tillrätta med den obalans som finns inom och mellan olika regioner. Regionalpolitiken har kommit att omfatta flera områden som är av betydelse för näringslivets utveckling som exempelvis närings-, arbetsmarknads-, utbildnings- och transportpolitiken.

Det måste fortfarande vara samhällets mål att klara av att skapa en jämnare fördelning av tillväxtens effekter ifråga om service, arbete och miljö. Det är tyvärr fortfarande så att många kommuner minskar sin befolkning. Till den alldeles övervägande delen handlar det om att människorna inte har ett arbete att gå till. Detta, att ha ett jobb, måste vara ett mycket viktigt krav att upprätthålla. Vi måste gemensamt arbeta för att ta vara på det grundläggande intresset hos människan att få bidra till samhällets fortbestånd och utveckling. Att få ha ett arbete ska vara varje människas rättighet. Samhället, i första hand staten men även kommunerna, måste alltid ikläda sig rollen att skapa de grundläggande förutsättningarna för att varje människa som vill och kan ska ha ett jobb. Inga ansträngningar får lämnas oprövade när det gäller kampen för flera jobb och en mera balanserad utveckling i hela landet. Ingen vinner på regionala obalanser. Sverige måste ha ett utjämningssystem som minskar obalansen mellan kommuner och landsting så att alla regioner har förutsättningar för tillväxt.

Ett sätt att fördela tillväxtens effekter är genom det kommunala inkomst- och kostnadsutjämningssystemet. Detta har gjort det möjligt för alla kommuner att upprätthålla en försvarlig offentlig service i form av bra äldreomsorg, barnomsorg och skola. Systemet är för närvarande föremål för översyn. Det blivande regelverket måste i än större utsträckning ta hänsyn till de problem som kommunerna brottas med. Likvärdig kommunal service måste vara målet samtidigt som det krävs en offensiv ansats för att systemet också ska klara insatser för ett växande lokalt näringsliv. Välfärden måste värnas i kommuner och landsting med stor utflyttning och vikande skattekraft. Framför allt kommuner i glesbygd med kvarhängande problem med bostadsöverskott måste få ökat stöd och avlastning. De nya landvinningar som ständigt görs på informationsteknikens område måste i större utsträckning tas till vara för att skapa jobb i utsatta delar av våra län och främst då i glesbygden. Det krävs ett mycket medvetet handlande för att styra lokaliseringar av nya jobb, privata som offentliga.

Utbyggnaden av den högre utbildningen har haft stor betydelse för utvecklingen inom olika regioner. Tillgången till decentraliserad högre utbildning och distansutbildning är viktiga element i den tillväxtbefrämjande arsenalen. Utvecklingen har dock hämmats av att kommunerna, som byggt upp lokala lärcentra för ändamålet, inte har kompenserats för de merkostnader som den decentraliserade högskoleutbildningen inneburit. Inte heller universiteten och högskolorna tycks ha fått utökade resurser för denna typ av utbildning. Någon form av merkostnadsersättning måste till för att dessa utbildningar ska kunna genomföras framgångsrikt.

Den bristande tillgången till riskkapital utgör ett allt större problem när nya företag ska startas och nya, innovativa produkter lanseras. Det har blivit allt vanligare att riskkapitalisterna går in i projekt allt senare i en utvecklingsfas. Här måste åtgärder vidtas för att få fram mera pengar – s.k. såddkapital – för att utvecklingen inte ska stagnera.

Företagens möjligheter att anskaffa investeringskapital men även rörelsekapital har successivt försvårats. Bankernas och kreditinstitutens krav på realsäkerheter kan inte tillgodoses i den utsträckning som är nödvändigt. Detta är ett allvarligt problem och är starkt tillväxthämmande. Statliga insatser för att komplettera säkerheter för lån eller tillgång till erforderliga medel är nödvändiga. Det är dessutom ett akut problem som måste lösas med förtur.

De stödformer som f.n. finns i den regionalpolitiska arsenalen, bör finnas kvar även under överblickbar framtid. Enbart generella åtgärder från samhällets sida kommer inte att räcka till. Det behövs ibland smörjmedel för att en företagsetablering ska komma till stånd. Kostnaden för ett tillkommet arbete med dessa stöd som grund är ofta mycket låg, men har desto större betydelse för den bygd som därigenom gynnas.

Kommunikationernas betydelse för en regions utveckling är väl känd. Bra transportsystem för både gods och människor är helt nödvändiga för att arbetsmarknaden och näringslivet ska fungera. Vidare förutsätter detta att vägar och järnvägar är väl underhållna och att framför allt grusvägnätet har en sådan underhållsstandard att det går att trafikera året om.

Regionalflygets betydelse för skogslänens utveckling kan inte nog understrykas. Den statliga upphandling av flygtrafik som nyligen avslutats och som avser nio destinationer kommer att avlasta de aktuella kommunerna en mycket stor kostnad. En fråga som ännu inte är avgjord är hur det kommande statsbidraget till flygplatsdrift kommer att utformas. Vår inställning är att detta statsbidrag måste utformas med hänsyn till de kostnader som är förknippade med reguljärflygets verksamhet och måste täckas fullt ut så att inte kommunerna tvingas tillskjuta medel. Kommunernas resurser ska i första hand användas till kärnverksamheten, nämligen till äldreomsorgen, skolan och barnomsorgen.

Utbyggnaden av bredbandsnätet fortsätter. Vissa län har kommit längre än andra, men ett gemensamt bekymmer är dock i alla fall att få fram tillräckligt med resurser för att klara av utbyggnaden av det finmaskiga nätet. En väl utbyggd IT-infrastruktur är ett sätt att bidra till att flera jobb kan skapas och då även i glesbygd. Det statliga engagemanget i bredbandsutbyggnaden har varit nödvändigt, men vi bedömer att det behövs ytterligare resurser för att nå målet bredband åt alla.

Sverige bör också se till att det regionalpolitiska stödet från EU i form av strukturfondsmedel finns kvar efter nuvarande programperiods utgång. Det ska kunna användas till regioner med svag egen utvecklingskraft, alltså till det som bl.a. motsvarar nuvarande mål 1-området. Även om stödet beräknas minska, är det ett viktigt tillskott till den nationellt bedrivna regionalpolitiken.

Stockholm den 6 oktober 2003
Anders Sundström (s)
Lars Lilja (s)	Rune Berglund (s)
Hans Stenberg (s)	Per Erik Granström (s)
Raimo Pärssinen (s)	Jarl Lander (s)