Regionala skådebanan

Motion 1991/92:Kr243 av Britta Sundin m.fl. (s)

Sedan LO-distriktet i mellersta Norrland samt TCO-
distrikten i Y- respektive Z-län tog initiativ till bildande av
Skådebanan i mellersta Norrland har verksamheten
successivt ökat.

Under 1986 bildades Skådebanan i Medelpad, sedan har
i ordning följande skådebanor bildats: Skådebanan i
Östersund, Skådebanan i Härjedalen, Skådebanan i Åre,
Skådebanan i Ådalen (Kramfors, Sollefteå). Regionkansli
finns i Sundsvall. Lokala kanslier finns i Östersund samt
Sveg. I Åre har Skådebanan kansliresurser i samarbete med
LO-sektionen.

Landstingen i Y- och Z-län samt kommunerna ger bidrag
till verksamheten, vilket ger ca 380 000 kr.

Verksamheten bedrivs till allra största delen via ombud
på arbetsplatser, bostadsområden samt i föreningar. De
lokalt verksamma skådebanorna tecknar också avtal med
företag i personalvårdande syfte. En lösning som rönt stor
uppskattning.

Skådebaneverksamheten i mellersta Norrland har i dag
600 registrerade ombud. Verksamheten stöds också av stora
delar av organisations- och föreningslivet i mellersta
Norrland. De ''lokala'' skådebanorna har stöd från stora
delar av det lokala föreningslivet.

För den fortsatta verksamheten med publikarbete i
regionen är det nödvändigt att erhålla statens stöd i form av
grundbelopp. Utan statens stöd har
skådebaneverksamheten utomordentligt svårt att överleva,
framför allt mot bakgrund av den stora verksamhet som
bedrivs i hela mellersta Norrland.

Många människor i regionen uppfattar i dag Skådebanan
som en nödvändig resurs och ser dess verksamhet som en
förutsättning för fortsatt ökat kulturdeltagande och
nyttjande av regionens kulturliv.

Publikarbete är en nödvändig verksamhetsform i ett
expansivt samhälle där kultur erhåller ökat stöd för
produktion. Statens Kulturråd har i ett diskussionsunderlag
''Att vidga deltagandet i det offentliga kulturlivet'' mycket
tydligt beskrivit nödvändigheten och vikten av
publikarbete. I underlaget framkommer också att
publikarbete är både kostsamt och tidskrävande.

När 1974 års kulturpolitiska mål antogs av en enig
riksdag innebar detta att man bl.a. sade ja till
kulturpolitiska insatser, för att främja kulturell jämlikhet.
Fortfarande kan vi konstatera att stora grupper medborgare
på grund av arv, miljö, arbets- och bostadsförhållanden
endast deltar i kulturlivet som betalare över skattsedeln.

För att väcka, vidga och fördjupa ett kulturintresse
erfordras medel för uppsökande verksamhet och för
information till ombud på arbetsplatser, i bostadsområden,
i föreningar etc. Medel behövs också för kontinuerlig och
kvalificerad utbildning av ombuden inom Skådebanan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skådebaneverksamhet i
Västernorrlands och Jämtlands län.

Stockholm den 24 januari 1992

Britta Sundin (s)

Nils-Olof Gustafsson (s)

Sven Lundberg (s)

Hans Stenberg (s)

Elvy Söderström (s)